Går upp som vanligt men går hemifrån innan det är dags för lämning på förskolan. Åka spårvagn helt ensam (knappast, men UTAN barn iaf!) och sen sitta på en rätt obekväm stol och lyssna på/prata engelska hela dagen...
Sen äta nåt, tillbaka igen och göra egenstudier och till sist hem för att möta maken i dörren som ska till träningen!
Gosa lite med barnen, plocka upp leksaker, sätta på pyjamas och fixa gröt. Maken kom hem igen rätt lagom till nattning av lilla.
Lagade middag tillsammans, åt framför TVn (som vanligt) och blev sen sittandes en liten stund.

Skrev rent protokollet från gårdagens möte på sonens förskola, fortsatte egenstudier, chattade lite med vännen i sonens födelseland som var online pga tidsskillnaden.
Stora vaknade till och jag fick sitta hos honom en stund tills han somnade om.
Sen upp till sängen och bytte några ord med maken innan vi båda somnade - då hade kl passerat 23 med råge!

Ikväll ska jag dessutom på en efterlängtad föreläsning med en intressant person, hoppas jag orkar ta till mig något av det som sägs!
Jag känner på mig att min vår kommer bli intensiv!
Och i mitten av allt det här ska jag hinna fortsätta söka jobb! Tjoho!

Barnen kivas. Gnäller mamma, mamma, mamma...
Pappa duger inte alls och jag kan emellanåt känna mig kvävd av att vi är två vuxna men bara jag duger. Till allt! Torka näsor, mata, trösta, medla, klä på, torka rumpor, natta, hitta saker...
Det är väl baksidan med att vara den som allra mest är hemma, allra mest får ta konflikter, truga, övertala, locka, lirka för att få med dem på dagens plan.

Att sen se maken missa målet, tappa tålamodet, misslyckas med att trösta, duga och räcka. Då är det också su superlätt att jag går in och tar över, ställer till rätta, fixar, slätar över. Trots att han borde få lösa det på sitt sätt. Hitta sin väg att nå barnen. Ta sin beskärda del av 2-års-trots-meltdowns, syskonkiv och tröttma...

Men i många fall är det minsta motståndets lag som gäller. Ingen orkar med en illvrålande 2-åring kl 06.00 på morgonen.

Igår tig vi en time-out från barnen, åkte in till stan och gick på bio, sen tog maken en korv på macken (planen vad att äta men vi var för mätta efter biosnask och popcorn!) och så var vi hemma igen före 22.

Vi måste prata mer, han och jag. Vi måste prata mer om hur vi vill ha vår framtid. Jag är normalt pratig och han är normalt tyst. Men många gånger är vi båda tysta. För vi orkar inte prata. Och istället blir det tjafs och småbråk för att vi är olika och barnen tyr sig till mig vid konflikter och när de behöver tröst.

Det som då var viktigaste egenskapen i vår relation - att vi kunde prata om allt. Har blivit en kompakt tystnad. Som jag ibland blundar för för att jag är för trött.

Inte för att jag inte får sova. För det får jag. Utan för att jag inte får 'andas' på min vakna tid. För att det ständigt måste pysslas, fixas, lagas mat, städas, tvättas, lekas, kläs på, kläs av, bytas, vikas tvätt, läsas sagor, matas, nattas... Ja det där småbarnslivet som ständigt snurrar. Där det aldrig går att trycka på paus.

Och när dagen är slut för mina små och min och makens tid tar vid är energidepåerna så slut så jag orkar inget alls. Bara själsdödande TV-blaj.

Jag gissar att jag inte är ensam om det här dilemmat. Do more of what makes you happy orkar jag inte just nu. Tyvärr. Fast jag så väl behöver det.

Jodå. Det blir nog så. Att jag ska börja så smått redan nästnästa vecka.

Jag var på en intervju, ska börja en kurs på måndag och ha en liveträning måndagen därpå mellan 9-12. Sen verkar det bli hardcore med en gång med första klienten redan på eftermiddagen.
Jag ska lära ut mitt modersmål på ett privat företag genom deras utbildningsmodul. Ofta handlar det om företag som köper utbildningar till deras anställda med familjer som flyttat hit från andra länder.

