När vi åkte hemifrån för en vecka sen var det 10 plusgrader och vi hade inte ett enda element på hemma. Men så hände vintern. Där vi firade jul var det "bara" 17 minusgrader i går... Och det var ju faktiskt lite snö här och där när vi klev av bussen efter en hel dags resande...

Väl hemma var det SVINKALLT! Slängde på alla element på full spruta men det tar ju rätt många timmar innan huset blir genomvärmt...

Men vi har ju en kamin, mest som en dekorativ grej för vi eldar jävligt sällan... Det behövs typ aldrig...
Men ikväll slängde jag faktiskt in en brasa. Nu håller halva vardagsrummet över normal temp, alla golv är fortfarande kalla MEN det är mysigt med värmen och doften och att höra knastret från brasan...

Att kunna sitta 100 mil hemifrån och beställa mat för leverans 2 timmar efter vi kommit hem och fylla kylskåpet inför nyår och fortsatt ledighet är inte heller så dumt...

Gott slut på er, hoppas ni får ett fint nyår allesammans!

Årets firande sker hos svärföräldrarna. Med ett överdåd av tomtar, otända ljuslyktor, tunnbröd, hundhår och paket som befäster könsrollerna!

Grannarna lånade oss en tomtemask men den var så läskig och plastig så McGyver-mom byggde ett tomteskägg av attiraljer från Rusta! Klar succé! Fast den riktiga tomten har röda kläder och inte svarta som vår tomte hade...

Jag återupplivade en fin tradition från min egen barndom med hemsydda julstrumpor. Dessa innehöll godis clementin och ett paket från oss föräldrar.

Barnen var helnöjda. Jag och maken fick varsin rejäl slant att köpa eget för och vi åt god mat och hade en fin kväll!

Om inte jag saknade min familj... Om inte sängjävlarna är så äckligt obekväma, om inte hundarna hårade så förbannat, om inte ungarna went Bananas en gång i kvarten...

Nu drömmer jag inte bara om att ha ett eget hus med egen trädgård. Nu drömmer jag om att fira jul hemma hos oss och att få göra som J A G vill!

Sen vi fick veta att det skulle komma ett andra barn i vår familj på vintern 2012 har vi letat efter större boende. Vi har stått i bostadskö till allmännyttan sedan då men inga erbjudanden alls. Vi har kikat och följt marknaden och funderat, snackat, grubblat, letat och kollat... Men eftersom jag varit arbetslös sen våren 2014 har det vart omöjligt för oss att köpa något större.

De jobb jag haft under den här tiden har tyvärr inte gett något i längden. Heltid i några månader på ett företag där en god vän jobbar gav mig mersmak men ingen anställning. Sommarens slit på en nystartad butik var oinspirerande och understimulerande - och nu lägger butiken ner efter bara knappa året igång...

Men så vände det plötsligt - jag var på en intervju i förra veckan och nu har jag blivit erbjuden ett heltidsjobb. Inte nåt välbetalt glidarjobb men det kan bli superbra - det är en helt ny bransch, men bara dagtid och inga helger... precis som jag önskade. Att vara ledig med min familj när de är lediga! men att få tillbaka ett sammanhang, vuxensällskap, att ha en uppgift och få lära mig nytt!

Maken går ner i arbetstid, hämtar barna på förskolan och vi har plötsligt en ny framtid för oss. Det är en lättnad,  även om det fortfarande återstår mycket innan vi kan hitta ett nytt boende. Men det är avgörande att vi båda har jobb...

Så himla skönt - vilken grej!

Kikade in för att kolla när jag skrev om sömn senast. Det var i september... Så med andra ord har vi sovit risigt av och till i tre-fyra månader nu.
Blörk!
Tänker att det här nattvandrandet måste gå över.
Stora hittade en lösning på problemet i morse...
"Mormor kan sova här, för när hon sover över här går jag inte upp till er säng"
Det har hänt 1 gång att mormor sovit över och då sov Stora i sin egen säng hela natten!

Det är nog snarare så att vi föräldrar måste bestämma oss för att ta tag i det här och valla tillbaka barnen till sin säng så fort de börjar nattvandra.

Kanske också dags att vi stiger ur barnens säng vid nattning och sakta förflyttar oss bort och låter barnen vänja sig vid att somna själva. Det är ingen stor uppoffring att söva våra barn eftersom de lägger sig samtidigt och somnar fort MEN vi ligger mellan dem och ligger kvar tills de somnat ordentligt...

Får ta ett taktik-snack med maken och fatta beslut...
Hade vart skönt att få tillbaka sängen och slippa slåss om täcken, utrymme, vem som ska ligga på soffan osv osv...

För fem år sen suckade jag över att jag var allt - utom mamma...
Idag gnäller jag över att det enda som identifierar mig är att jag är mamma!
Jag behöver ett jobb! Att få umgås med vuxna, slippa känns mig som en hushållsslav och uppassare 24/7.

Ska träffa min arbetsförmedlare idag, efter 1 år som arbetssökande. Tänker att det nog inte kommer tillföra ett endaste skit men jag behöver en injektion av något slag!

Oj, nu var det länge sen igen... Trots att jag nog har mer tid för mig själv än på länge.
Arbetslös igen - på heltid. Bättre för barnen med rutiner iaf.

Idag blev jag dock snuvad på en stund utan ungarna. Jag skulle träffat en kompis men fick förhinder då maken känt sig illamående och trött natten till idag. 2 timmar innan jag skulle åka spydde han...
Så, jag fick rodda barnen själv en dag till... Och ställa in min date.

Men vi överlevde den här dagen också. Vi öppnade inte dörren för några spöken, träsktroll eller älvor... Jsg satte ut en burk med klubbor och skrev en lapp om att vi var sjuka! Som tur var kunde besökarna läsa!

Sömnen kom efterlängtat ikväll och jag kände mig som en skruttmamma idag som inte orkade/ville vara med på något.

Maken kände sig något bättre nu på kvällen och jag tröstar mig med filmen om Håkan Hellström.
Imorgon är en ny dag, tack och lov!

Ibland kan jag känna sting av sorg över att min son inte liknar mig till utseendet. Speciellt när jag ser fina bilder på barn och deras föräldrar. Där en så klart och tydligt ser att barnen har drag som solklart stammar från släkten. Och hur tydligt det ofta är att Ettan liknar pappan och Tvåan liknar mamman mer.

Att han för alltid kommer vara lite lite annorlunda. Att hans bruna ögon och bruna hår sticker ut. Även om både jag och maken har mörkare hår är när vi själva var barn.

Men jag påminner mig om att jag älskar hans fina tjocka mörka hår och hans snälla bruna ögon. Och om inte om funnits hade jag A L D R I G fått ett barn med bruna ögon och mörkt hår! Som jag och maken skojade om när barn först kom på tal efter att vi träffats för snart 10 år sen...

Är i Sthlm för en snabbvisit. Adoptionsrelaterad...
Sa till maken att nästa gång jag kommer på att det kan vara trevligt att ta med barnen nånstans - ska han påminna mig om den här resan...
Hyfsat halvförveredda på lång tågresa. (Inte smart att resa på em när alla snabbt blir trötta!) glömde handdukar! Hade ner en gardinstång i sovrummet i lånade lägenheten som nummer ett!
Maken lämnade mig ensam med gulliganerna för att gå och fika själv med en bekant (!) och jag fick äran att köpa lördagsgodis med dem. Nu sitter de i soffan och tuggar och kollar barnTV.
Läget på läggas är bra iaf, det ligger 2 ganska ok lekplatser på gångavstånd iaf!