Kikade in för att kolla när jag skrev om sömn senast. Det var i september... Så med andra ord har vi sovit risigt av och till i tre-fyra månader nu.
Blörk!
Tänker att det här nattvandrandet måste gå över.
Stora hittade en lösning på problemet i morse...
"Mormor kan sova här, för när hon sover över här går jag inte upp till er säng"
Det har hänt 1 gång att mormor sovit över och då sov Stora i sin egen säng hela natten!

Det är nog snarare så att vi föräldrar måste bestämma oss för att ta tag i det här och valla tillbaka barnen till sin säng så fort de börjar nattvandra.

Kanske också dags att vi stiger ur barnens säng vid nattning och sakta förflyttar oss bort och låter barnen vänja sig vid att somna själva. Det är ingen stor uppoffring att söva våra barn eftersom de lägger sig samtidigt och somnar fort MEN vi ligger mellan dem och ligger kvar tills de somnat ordentligt...

Får ta ett taktik-snack med maken och fatta beslut...
Hade vart skönt att få tillbaka sängen och slippa slåss om täcken, utrymme, vem som ska ligga på soffan osv osv...

För fem år sen suckade jag över att jag var allt - utom mamma...
Idag gnäller jag över att det enda som identifierar mig är att jag är mamma!
Jag behöver ett jobb! Att få umgås med vuxna, slippa känns mig som en hushållsslav och uppassare 24/7.

Ska träffa min arbetsförmedlare idag, efter 1 år som arbetssökande. Tänker att det nog inte kommer tillföra ett endaste skit men jag behöver en injektion av något slag!

Mormor ska passa båda barnen för en natt och vi ska få en vardagkväll fri till att göra vad vi vill. Jag föreslog en skogspromenad för oss själva. Det var ju 4 år sen sist ungefär!
Känns konstigt att lägga sig och veta att inget barn kommer upp under natten eller väcker en med konstiga frågor, sparkar, slag eller uppmaningar att hitta förrymda gosedjur eller uppmaningar om barnTV, vatten eller täcke!

Känns nästan konstigt, tomt och märkligt! Men vi måste öva lite allihop, snart blir det lillsemester... Utomlands, utan barn i flera dygn!

Började intressera mig för aktiefonder för några veckor sen och köpte för en ganska stor slant.
Idag rasar börsen och spås fortsätta neråt...
Just saying.

ringde min mamma idag och frågade om barnvakt till helgen. Det gick inte. Då sa jag som det var, vi behöver avlastning, hjälp. Mycket oftare än vi har nu. Kanske för att göra ingenting, eller för att hinna med och fixa hemma bara.
Kanske för att dela på barnen mer, de är ju lika men olika och självklart behöver de mer tid med en eller båda sina föräldrar också. Och med mormor för all del! Och de behöver lugnet precis som vi.

Mormor svarade : -Såklart att de ska hjälpa till mer, inga problem. Bara inte just denna veckan...
:-)
Vi ska höras efter den här helgen. Jag tror det blir bra.

vi var till en psykolog igår. Vi behöver hjälp med stöket och stämningen här hemma. Vi har liksom inte haft en lugn dag på år och dag känns det som.
Vi hade med oss några särskilda frågeställningar - maten; 95% av alla måltider urartar. Hur gör vi?

Hur ska vi orka; vi vuxna känner oss slitna, trötta, urlakade, tänder på alla cylindrar för minsta lilla och även lilla gör så. Onda cirkeln måste brytas. Gråt/skrik/gnäll/ilska/utbrott för allt och inget måste bytas ut - men MIT vad och framförallt hur?

Avlastning; återigen... Jag är kass på att be om hjälp. Måste. Be. Om. Hjälp.


Slutsats, försöka att inte gå igång på barnens minsta lilla gräl, skrik, protest och motstånd.
Jag ska ta Lillas kvällsrutiner istället för att 4 personer ska må dåligt av att Lilla ratar maken vid sängdags.
Be om hjälp och avlastning!

Jag har haft stora förhoppningar om den här sommaren. Att mitt lilla barn skulle bonda mer med sin pappa - maken fick ju inte vara föräldraledig något med honom. Och jodå, stundvis har det vart bättre. Det har jag kunnat se som knappt vart hemma något av barnens vakentid den här sommaren.
Det har vart mer spontanitet från Lillas sida och det har fungerat bättre hemma.
Men nu är vi hjälplöst tillbaka i vardagen. Jag jobbar typ varannan dag vilket är hjärndött och hopplöst för hela familjen.
Kompisen satte ord på det häromdagen; - det är så skönt att ha två lediga dagar ihop med barnen (hon är föräldraledig torsdag och fredag) för har en bara en dag är det hopplöst.
Och jag skriver under på det. Det tramsas till frukost, lunch och middag. Och det krisas och bråkas och gnälls och slåss. Jag kan efter frukost försöka sitta vid datorn lite och skriva en ansökan eller två men det går dåligt. Att föra ett jobbrelaterat telefonsamtal med en 4-åring och en 2-åring brevid är totalt jävla omöjligt! Om jag någon gång mer ska jobba deltid så måste det fan vara på mina villkor. Det går liksom inte att hatta så här som jag gjort den här sommaren. Den ständiga frågan är: -ÄR det förskola idag?

