litenlangtan

Inlägg publicerade under kategorin Barn

Av litenlangtan - 10 januari 2015 17:34

Imorse satte sig Stora upp strax efter 6 och sa:
-jag fryser. Då kände jag att han var blöt. Och sängen, hans kudde, min kudde, mitt täcke och även en bit av madrassen.
Men det är såhär småbarnslivet är. Ena dagen så "stor" och vaknar och kissar helt själv mitt i natten. Och andra dagen en "liten" som kissar i sängen...

Av litenlangtan - 31 december 2014 10:38

I år kommer jag inte skriva nån krönika som summerar året likt förut. 2013 skrev jag så här och det som förverkligades var att jag sa upp mig från jobbet. Det var en jobbig tanke som hängde över mig länge men när beslutet väl var taget kändes det bättre. Nu vet jag inte längre. Det har satt käppar i hjulen för oss att skaffa större bostad och det är tufft på arbetsmarknaden just nu men samtidigt en sån lättnad att aldrig mer gå tillbaka dit. 

För övrigt har Stora vuxit, lärt sig saker, fått kompisar och är en allmänt glad och klurig unge.

Lilla Har lärt sig gå bättre, springa och framförallt att prata - det gör han relativt ohämmat och det är sällan tyst från hans håll. Harns humör pch sinnesstämning gör dock att vi vuxna tappar tilltron på livet ibland och alla går omkring och skriker och ryter åt varandra. Om det är vi vuxna som gör honom arg/sur eller tvärtomt vet jag inte - gränsen mellan allt är hårfin. Men det är så krävande att orken hela tiden tryter. En känner aldrig eller iaf sällan att en är "ikapp"...
Det måste vi få en ändring på...

Personligen har jag nog aldrig känt mig så usel som människa på väldigt länge. Att umgås dygnet runt med två halvhöga illbattingar som ömsom pucklar på varandra, käftar emot, matvägarar, skrikpratar och ska klara allt själv eller inte alls i nästan ett helt år har drivit fram det absolut sämsta i mig som människa känns det som.

Men i takt med att de faktiskt klarar saker själva, leker mer tillsammans och jag kommit ut i lite jobb så känns det hoppfullt inför 2015.

2015 hoppas jag blir året då jag hittar "mig" själv och finner mening i ett nytt jobb.

2015 hoppas jag blir året då vi har möjlighet att sälja vår nyvarande bostad och framför allt hitta en större att köpa. På rätt plats, från rätt epok, med rätt storlek och rätt pris. Kan bli tuffare än att hitta ett jobb men tja, jag börjar skissa på ett drömscenario.

2015 blir året då jag äntligen klarar av att hitta rätt balans mellan vikt, mat och motion. Jag blir av med sötsug, klarar av att stå emot frestelser och kommer fram till en lagom kul motionsform som jag kan hantera. Helst ihop med en inspirerande och motiverande kompis.

2015 träffar jag nya vänner och/eller återförenas med gamla vänner - som gör att jag tror på mig själv och jag känner återigen att jag har en "bästis" för det har jag verkligen saknat. Jag har längs vägen tappat tilltron på mig själv som intressant person värd att ha en bästa vän. Jag inbillar mig att jag gnällt mig till branten på vänskapen och att en bästa vän inte orkar lyssna på mer klagolåt. Men det är helt fel...

2015 blir året då jag och maken vågar planera in att vara lediga ihop nån kväll i månaden för att skapa en distans till vardagen med två små barn. Våra barn växer ihop mer och kan leka tillsamans bättre och konkurerar inte hela tiden om mig. Vi kan också resa iväg på en första semester tillsammans utomlands och jag och maken åker på weekend utan barn.

Lite så helt enkelt...
Jag kommer fortsätta skriva här, om det jag har skrivit om hittentills. Min vardag som mamma.

Av litenlangtan - 26 december 2014 11:06

Efter frukost öppnade barnen sina juklappar från farmor och farfar som vi dessvärre inte kunde fira med i år. Det var lite kläder och Lego. Barnen fick också var sitt godishus precis som jag och min bror fick när vi var små.

