litenlangtan

Alla inlägg under juni 2013

Av litenlangtan - 28 juni 2013 20:10

Inte för mitt liv trodde jag att döden skulle ta min pappa idag. Det finns ju ett helt nytt litet barnbarn du inte har träffat än. Min stora pojke längtar efter dig, det pratade jag och han om häromdagen när han såg dig på bild. Det fanns så många osagda ord och oupplevda händelser kvar. Och jag tänkte på det arv efter dig jag har i min kropp så sent som idag. Hur det INTE var det jag ville föra vidare till mina barn - och ändå är det just det jag håller på att göra. Så många ogråtna tårar dämmer upp mina ögon just nu och så många tankar far som ilskna bin i skallen. Varför i helvetet hade du så bråttom härifrån?
Jag minns inte när jag sa det sist men jag älskade dig, högt och innerligt, trots alla jävla stoltheter, olösta världsproblem och år av oläkta outtalade oegentligheter.
Du var min pappa, min enda pappa. Och jag saknar dig!

Av litenlangtan - 26 juni 2013 15:16

Båda barnen sover. Det finns en stor skön säng helt ledig. Storsonen ligger på soffan nämligen. Har druckit kaffe och ätit en macka. Bläddrat i nya 'Att adoptera' och i 'vi föräldrar'... Får dock ingen ro att vila för snart vaknar nån av barnen och då drar det igång igen!

Eftersom regnet bara öser ner blir det inte så lätt att ta sig ut idag, trots att vi så väl skulle behöva det.

Maken kommer hem från jobbet om några timmar och då måste jag hitta på något en stund. För mig själv. För att vända den här dagen.
Måndag tisdag har gått hur bra som helst men idag är det lite tyngre...

Av litenlangtan - 24 juni 2013 09:08

Så fick vi alltså en liten lillebror! Allt har gått mest bra, trots att omständigheterna varit annorlunda den här gången. Storebror har tagit det bra - lite kinkigt i början men efterhand bättre och bättre!

Vi är hemma igen sen några dagar och snart går maken tillbaka till jobbet innan sin semester. Vi ska nog reda oss. Det är inte lika stort drama att gå från ett barn till två som det var från noll barn till ett! Men barn två får ju finna sig och hänga med på ett hörne eftersom barn ett har helt andra krav och intressen!

Midsommar firades i stillhet hemma. Som nybliven två barnsmamma är man mest sugen på att vila och ta det ganska lugnt. Igår var vi dock på en liten utflykt till en födelsedagsfirande släkting.


I veckan kommer den nya barnvagnen så jag enklare kan ta mig ut med båda barnen iaf, det ska bli skönt!

Nu är det dags att klä på oss och gå ut i trädgården för att leka lite! Må så gott i junivädret!

Av litenlangtan - 1 juni 2013 21:56

När den första kom var jag så överväldigad över att få tillfälle att fira en ett-årsdag, jag ville att allt skulle vara perfekt. Bakade 100 bullar, fjorde en perfekt sommartårta med jordgubbar, bestämde att vi skulle grilla på kvällen med familjen, bjöd mina gamla kompisar och deras barn. Barn som jag uppvaktat på deras ett-årsdagar. 

Vädret var minst sagt ostadigt på morgonen men det redde upp sig och vi fick en toppendag med fiskdamm och grillning och släkten på kalas. Glömde dock att fota...

Nu kommer en två-årsdag. Så mycket har hänt under året som gått och jag vet inte var jag ska börja.
Jag valde att börja jobba efter att ha vart hemma ungefär 10 månader. Gick tillbaka till ett jobb som jag inte trivts på de senaste 2 åren... 

Min son hade lärt sig gå på sommaren och vi hade tillbringat en go sommar tillsammans hemma. Bilsemester till svärföräldrarna/farföräldrarna, hyrt sommarstuga vid havet, grillat och suttit ute mycket och haft allmänt skönt. Hösten kom och det var ändå ganska ok att lämna över hela ansvaret till maken. Visst skedde det små incidenter och de fick ju hitta egna rutiner för mat och sovtider.

Höstmånaderna rullade på, vi började planera för dagisstart och funderade på hur livet skulle te sig som "svenssonfamilj" - barn på dagis, 80% tjänst för båda föräldrarna. Att få 'vardagspusslet' att falla på plats...

