Jag var först såklart. A visade mig runt i sin nya bostad och vi talade lite granna om separeationen och att de inte var helt på det klara med hur de skulle göra (skiljas eller inte fattade jag det som) - de går i familjeterapi nu och det var jobbigt. Det borde de gjort för länge sen var A's kommentar. Sen ringde det på dörren och nästa person kom och det lite fötroliga mellan mig och A var brutet. Däremot så frågade E genast om vi 'hört något'.

Lite sådär underförstått så borde det vara adoptionen hon frågade om tänkte jag men jag frågade ändå om hon menade just det...

Så pratade vi lite om det. Att det var dyrt, att jag inte ska ta nån semester förrän vi får BB, att vi ska vara 6-8 veckor i landet. Att försäkringskassan är kassa även när man har biobarn. Att vi får lika många föräldradagar som vid biologisk födsel. Att vi nu bara väntar på det magiska samtalet. Och att vi inte vet när det ska komma...

Så kom vi in på allt möjligt annat. A talade sig rosig och lyrisk om sitt jobb. Vi pratade om gemensam vän som väntar tvillingar och komplikationerna där... Vi talade om E's jobb och hennes husdjur och sen pratade vi om fikabröder och parkering och tja allt möjligt...

Sen snackade vi en himla massa om möhippan såklart. En 3:e person dök upp och när vi snackat och antecknat ner allt så bestämde vi ett preliminärt datum. Och jag räknade på att det ligger 4 veckor fram ungefär.

-Tja det borde inte vara något problem sa jag, det händer väl knappast något på den här tiden...

Så frågade den tredje personen om jag hört något (hon kom senare) och jag svarade nej...

sen var det inte n åt mer med det.

Jag är faktiskt förvånad över att det kom upp och jag är förvånad över att E tog upp det. A ställer gärna frågor men inte först. Någon annan får bryta isen först och sondera "terrängen" och hur läget ligger...

Jag är vanligtvis en person som kan tala i timmar som sånt som inspirerar mig och intresserar mig. Det här är verkligen något som jag brinner för - vårt väntansbarn! Men det är svårt att gå igång ändå när det liksom inte finns plats för någon förväntansfull stämning. Och den vanligaste frasen är "vi vet inte" och "vi får se".

Glad åt att få bli tillfrågad. Nu hemma i hemmets lugna vrå och ska lägga mig nu! En arbetsdag kvar innan påsk. Nästa jobbdag lördag...

 

Kvarnlyckan

20 april 2011 23:36

Hoppas det gick bra, jag avskyr att hamna i situationer där jag blir fångad, inte kan välja bort. Så du har min fulla sympati.

Det samma gäller människor som inte frågar...

Kram

http://kvarnlyckan.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...