En annan bekant berättade att hon hade en vän som också hade två barn som var tätt i ålder och som satte hennes tålamod på spel dagarna i ända. Hon sa att de pratat om något som min vän inte tyckte var en så big deal och kanske var det också något som hennes vän skulle låtit passera obemärkt i ett annat läge. MEN eftersom bägaren var full sen innan fick minsta lilla grej bägaren att rinna över och jag höll med om detta. Just så är det för mig, för oss!

Vi är så genomtrötta och så utnötta och så matta på "dåligt uppförande" och "trots" och interna gräl i familjen så vi har så extremt korta stubiner och toleransnivå. Som tur är förhåller det sig så att våra barn är rätt bra på att uppföra sig i förskolan och tar ut allt hemma istället så vi slipper ju 'skämmas' när de är med andra vuxna än oss. Men hjälp vad det kan krisa ihop sig när vi är hemma alla fyra. 
Och som sagt, vi är utmattade och slutkörda så här efter semestertider... :-O

Ibland hör jag om familjer vars nära och kära "längtar" efter sina barnbarn och ber att få hänga med dem. Det har hittentills aldrig hänt mig. Och det är ibland något jag längtar efter. Att någon av mina släktingar ska ringa en fredag och fråga om de kan få hämta våra barn och ta med dem på något kul - utan oss. Det hade vart en fröjd... så de här stackars föräldrarna kan få vila lite... :-=

Vila får vi ju knappt ens på natten numer. I morse la jag mig på soffan runt 5. Då var det en knapp timme kvar av min natt och det låg en unge och buffades vid sidan om mig och en under mina ben...
Jag har vart uppe en gång innan på natten och lagt två små barn i sin egen säng och somnade intill dem. Vaknade nån timme senare och återvände till min egen säng och kvarten efter kom båda två upp till oss. Vi måste nog fatta beslut om att barnen sover i sin säng och de vuxna i sin säng snart. Trots att jag vet att de nog har ett stort behov av att vara nära oss på natten. Också. Tyvärr är det ju ingen av oss som sover sådär bra dock.

Well. Dagens klagosång avklarad... Längtar till hösten då vi har en resa inbokad - bara jag och maken. Till en storstad. Mormor får vakta illbattingarna i flera dar. Vi får vila och äta i fred och bara rå om varandra. Sa jag att jag längtar?

Här var det länge sen jag var. Trots att det händer grejer hela tiden, som det ju gör i livet...
Jobbet rullar på i samma anda som innan sommaren. Vår chef är tillbaka och sprider stress omkring sig. Det positiva med sommaren har ju ändå varit att hen inte varit på plats och att jag har haft arbetskamrater att snacka med.

För övrigt ska jag på intervju i morgon i en helt ny bransch - jag har sökt 50 jobb inom branschen jag vill in i men aldrig kommit på intervju förräns nu! Känner mig som en vinnare hur det är än går.

Barnen har återgått till förskolan och är numera på samma avdelning. Lilleman är blöjfri och Stora har börjat kissa i byxorna igen (what and why?!?!) Sommaren med pappa har vart okej. De dagar jag var ledig lyckades vi genomföra det vi önskade. Svärföräldrarna har vart på besök en vecka, vi har badat lite, åkt båt, varit på Astrid Lindgrens Värld och bott på hotell, nyrt bil och cyklat... Jodå - vi har haft lite saker för oss trots att jag jobbat mycket.

Två glädjande besked om nya små bebisar på gång har kommit nyligen. Samtidigt finns det en person i min närhet som inte mår bra för hens barnlängtan är svår. Vi har pratat lite om det och eftersom jag är en av de få kring hen som VET hur det känns och vad som snurrar i hens hjärna, men det är så svårt att inte såra och göra mer skada än nytta.

Vi har två kortare resor framför oss - en med barnen och en utan. Det ska bli väldigt roligt och mysigt att få uppleva en ny stad med min man under tiden som jag vet att mina barn har det roligt och kul med sin mormor!

Detta var en kort liten beskrivning av vad som hänt sen sist. Nu är det dags att runda av, det börjar bli sent...
Imorgon blir en spännande dag. Håller ni tummarna?