Direktlänk till inlägg 10 april 2011

Hur kommer man ta det?

Av litenlangtan - 10 april 2011 10:09

I fredags funderade jag mycket på hur jag kommer ta emot det efterlängtade samtalet om barn. Jag har för det mesta telefonen inom räckhåll och jag har ju lagt in en särskild signal på alla nummer från AC för att säkert veta att det är DET samtalet som kommer. Jag blir helt pirrig i kroppen bara jag tänker på det...

Men hur blir själva samtalet? Kommer jag komma ihåg något av det efteråt? Kommer jag gråta och skrika av lycka som en fjortis inför en konsert med idolerna? Jag brukar kunna behålla sansen men har nära till tårarna när jag blir berörd. Maken kommer med största sannolikhet grina - det är ett som är säkert!

Fler och fler i min omgivning frågar om vi hört något nu. Mina kunder och kollegor och säljare och tja, de allra flesta som vet om det är såklart nyfikna...

Dessvärre har man ju inga svar att komma med... Jag har eftersökt att vi skulle kunna få besked om när det händer något - antingen att någon annan får barnbesked eller att någon ny familjs handlingar tas emot på vårt barnhem - men jag har inte fått någon respons på det. Så det känns som om tiden står stilla. Vi befinner oss i ett vakuum.

Våra sprutor är färdigtagna. Det enda jag skulle vilja hinna med innan vi åker är ett tandläkarbesök. Det ska jag boka imorgon. En frisör ska nog få klippa lite av mitt hår också innan jag känner mig "klar" att åka.

Nanashi hade fått rådet att provpacka - det låter väldigt smart. men jag vet ju inte ens vad jag ska packa ner :-D Fast det kanske är dax att börja fundera på lite packlistor. Tillexempel ska jag leta på en adapter till eluttag som jag vet att jag har (haft) en någonstans i källaren.

Jag ska reka lite på apoteket nån dag också och kika på lite medikameter för barn. På fredag ska jag luncha med en rätt så höggravid gammal kompis. Just samma kompis som jag först blev lite "vanligt" depp över men sen insåg att hej, där har jag ju en blivande mamma-kompis. Vi kommer ju sannolikt vara hemma med barn samtidigt och även om våra barn inte kommer vara lika gamla så är det en stor fördel att ha en jämnårig som är hemma samtidigt. Detta tyckte hon också var jättebra så nu har vi bokat in en lunch... Hon har precis gjort sin sista arbetsvecka och ska nu vara hemma de sista två månaderna innan babyleverans i juni.

Idag är vi sega i starten. om ett par timmar kommer min pappa och hans familj (sambo och två barn + en av mina bröders flickvänner) på middag...
Så vi ska strax sätta fart och städa och laga mat och duka bordet för 7... Hur nu det ska gå till?

Hoppas ni andra haft en riktigt skön helg! Imorgon ser jag fram emot att äntligen få gå på "hämta barn kurs"!

adoption

Dela

Siri

10 april 2011 14:25

Ett litet tips inför samtalet med stort S. Gör en "blankett" att fylla i
Datum
Tidpunkt
Vem ringde
Vad blev det (Flicka/Pojke)
Vad heter barnet nu
När är barnet fött
I vilken stad (om ni nu inte skickat till ett speciellt barnhem förstås)
Har barnet bott i fosterhem (om det nu är aktuellt i ert land)
Har barnet haft några sjukdomar
Eventuella andra frågor ni vill ställa.

Jag hade likadana blanketter till de två barnbesked vi fått, och de är väldig värdefulla för mig. Där står de första uppgifterna om våra barn. Många detaljer kan man glömma, men här står de faktiskt. Senaste gången filmade en kollega mig när jag satt i telefon när jag fick barnbeskedet!!!

http://www.syskonlangtan.blogspot.com

litenlangtan

11 april 2011 09:22

Oj oj, det är ju ett jättebra tips men lite svårt att alltid ha den där lappen i fickan :-D
Jag springer ju omkring en del på jobbet men det är klokt att ha en sån liggande på något bra lättåtkomligt ställe! Toppentips!

TeachGirl

10 april 2011 16:02

Jag fick ju beskedet från Maken och jag bara grät och skrattade - samtidigt. Samma sak när jag ringde våra mammor. Det var en helt surrealistisk känsla, helt underbar.

http://varforinteviocksa.blogspot.com

litenlangtan

11 april 2011 09:27

Jag läääääängtar efter den surrealistiska känslan! :-D

Ann

10 april 2011 19:18

Ja du, det där Samtalet har jag också funderat kring. Kommer dom att ringa till mig eller maken? Jag har alltid mobilen på ljudlöst, men kollar den oftast mellan mina lektioner.
Ringer dom morgon, middag eller kväll och kan det hända idag, denna veckan eller månaden?.. Ja, frågorna är många och händer just nu mycket i luften. 3 månader på torsdag...
Hoppas kursen är bra imorgon, ska bli spännande att höra. Ett tag var jag sugen på att anmäla oss och åka ner på eftermiddagen, men tyvärr är det lite i längsta laget för oss. Du får berätta:-)
Stor kram och ha en bra vecka!