Både jag och maken fasade inför julaftonsfirandet. En massa människor som vi inte känner så bra, tonvis med juklappar, en hund som är som ett barn, ett par knastertorra skämtare som aldrig drar sig för att kommentera folk och fä på respektive bekostnad och så våra smått galna småbarn som inte lyssnar, inte kan ta det lugnt, inte äter nåt just osv osv i al oändlighet. 

Vi kom i väg lite sent, maken var smart och packade med barnens overaller ifall vi kanske skulle bli stående nånstans. Vi kom inte sist, vi hjälptes åt att förbereda maten, långbord var dukat och vi var 20 personer och en hund.
Barnen fick mat först, i vanlig ordning åt ungarna mest potatis och creme fraiche :-D Lilla åt några köttbullar och stora fick i sig en prinskorv. Lilla ville B A R A ha julmust men fick trugas i sin mat... som vanligt...
Sen vankades det ganska mycket av och an i väntan på tomten. Maten var undanstuvad och strax bultade det på dörren...
Stora a sig platt ner på golvet och gömde ansiktet i händerna när tomten steg in genom dörren... Lilla gömde sig bakom mig.
Men när tomten väl satt på sin stol och började läsa på paketen blev det tävling mellan stora och lilla om att ge paket till tomten för att läsa. Tomten höll inte riktigt tempot :-D

Lilla fick börja öppna sina paket redan när hälften av klapparna var kvar för han låg på alla fyra under granen och ålade eller ruskade ömtåliga paket och riskerade att tappa saker som såg ut som flaskor...

Hans första paket innehöll en gelémonstergubbe med en blinkande lampa inuti och när den tittade fram ur paketet blev han så rädd så han skakade.. Han gillade I N T E sitt första paket... stackarn. Det var ju aldrig meningen att skrämmas... Storebror hade nämligen valt presenten till lillebror och fick själv en likadan.
Stora fick en "barndator" som han kan träna bokstäver på, delar till tågbanan, skidor, en stor kulbana och en discokula - han gillar att dansa!
Lilla fick en etch-a-scetch, plusplus, en minisynt, kassaapparat och en massa annat... Mycket bra leksaker. Men nu är det dags att rensa bort lite granna eftersom det blir mindre och mindre plats i deras rum.

Mindre bra leksaker var kalsonger i briefsmodell (det är nog mest jag som inte tycker de är så snygga helt enkelt) och en bilbana som var skitsvår att sätta ihop och bilar som skulle "vevas" igång - det funkade liksom inte så bra ens för oss vuxna. Jag hade ändå lämnat jättemånga förslag till just denna givaren - för jag tycker att vi har tillräckligt med bilar. Tycker också bättre om julklappar som barnen själva kan sysselsätta sig med. Kulbanan var iofs svår för dem att sätta ihop själva men när det väl är gjort kan de ju själva köra med den länge... 

Vi vuxna fick också bra klappar, loppade delar till en servis, många biobiljetter med tillhörande barnvaktande :-D Presentkort och böcker. Maken fick gummistövlar och klocka bland annat... 

På hela taget har vi haft en lyckad jul. Igår öppnade vi nästan alla klappar som vi inte öppnade på själva julafton, vi lekte med alla prylar och fick så klart lite nya konflikter. Det är oundvikligt när det egentligen inte finns någon skillnad mellan mitt och ditt och vi endast har en av varje.

Dagen som idag ska bjuda på ett besök på Liseberg. Vi ska klä oss varmt för det var galet kallt igår. Men först måste vi ha lunch i oss. 

Hur har er jul varit?

Av litenlangtan - 4 december 2014 09:44

Har ett tillfälligt dagjobb och mitt vanliga kvällsjobb och ett högst tillfälligt eget initiativ till helgjobb den här veckan! Från 0 till 100 på samma vecka kan man säga! Lägg till ett läkarbesök med Lilla OCH ett föräldramöte på förskolan och en mycket glömsk man samt 4 förkylningar i olika stadier och stressen är totalt!