Det är något helt annat för mig än det butiksjobb jag haft så länge nu. Det är enbart kvällar men det får gå så länge. Det är ett stort steg bort från det jag haft, det jag inte på något sätt saknar eller längtar till!

Det kommer kräva lite mer logistik och en hel del god vilja från min man gissar jag. Han kommer ju få lägga båda barnen flera kvällar i veckan.
Vi kommer nog inte kunna leva på att jag jobbar där men jag kan spara lite föräldradagar. Tills jag hittar ett annat heltidsjobb.

Tröttnade på vaxduken som legat på vårt köksbord i två år och bytte den mot en ljusare dito. Jag som aaaaaaldrig skulle ha vaxduk på bordet om/när jag fick barn... ha! Men det är ju så praktiskt!

Har också börjat köpa tulpaner, det behövs lite färgprakt, skirt grönt och något som ser levande ut i allt det blöta, kalla och grå.

Snödroppar tittar upp i rabatten och småfåglar kvittrar.
Det var med förvåning jag kikade ut genom fönstret i morse och tyckte att grannens tak var snötäckt igen. Vid närmare inspektion så var även marken snötäckt, well. Plusgrader idag gör nog att det snabbt smälter bort igen.

Dagens projekt består i att åka och demontera och frakta hem del två av en utdragssäng till ett av barnen - fick bara med mig ena halvan igår kväll...

Hoppas den står kvar i trapphuset där jag fick lämna den.

Igår fick jag dessutom härlig lunch med fin vän och hennes barn, en rask promenad på dagtid med härlig radio i lurarna OCH en mysig träff och engagerande diskussion med fina vänner!

Idag är det måndag, alltså är jag hemma med båda barnen själv. Jag bestämde mig för att åka till Plikta, som är en stor utomhuslekplats, inne i Göteborg. Jag packade mackor, frukt, kall dryck, varm dryck, korv med bröd och kex. Vi skulle iaf inte svälta!

Båda barnen har roligt på utomhuslekplatser. På Plikta finns nåt för alla och trots att det väl är sportlov så var det ganska tomt.

Rutchkana, gungor, lite bollspel, studsmatta och cykling - sen dags för mellis. Därefter la jag lilla i vagnen med snutten och stora intog sandlådan en stund. Sen vidare till tåget och där hittade stora en gyttjepöl han gärna hoppade i!

Sen gick vi till utomhusgrillen som tänds kl 12 och grillade korv medans lilla sov så gott i vagnen. Fick en pratstund med en dam som var där med sina barnbarn som berättade om sin allergi mot penicillin. Tydligen är mång livsmedel fulla av det utan att vi känner till det... Ost, odlad fisk bland annat.

Nu är båda barnen rosiga om kinderna och jag är äntligen varm igen.

En dörr går i baklås - bakom den finns verktyg och dammsugare och förvaring och plattång. Allt som skulle vara praktiskt att ha när man ska ha kalas om ett par timmar.

Strax därefter säger maken att han mår illa och kanske måste kräkas...

Måste säga att min stora pojke är fantastisk! Nog för att han nekade att gå på pottan innan sänggåendet igår men runt 23 vaknade han - maken gick ner och försökte söva om. Men stora sa att han var kissnödig! Med andra ord har han inte kissat i sängen en enda gång sen han slutade med blöja på natten för nån månad sen! Han är verkligen så lysande med detta! Det går så bra!
Efter pottbesöket igår kväll fick vi sällskap i vår säng redan vid läggdags. Det gick väl bra men jag fattar inte hur han lyckas få både mig och maken att ligga på varsin remsa om 30 cm på varsin kant i stora sängen...

Torsdag redan. Veckorna går fort och jag måste på allvar fundera över jobbet. Ska jag säga upp mig? Ska jag tro att jag kan hitta nåt meningsfullt att pyssla med inom ett par månader?!

Igår tog jag med lilleman på biltur och hamnade av en slump i en ny secondhandbutik som jag inte sett innan. Ägarinnan var höggravid så jag frågade om de behövde hjälp!
Fick lämna nummer och mailadress och snacka rätt länge med hennes man. Det handlade om timmar men ändå - de hade precis det där tänket och de där prylarna jag älskar!!! Jag vill gärna in i den världen och fet här kan kanske ge nåt! Hoppas!!!