Ibland kan jag känna sting av sorg över att min son inte liknar mig till utseendet. Speciellt när jag ser fina bilder på barn och deras föräldrar. Där en så klart och tydligt ser att barnen har drag som solklart stammar från släkten. Och hur tydligt det ofta är att Ettan liknar pappan och Tvåan liknar mamman mer.

Att han för alltid kommer vara lite lite annorlunda. Att hans bruna ögon och bruna hår sticker ut. Även om både jag och maken har mörkare hår är när vi själva var barn.

Men jag påminner mig om att jag älskar hans fina tjocka mörka hår och hans snälla bruna ögon. Och om inte om funnits hade jag A L D R I G fått ett barn med bruna ögon och mörkt hår! Som jag och maken skojade om när barn först kom på tal efter att vi träffats för snart 10 år sen...

Är i Sthlm för en snabbvisit. Adoptionsrelaterad...
Sa till maken att nästa gång jag kommer på att det kan vara trevligt att ta med barnen nånstans - ska han påminna mig om den här resan...
Hyfsat halvförveredda på lång tågresa. (Inte smart att resa på em när alla snabbt blir trötta!) glömde handdukar! Hade ner en gardinstång i sovrummet i lånade lägenheten som nummer ett!
Maken lämnade mig ensam med gulliganerna för att gå och fika själv med en bekant (!) och jag fick äran att köpa lördagsgodis med dem. Nu sitter de i soffan och tuggar och kollar barnTV.
Läget på läggas är bra iaf, det ligger 2 ganska ok lekplatser på gångavstånd iaf!

Igår hade vi en fantastisk eftermiddag. Stora och Lilla lekte fint när jag kom hem från jobbet och jag gav mig in i leken under tiden som maken fixade fika. Kvällen förflöt bra och alla var glada och nöjda och tillfreds. Vi vuxna fick lite feeling och middagen fick vänta en stund. På hela taget en fin eftermiddag och kväll.

Som visserligen ganska snabbt förbyttes i tröttma och irritation när båda barnen ville ta plats i vår säng innan kl var 24. Jag sa att en kan sova med pappa och en kan ligga med mig på nedervåningen. Men det ville inte barnen gå med på. Båda ville sova med mig. (Blörk! Jag vill helst sova själv eller på sin höjd med maken - som ju iaf ligger ganska stilla på sin sida!) Så jag la mig mellan barnen och hoppades de skulle somna om fort. Stora somnade om medans Lilla låg och rullade, stökade, bökade och bytte ställning hela tiden i ca 40 min innan jag ledsnade och bar upp honom till pappan under buller och bång.
Sen la jag mig med Stora i sängen där nere och somnade tillslut.

Morgonen har som tur var fortsatt som igår - väldigt bra. Och jag hoppas att det kan få fortsätta bra. För funkar dagarna bra så kommer nätterna göra det också snart.
Gårdagen kapslas in och får var ett fint minne om en dag som var B R A!

förra veckan var lilla risig och sov dåligt. Sedan dess har det vart nåt varje natt känns det som. Är det inte den Lilla är det den Stora och i värsta fall båda.

Vi har ju alltid sagt att vi iaf sover ganska bra. Men nu är det inte så. Sömnbristen påverkar alla. Stora har varit hemma från förskolan hela veckan på grund av hosta och feber. Lilla tycks ha legat vaken på nätterna och har precis som jag svårt att somna om. Och trots att jag är dödstrött och bara vill slumra in igen ligger jag och störs av ljud som Lilla har för sig, eller att han sparkar och fäktar.
Jag och maken har turats om att sova på soffan men det hjälper inte när en är vaken flera timmar och blir väckt ideligen.

Jag tror faktiskt att alla sover bäst när Lilla sover själv i deras sovrum. Så har det varit rent historiskt och nu längtar vi alla efter stabilitet i nätterna. Som det varit de senaste veckorna har han vart väldigt trött på kvällen och ibland somnat innan Stora är klar för natten... Eller under första sidan på sagan!
Eftersom dagarna/eftermiddagarna kan vara ganska stökiga och utmattande behöver vi få sova ordentligt!

Mormor skulle tagit med Stora hem för en övernattning den här veckan MEN eftersom han vart sjuk så fick vi ställa in. Och det är så typiskt eftersom det är ack så välbehövligt med lite avlastning och paus i stökvardagen!

Efter en förträffligt värdelös natt börjar en dag med ösregn och gnäll redan innan jag stigit ur sängen.
Yippikayey!

Nu är en (med trolig förstoppning och urinläkage) på pottan och den andre ligger i sin säng med snutten och mediterar: paaa-pa och dumma mamma är vad som hörs mumla därinnefrån.

Saker jag hoppas kunna göra idag: söka jobb, behålla min värdighet, rensa och prismärka kläder inför höstens första barnmarknad, närhandla, kolla börsen, underhålla barnen.

Här var det länge sen jag var. Trots att det händer grejer hela tiden, som det ju gör i livet...
Jobbet rullar på i samma anda som innan sommaren. Vår chef är tillbaka och sprider stress omkring sig. Det positiva med sommaren har ju ändå varit att hen inte varit på plats och att jag har haft arbetskamrater att snacka med.