Igår träffade jag mina barn sisådär 20 minuter på hela dagen... Det känns konstigt. Men också skönt att verkligen längta efter dem!

I morse vaknade vi redan kl 06 men det gjorde inget för då hade vi tid att gosa och prata i sängen innan vi var tvungna att gå upp!

Samtidigt var det ett stygn i hjärtat att inte jag hämtade igår och såg Stora trampa omkring på förskolans 3-hjulingar hur lätt som ingenting - maken skickade en film som illustrerade vad Stora just lärt sig...

Av litenlangtan - 25 november 2014 21:17

Jag har ju bara en livs levande äldre släkting kvar i livet. Hen är 80+ och har egentligen aldrig funnits med i mitt liv. Släktingen är på pappas sida men han valde av nån skum anledning att inte ha nån direkt kontakt efter att mina föräldrar skilde sig för mer än 30 år sen. Hen har själv inga barn och är alltså lite ensam på ålderns höst.
Min bror är inte ett dugg intresserad av att "fjäska" för släktingen som han uttrycker det.
Jag känner att jag har ett visst intresse av vad som försigår med hen och känner att jag kan hitta utrymme då och då i mitt liv för att hälsa på mm. Men jag är inte den som ringer 1 gång i veckan och förhör mig om vad hen åt till lunch liksom.
Speciellt inte då hen inte brytt sig om mig eller mitt liv på sisådär 38 år innan...

Förra julen fick jag två samtal - ett var om mitt personnumer då hen ville skriva in mig som förmånstagare i sitt testamente.
Ett samtal gällde mitt kontonummer så hen avsedde skänka mig en julklapp.

Jag sa ju inte direkt nej till något av det. Jag menar, som "fattig tvåbarnsfamilj" finns det alltid hål att stoppa pengar i. Julklappen var väldigt generös - kändes som ett sätt att täcka upp för de gågna 38 åren...
Jag kände ju såklart att hen kanske färväntade sig något slags tacksamhetsintresse från min sida och jodå jag har tänkt på att ringa/besöka. Vi var där en gång i våras men det är en gång på ett år...
Men som alla med barn vet så är det inte alltid planen går att fullfölja - tiden rusar på och plötsligt var det november. Igen!

Well, mamma och jag pratade för någon vecka sen och hon sa till mig också att jag borde passa på nu när jag fortfarande har några dagar ledigt i veckan. Snart kanske jag har ett jobb som binder upp min tid och möjlighet att hälsa på osv.

Så igår ringde jag till hen för att föreslå en träff... Men bemötandet jag fick var ju inte så kul.

För det första så lät inte hen ett dugg glad över att jag ringde. Och när jag föreslog att vi skulle hälsa på blev hen närmast arg och var tvär och vresig och slängde ur sig allt möjligt.
Jag tog väldigt illa vid mig - jag menar, den här människan har ju för fan inte överhuvutaget existerat i mitt liv på 38 år och jag vet inte ens vad hen förväntar sig av mig. Men uppenbarligen lever jag inte upp till hens förväntningar.
Hen var besviken över att jag inte hört av mig sen i våras och att jag nog inte var intreserad av hen alls.
Jag kontrade med att hen själv inte ringt mig en enda gång och att om jag ska ha kontakt med någon så får det ju vara någon som visar intresse tillbaka och tar sin del av ansvaret för relationen...

Då ändrade hen sig plötsligt och såg kanske sin egen del i det hela och plötsligt var vi välkomna och det kanske kunde vara intressant att se hur barnen växt osv osv. Men om vi då skulle komma, vad skulle hen bjuda på, jag ÄR ju så krånglig med maten...
Då tar jag med något sa jag.
Men kunde hen inte få bjuda på något ens när vi nu skulle komma...
Släpp det, det ska bli trevligt att ses sa jag... Sen la vi på...

Samtidigt så gör hela situationen mig ledsen, klämd mellan nu och då...

