Idag har jag haft besök av en kund och tillika lyckosam "olyckssyster" och hennes dotter. Det var ett tag sen vi sågs och självklart ville hon förhöra sig om hur det går för oss. Hon tyckte också det var väldigt spännande nu när vi faktiskt bara väntar på vårt barn.

Hon fick adressen till den andra bloggen för att kunna hänga med lite... Om hon vill såklart. Men vi har kunnat mailas vid nån gång på FL för även hon är en trogen FL-tjej såklart... är vi inte alla det nån gång under barnlösheten?

Jag kommer också oftare på mig själv att tänka:

-Nästa gång jag gör det här har jag lillo här. Nästa gång jag fyller år är jag en mamma. Nästa gång vi firar jul har vi också barn...
Det är en grymt skön tanke... att det blir inga fler barnlösa jular, förhoppningsvis inga barnlösa midsomrar och helst inte heller barnlös påsk... Men se det vet man ju inte...
Jag börjar faktiskt förbereda även omvärlden på att det kanske inte blir en nästa gång vi ses när säljare kommer förbi osv...
Det vet jag ju inte... Det kan ju faktiskt vara så att vårt BB kommer snabbare än vi tror. Men mest troligt dröjer det väl ännu några månader...

Nästa måndag ska vi ses i vår "hemmasnickrade mammagrupp" - med mammor som adopterar från samma land. En åker förhoppnignsvis och hämtar sin lilla tjej samma dag och en kommer av förklarliga skäl inte närvara. Det var hennes adoption som avbröts bara för någon vecka sen...
Sen är vi på ungefär samma ställe alla vi andra. Några vet vilket barnhem de ska hämta från, vi vet ju fortfarande inte något om det... Men det är ju nästa spännande besked från vår organisation...

Och nästa gång vi bestämmer oss för att ses så kanske några fler av oss redan fått BB?

 

Nanashi

14 februari 2011 16:02

Vad roligt med er "hemmasnickrade mammagrupp". Synd att jag inte bor i samma stad!

Jag tänker konstant på att vi väntar, men jag kan liksom inte förstå att vi skall bli föräldrar och faktiskt få ett barn. Senast en kollega frågade om adoptionen (framför en massa andra) så var jag jättesnabb med att svara att det inte var officiellt ännu och att jag inte ville prata om det där och då. Men när blir det officiellt? Jag vill inte riskera att berätta för ALLA och sen stå där 1.5 år senare och fortfarande vänta och därmed få en massa jobbiga frågor. Så jag är ganska restriktiv med vilka arbetskollegor som jag berättar för. Jag har bara berättat för dem som verkligen behöver veta. Det är kanske lite dumt sen när jag blir tvungen att skicka ett mail att jag åker för att hämta dotter/son inom 14 dagar.... Man kanske helt enkelt skall säga till alla redan nu? Typ posta på facebook? haha :-)

litenlangtan

14 februari 2011 20:11

Jag känner igen känslan ATT VI SKA FÅ BARN! Hur ska det gå?

Alla mina kollegor och nästan alla vänner känner till det - blir mindre jobbigt att hålla reda på vilka som vet och inte. Plus att vi inte ville att nån skulle dra tal med " om 9 månader hoppas vi få höra ljudet av små barnfötter " på bröllopet - då hade jag dött!
Skönt att de flesta vet - men jag har inte outat på FB som jag tänkt från början...

 

TeachGirl

14 februari 2011 16:54

Spännande! Jag tänker på samma sätt nu och har redan börjat planera inför julpysslet i december. :-)

http://varforinteviocksa.blogspot.com

litenlangtan

14 februari 2011 20:04

Åh vad kul! Jag tror jag tipsat om en bra pysselsida förbarn här tidigare. Annars gör jag detigen snart. Jättebra sida med mängder med bra pyssel för 2-6 åringar!

 

Kix

14 februari 2011 22:21

Jag har missat den underbara bilden som du fixat till här på sidan. Den är verkligen HELT FANTASTISK, mycket kreativt Ulrica!! Den skapar tårar i mina ögon, så fantastik tycker jag att bilden är.... Sedan är det inte helt enkelt att hålla igen tårarna heller när du berättar om allt som du slipper göra som barnlös i framtiden. Tänk att tiden äntligen är inne för er att bli föräldar!!! Kram Kix

http://kix.bloggplatsen.se

litenlangtan

15 februari 2011 09:50

Tack! Jag gillar den också jättemycket! :-D
Ja, det känns så märkligt att det är vår tur nu... att det faktiskt inte blir några fler barnlösa jular och nästa födelsedag då har jag barn... OM inte väntetider plötsligt rusar iväg igen och det inte uppstår några komplikationer... Men det får vi inte hoppas!

 

Hej och Hopph

15 februari 2011 11:58

Jag tänkte nästan som du - jag tänkte vid varje högtid - att nästa år är nog sista gången jag gör det här utan barn - för jag var hela tiden en bit ifrån att få skicka mina handlingar och sedan var det 1 år beräknad väntetid från att ha skickat handlingar tills man var hemma igen. Men även den tanken var så hoppfull - och att tänka "nästa gång" - fantastiskt! :-)

http://www.mintusenmilaresa.blogspot.com

litenlangtan

15 februari 2011 15:46

det är faktiskt en stor tröst i sig... att det finns en ände på att vara utan barn - trots att jag inte får vara gravid...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...