Så i november uppdagades att det skulle komma ett syskon i familjen. Det var högst oplanerat som man brukar säga och väldigt omtumlande att inse att vi inte skulle bli tvungna att nöja oss med ett barn.
För visst hade jag närt en tanke om att adoptera ett syskon. OM tid, pengar och möjlighet fanns. Nu fanns plötsligt alla möjligheter, inte av sig självt men... de fanns där.

Så, min son. Det finaste jag kan ge dig någonsin - är det syskon som du får lov att växa upp med. Det kommer inte alltid att bli roligt. Det kommer inte alltid att vara trivsamt och mysigt. Men det är ditt syskon och ni kommer dela på allt. Och jag hoppas och tror att ni kommer få jättemycket kul tillsammans.

Det blir ju naturligtvis lite konstigt till en början. Det kommer ta tid innan vi lärt oss hur det ska fungera. Allt som du är van vid att ha för dig själv - det ska nu också tillfalla ditt syskon. Vi kommer säkerligen göra bort oss många gånger och tro att du begriper mer ändu gör, kan mer än du gör, vill mer än du gör. Men jag hoppas du nån gång längre fram kommer förlåta oss. Vi har gjort det vi kunnat för att förbereda dig. Men även om vi talar om att du ska få ett syskon så säger inte det dig så mycket. Du är ju själv en liten plutt ännu. Det är ju omöjligt för dig att sätta dig in i vad det kommer innebära för dig. 

Vi kommer behöva flytta långt tidigare än vi tänkt oss förut. Vi har skaffat en ny barnvagn och vi måste tränga ihop oss allihop i vårt lilla sovrum. Men jag lovar, det kommer bli jättebra - sen. När vi vant oss lite, fått lite större, hittat alla roller och lärt oss om varandra.

Jag hoppas din födelsedag blir fin. Kanske måste vi faktiskt fira den flera gånger då vi kommer befinna oss på en resa precis när du fyller två den här gången.

Om kvällen när du ska somna och jag får ligga brevid dig och hålla min hand på din mage. Då fylls jag av en varm och skön känsla. Du är min första. Du är så klok och smart och snäll och generös. Trots att du bara är snart två år. Du pratar och börjar sjunga lite (fredagsmuuuuuuuuuuuuuus!) och du älskar att mata dina monster på vår ipad. Så mycket att jag börjar tycka det är lite ohälsosamt...
Du är oftast glad och har humor, du gillar att spana på bilar och bussar och moppar och du tycker om det mesta man serverar - fast bäst är att doppa maten i nåt...

På ett sätt längtar jag tillbaka i tiden - till när du var alldeles ny för mig. Jag facinerades så mycket av dina framsteg och hur du var och ditt fantastiska leende. På ett sätt längtar jag in i framtiden. För att se hur du är som 10-åring, tonåring och vuxen... Jag hoppas du är lika snäll, smart, generös och klok då med...

Förlåt att jag ibland inte klarar av att hålla mig till min föräldraroll. Jag blir också trött, trotsig, arg och ledsen. Och sen skäms jag ofantligt mycket - för jag är den vuxne som ska behålla lugnet, vara klokare, tapprare, starkare och smartare. Men orken tryter, speciellt när man är lite trött och oroar sig för något man ändå inte kan påverka. 
Jag ska verkligen jobba på att förbättra för dig och för ditt syskon.

Mina tankar går också till din biomamma, som bar dig i magen och som gav dig livet. Jag hoppas hon har ro i sitt sinne över att du har det bra. Jag är henne evigt tacksam som gav mig möjligheten att vara din mamma - det är den finaste gåvan jag fått av någon. Den ska jag aldrig glömma.

Ha en fantastisk födelelsedag och glöm för all del inte att jag älskar dig!





Presentation


Jag blev mamma genom adoption. Bloggen startade 2010 med hemutredningen och fortsatte med en lång väntan på... ja vem skulle det bli?
Nu skriver jag om stort och smått om vardagen med en son född sommaren 2011 och hans lillebror som kom till oss 2013.

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2013 >>>

Arkiv

Besökare sen 2011-07-01

Senaste inläggen

Kategorier

Fråga mig

1 besvarad fråga

Länkar

Vill ha barn

 

Sök i bloggen

Tidigare år

RSS

Besöksstatistik

Buzzador blog


Skapa flashcards