Släktingen har ju som sagt var knappt funnits delaktig i mitt liv, vår familj sträckte ut en hand till hen då min brorsdotter föddes och hen ÄR en gammal släkting som fortfarande lever efter gamla traditioner och seder...

Ja, ja, vi får väl se om mina barn kan låta bli att ha sönder något där, att maten jag tar med smakar gott och att hen inte uppträder som telefonsamtalet började...




Av litenlangtan - 23 november 2014 22:20

Häromdagen var vi på vår stora lekplats i stan. Efter ett par timmar på öppna förskolan först. Stora har ännu inte lärt sig trampa trehjuling utan springer gärna brevid cykeln. Och cyklar finns att låna på lekplatsen. Lilla klättrade upp bak och skrattade förtjust när storebror drog iväg. Men när ekipaget nästan gick omkull i kurvorna fick jag sätta stopp för deras framfart...

Vi lekte i timmar och på slutet kom Stora på att han ville åka den långa långa täckta rutchbanan. Och det gick ju bra. Men såklart ville lilla åka också vilket jag kände inte var lika lämpligt. Han klarar inte själv att ta sig upp för berget till starten. Stora sa:

-Han kan sitta i mitt knä mamma!
Och jag gav med mig, jag följde med dem upp och sa att de absolut inte fick åka förrän jag ropade upp i röret att de kunde sticka iväg.
Lilla var salig. Stora klarade av att hålla lillebror ända tills jag rusat ner igen för att ta emot dem.
Och jag hörde deras bubblande skratta eka inne i rutchbanan hela vägen ner...

Idag låg barnen och låtsassov tillsammans på lekmadrassen och de var verkligen så himla gulliga tillsammans. Även om de ofta är som hund och katt så har deras mysiga syskonstunder blivit fler och fler på sistone...


Av litenlangtan - 17 november 2014 08:39

Mormor hade gjort klart kusinens paketkalender inför december och jag kommenterade att hon ju slipper slå in 48 paket till iaf.
Då replikerade hon att det var just det hon tänkt göra...

Jag blev genast helt matt. Vi bor litet och våra barn har redan leksaker så det räcker och blir över! Bara tanken på ytterligare 48 (små) grejer in i våra liv innan jul blev lite för mycket!
Jag vill inte vara otacksam på nåt sätt men ska en köpa 72 paket till barn blir det ju inte heller nån vidare kvalitet tänker jag.
Så våra barn ska få varsitt paket på adventssöndagen istället precis som förra året. Tänker att 8 paket känns bättre än 48!

Storkusinen ville ju såklart inte byta ner sig men jag har ju syskon kvar som inte fått barn än men det kan ju skuta i bisarra mängder paket en gång i framtiden om mina barn också vänjer sig vid en paketkalender!
Tänker att det kanske inte är skitkul att packa in 168 paket i november om 3-4 år?!

Av litenlangtan - 15 november 2014 08:19

idag åker vi på äventyr med lånad bil. Inåt landet - för att träffa folk som liksom vi har adopterat. Det är rätt häftigt att ha ett nätverk där vi alla har ett osynligt band och våra barn har ett slags släktskap i sin bakgrund som adopterade.

Det ska bli kul att återse gamla bekanta och för all del också träffa helt nya bekantskaper.

Stora är superpepp för han ska gå på Disco! :-)

Vad ska du göra i helgen?

Presentation


Jag blev mamma genom adoption. Bloggen startade 2010 med hemutredningen och fortsatte med en lång väntan på... ja vem skulle det bli?
Nu skriver jag om stort och smått om vardagen med en son född sommaren 2011 och hans lillebror som kom till oss 2013.

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2017
>>>

Arkiv

Besökare sen 2011-07-01

Senaste inläggen

Kategorier

Fråga mig

1 besvarad fråga

Länkar

Vill ha barn

 

Sök i bloggen

Tidigare år

RSS

Besöksstatistik

Buzzador blog


Skapa flashcards