litenlangtan

11 april 2011 09:26

När de först tog kontakt med oss för att vi skulle starta upp ringde de först till mig men jag hann inte svara. Då ringde de maken som cyklade hem från jobbet. Nu har jag haft mest kontakt med dem så kanske ringer de mig först. Jag kan inte alltid ta det - jag har ju kunder...
Men vi får se... spännande är det iaf!
jag ska givetvis utvärdera kursen här på bloggen, synd att ni inte kom det kunde vart kul att ses!

Hedda

10 april 2011 20:14

Låter bra att testa provpackning! Det ska bli intressant att läsa din rapport sedan om hur samtalet togs emot. ;)

http://heddasdagbok.wordpress.com

litenlangtan

11 april 2011 09:24

Jag funderar på att skaffa sånna där vakuumpåsar att packa kläder i för att slippa ha allt för många väskor... Det väger ju inte mindre men allt kanske ryms bättre...
Ibland kan jag känna mig lite fånig som väntar på samtalet redan nu, efter knappt 2 månader - men ibland går det fortare än man anat...

Nanashi

11 april 2011 11:48

Vad roligt med hämtabarnkurs! Hoppas att du skriver mer om den när du har varit där. Vi skall gå senare i vår.

Jag kommer inte att klara av att ta samtalet, jag vet redan nu att sekunden efter att jag har lagt på så kommer jag ha glömt allt och jag kommer antagligen bara att gråta. Så i den mån det går så kommer maken att svara. I vårt fall så ringer de ju dessutom alltid på kvällen, så då är chansen stor att vi båda är hemma samtidigt. Planen är också att spela in samtalet med videokamera/kamera med inspelningsfunktion, för då slipper man skriva med skakiga händer och kan fokusera på att lyssna istället. Men då gäller det att man har sinnesnärvaro nog att komma ihåg att sätta på den!

litenlangtan

11 april 2011 15:30

I vårt fall antar jag att de ringer på eftermiddagen - men jag vet inte. Det får bli som det blir... Samtalet är inte så viktigt som själva mötet - där får vi vara mer förberedda. Men visst kommer tårarna spruta!

Sara

11 april 2011 19:52

Oj, visst kommer jag ihåg hur det var när samtalen kom. På det första samtalet var jag väldigt förberedd MEN trots det klantade jag mig när jag skulle göra anteckningar. Jag visste nästan vilken dag de skulle ringa för på den tiden kom BB med jämna mellanrum och man visste när man var på tur. Minns att jag bara skrattade hysteriskt och betedde mig MYCKET märkligt. Jag var på jobbet och var mitt upp i inskolning av nytt barn....när det ringde. Roligast var att ringa till min mamma (förutom min man såklart!!) som bröt ihop på sitt jobb......
Samtal nr2 var inte alls lika himlastormande fantastiskt som nr1...befann mig på jobbet även denna gång......men då var jag bara helt saklig i telefon och sa nästan bara ja och amen. Vårt andra barn var ett sk. SN-barn och jag tror att jag försökte att inte blanda in för mycket känslor innan vi diskuterat med läkare om sonens diagnos. Svårast var att hålla "god min" inför dottern innan vi "bestämt" oss.....eller bestämde oss det gorde vi meddetsamma MEN korten på sonen skulle inte komma förrän dagen efter.....långa timmar blev det.....
Samtalen bär jag inom mig som ett underbart minne och min idag 7-åriga dotter älskar när jag berättar hur det var när jag blev mamma!!!

En blankett som Siri skrev låter jättebra!!!!

Vakumpåsar köpte vi på Claes Ohlsson och var jättebra att packa all smutstvätt i!!!!

http://saxdesign.blogspot.com

Nytt år!

Kommentarer (1)

Av litenlangtan - 13 januari 2017 14:33

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Att bo

Kommentarer (0)

Av litenlangtan - 2 maj 2016 07:15

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Gaah!

Kommentarer (1)

Av litenlangtan - 1 maj 2016 21:56

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Lyckan!

Kommentarer (0)

Av litenlangtan - 23 april 2016 06:25

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Döden

Kommentarer (1)

Av litenlangtan - 31 mars 2016 15:32

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...

Visa fler inlägg

Presentation

Jag blev mamma genom adoption. Bloggen startade 2010 med hemutredningen och fortsatte med en lång väntan på... ja vem skulle det bli?
Nu skriver jag om stort och smått om vardagen med en son född sommaren 2011 och hans lillebror som kom till oss 2013.

Visa presentation