För övrigt ska jag på intervju i morgon i en helt ny bransch - jag har sökt 50 jobb inom branschen jag vill in i men aldrig kommit på intervju förräns nu! Känner mig som en vinnare hur det är än går.

Barnen har återgått till förskolan och är numera på samma avdelning. Lilleman är blöjfri och Stora har börjat kissa i byxorna igen (what and why?!?!) Sommaren med pappa har vart okej. De dagar jag var ledig lyckades vi genomföra det vi önskade. Svärföräldrarna har vart på besök en vecka, vi har badat lite, åkt båt, varit på Astrid Lindgrens Värld och bott på hotell, nyrt bil och cyklat... Jodå - vi har haft lite saker för oss trots att jag jobbat mycket.

Två glädjande besked om nya små bebisar på gång har kommit nyligen. Samtidigt finns det en person i min närhet som inte mår bra för hens barnlängtan är svår. Vi har pratat lite om det och eftersom jag är en av de få kring hen som VET hur det känns och vad som snurrar i hens hjärna, men det är så svårt att inte såra och göra mer skada än nytta.

Vi har två kortare resor framför oss - en med barnen och en utan. Det ska bli väldigt roligt och mysigt att få uppleva en ny stad med min man under tiden som jag vet att mina barn har det roligt och kul med sin mormor!

Detta var en kort liten beskrivning av vad som hänt sen sist. Nu är det dags att runda av, det börjar bli sent...
Imorgon blir en spännande dag. Håller ni tummarna?

om gårdagen var all time low med Stora så har dagen vart magiskt bra...
Vi sov länge pga gårdagens tröttma och sena läggning. Alla vaknade i samma säng, på särdeles gott humör.
Årets första smultron fördelades broderligt och maken fick Stora att ta dagens första medicindos... Nema problema.
Lilla (som matvägrar allt som oftast) åt 4 mackor (?!) till frukost plus 2 kex till secon breakfast 10 minuter senare...
Sen hjälptes vi åt att sortera tvätten och bära ner den till tvättstugan. Stora kände sig stark och oumbärlig!
Sen satte jag in bilbarnstolar i lånebil och så väntade vi på att klockan skulle bli 10 så vi kunde sticka iväg på dagens uppdrag - lekland! Jomenvisst, årets första sommardag tillbringar vi inne!
Först lämnade vi av en sak på mitt jobb och sen åkte vi till ett "nytt" lekland. Detta var mindre än det vi brukar besöka och båda barnen klarade sig jättebra själva där inne så jag kunde bara slösurfa i 2-3 timmar. Ungarna älskade det! Vid lunch hade vi ett minor breakdown av lilla och när efterrätten glass serverades kom ytterligare ett. Men hanterbara...
Efter tre timmars lek var det faktiskt inga problem att få med sig barnen därifrån och jag hade livat att ta fram poolen hemma. Sagt och gjort och ungarna lekte i vattnet i två timmar till. Sen grillade jag ett paket korv, en haloumi och två förkokta majskolvar och blev dagens hjälte.
Strax efter kom pappa hem och vi tog en cykeltur med var sin liten på pakethållaren - frisbee, glass OCH lekplats! Sen hem till kvällsmat, saga och bums i säng...
Barnen har ätit bra, lekt bra tillsammans och vart snälla mot både varandra och andra idag! Vi har haft en riktigt härlig dag som jag gärna sparar i mitt hjärta!

Idag har jag träffat mina barn ca 1 timme på hela dagen...
Morgonen var mycket bra, lite stressig kanske då vi vaknade sent. Maken jämte Stora i vår säng och jag brevid Lilla i deras säng. Lilla kom upp nån gång på morgonkvisten, la sig i vår säng men klev ur densamma 3 gånger och deklarerade till sist att han inte ville sova jämte nån!
Så jag följde med honom ner och vi somnade om.

Jobbade sent och cyklade hem för att följa med min mamma till flygplatsen och lämna min bror, ta deras bil och återvände hem. Då var barnen trötta och tjuriga... Lilla var klar, stora skulle ta medicin och borsta tänder. Men se det ville han inte.
Efter ca 15 minuters övertygande vägrade han fortfarande låta sig mutas med godis, chokladsås, utflykt. Mina övertygelser och mutor gick då över till hot. Inget lördagsgodis, julklappar mm.
Slutligen fick jag och pappa med milt våld i honom medicinen och vi gick in i badrummet för att borsta tänder. Mut-godiset vägrade han tugga och eftersom redan var trött, arg, irriterad och hungrig åkte godisbiten ut och tandborsten in i rasande fart...
-mitt godis ylade Stora med hulkningar och dramatiska kroppsliga fall till golvet om vartannat under följande 20 minuter... Inget kunde få honom att lugna sig. Han skulle inte sova, jag fick inte vara nära och inte lämna honom...
Till slut kunde han avbryta sin gråtattack och sansa sig såpass så vi kunde läsa saga... Han somnade efter några minuter och vi vuxna kunde andas ut och ge varandra tröst och stöd. Vad fan hände?

Maken googlade 4-åringar och vi nickade instämmande till vad som stod att läsa... Ska det komma många nya prövningar nu alltså... Ovanpå de gamla...
Och jämsides med de prövningar vi går igenom dagligen med lilla?! Håhå ja ja...
Det är aldrig tråkigt iaf!