Vi hittade en oläst bok igår och jag tyckte kanske den var "lätt". Ett par meningar på varje uppslag och temat var dinosaurier... Vi läser ju alla gamla sagoklassiker från bokklubbar vi var med i som barn och långa sagor som 'mamma mu' och 'visst kan Lotta cykla'.

Efter ett par repeteringar av boken
(Läs igen mamma!) sa jag att du kan läsa själv, du vet ju vad som står...

Och gissa om jag blev förvånad när han faktiskt minns (inte alla) orden på varje sida och berättar historien för sig själv!

Ikväll fick han läsa den för pappa också innan sängdsgs. Jag såg nog hur tåren blänkte av stolthet i hans ögon!

På väg till förskolan med barnen i morse...
- bästa mamman hela väjden mamma! Säger stora med stolt röst.

Mitt hjärta smälter och jag blir tårögd.
-Vad glad jag blir att du tycker det! Du är den bästa [hans namn] i hela världen!

Tänk att jag fick bli hans mamma! Känner mig rik och lycklig idag!
Att lämna på förskolan gick bra idag också!


Igår vid hämtning berättade personalen att de tänkt till lite. Det är ofta lite stökigt innanför hallen precis vid lämning men att de försöker se till att det ska vara lite lugnare precis när barnen kommer på morgonen. Jättebra initiativ! Jag är så glad och nöjd med nya förskolan! Säkerligen inte bästa genusperspektivet eller fräschaste lokalerna men engagerad och glad personal som gillar varandra och framförallt sitt jobb!

Många gånger blir det konflikter med stora om allt möjligt. Jag vill helst inte bråka. Men då och då rinner allt över och jag är trött och urlakad. Ilskan smittar och biter sig fast. Ibland skriker vi alla 3... Av frustration och arga känslor.

Men ibland så har vi toppenfantastiska superdagar. Som igår.
Jag och maken vaknade runt 06:30 och barnen snusade vidare. Maken stack till jobbet och jag hann koka gröt, brygga kaffe och sätta fram allt på bordet. Ungarna vaknade och blev lotsade till dukat bord. Frukosten åts upp och vi hade en lugn och mysig stund.
Sen klädde vi på oss, tog en omväg runt gungorna och gick till förskolan. Lite gråt vid dörren men inget farligt. Sen åkte jag och lilla till stan för att promenera och luncha med en fin vän! Missade nästan bussen tillbaka hem för att hämta på förskolan men när jag kom dit sov stora fortfarande.

Gungor, lek på tomten, båda barnen åt upp din mat, mys och glada miner!
Inget bråk, inget okynnesskrikande, inga 'meltdowns' - bara bra hela dagen. Båda små i säng och sov runt 20-tiden...

Tänk om alla dagar var så här?
Idag gick det att lämna helt utan tårar på förskolan men ett för mig väldigt viktigt möte blev inställt på grund av sjukdom. :-(
Trött är jag, och hösten har knappt börjat.

Samtidigt måste jag upprätthålla den här bra känslan. Ge mig själv pepp när jag har alla rätt.
Dagens inställda möte ger mig istället frihet att göra något annat.
Gilla läget och gilla nuet.

Stora har börjat på en ny förskola. Det har funkat bra med inskolning, trots att han vart borta från den miljön ett tag. Vi smygstartade med att leka med de få barnen som var där veckan efter semestern och hälsade på pedagogerna i lugn och ro. Gården är lagom stor och lagom kuperad och spännande. Fruktstund funkar ju alltid och kompisarna är mellan 1,5 och 4 år.

Idag var första dagen jag skulle lämna honom där med lillebror i släptåg. Vi pratade om det lite igår och idag på morgonen och promenaden dit var uppsluppen och glad. Sista biten mot grinden sprang han och sen tig han rutchkanan en gång innan han glatt gick in och tig av skorna. Vi sa hej då med en gång. Puss och liten kram, ha en bra dag så hämtar jag dig sen!

Och swish var han borta - med kompisarna vid det spännande garaget!

Min nervositet försvann och det kändes bra som start.
Nu är det bara jag och lillebror en stund idag nu då. Nu ska vi se vem han är...

Maken gick till jobbet. Dagen har faktiskt hör och häpna gått strålande!
Frukosten tog en evighet och jag blev ideligen avbruten MEN att stora plötsligt vill sitta på pottan mitt i alltihop måste ju bara bejakas och fullföljas! En liiiiten skvätt kiss och ett klistermärke på pottkanten! Bravo!

Mormor var här en kortis. Vi var ute men det började regna så vi gick in. La lilla i sin säng och gav stora lunch och sen läste jag tills han somnade på soffan! Hann tvätta och hänga, plocka av det sista på bärbuskarna och bläddra i en ny tidning medans det var stilla inne.

Sen gick vi till affären och stora skötte den lilla kundvagnen, uppackningen av varor på bandet, återlämnandes av kundvagnen medans jag betalade OCH hoppade sen helt nöjt upp i sin del av vagnen igen efteråt när jag bad honom! Plötsligt händer det!!!

Att han sen gav upp illtjut utanför bageriet väljer jag att inte kommentera. Han fick iaf mycket beröm för sitt fina uppförande!

En löparrunda avslutade min måndagskväll och imorgon ska jag hälsa på min äldsta nu levande släkting med båda barnen. Have mercy...

Sommaren har gått tokfort och visst har det varit en bra sommar. Vi har ju kunnat vara ute mycket, bada och hänga på stranden, bada i poolen på tomten, grilla och äta ute mycket och försökt anpassa oss till att ha två barn. Det ÄR inte helt lätt att ha två så små barn det ska gudarna veta. Och visst är jag tacksam över att jag har mer än jag någonsin bett om. Men jösses vad krävande och svårt det är!

Nu ska stora snart börja på förskola igen, 15 timmar i veckan iaf. Och jag tror att han behöver det. Han har ju hängt med oss vuxna och sin lillebror i ganska många veckor nu och behöver se nåt annat!
Vi har hälsat på lite den här veckan och testat på att leka i lokalerna och på gården och träffa fröknarna.
De verkar väldigt bra tycker jag!
Tredagarsinskolning i nästa vecka, som i våras men då var det maken som tog hand om det. Hoppas det ska gå bra. Om någon har några smarta tips på hur man på bästa sätt säger att man ska gå och tar lillasyskonet med sig och lämnar det större barnet kvar så lämna gärna en kommentar. Jag måste ju inte till jobbet i det här läget - svårt...

Imorgon ska vi börja sortera min pappas tillhörigheter och kläder mm. Tufft men nödvändigt. Jag berättade för stora att jag skulle till morfars hus och ta rätt på hans saker eftersom han inte behöver dem nu när han är död.
- sätta plåster morfar sa han.

Med små tårar i ögonvrårna förklarade jag att plåster inte skulle hjälpa morfar dessvärre... Men att hans tanke var snäll och fin.
Min kloka, fina, snälla rara stora unge!