Vad fyller man sina dagar med egentligen? För inte tänker jag på vår adoption alla dygnets vakna timmar.

Dagarna rinner sakta genom timglaset - dag läggs på dag och vecka på vecka. Månader går också - inte långamt alls som man hade kunnat tro...
men inte snabbt nog om du frågar mig...
Jag räknar från dagen då vi skickade handlingarna - nu har våra papper vart i landet i 3½ månad och det verkar stå helt stilla.

När de glädjande beskeden att det kommit 4 spädbarn till familjer i år kom i mitten på mars blev jag jätteglad - det finns chans att vi kan få en liten var min första tanke...

Sen tänkte jag;

-bebisarna är slut... vi kommer få en 3-åring med vilja av stål, ett utveckat språk och med många milstolpar bakom sig...
Jag vet att vi har lika stor chans att få båda delarna - men det hade vart så fint att få dela något av de där första trevande stegen, orden eller matupplevelserna...
Visst har en treåring mängder att upptäcka - men vi har missat de allra första viktiga händelserna i vårt barns liv...

Nåväl. Vi kan inte göra annat än att vänta och se - det känns så svårt att föreställa sig vem han eller hon är - humörsmässigt, utseendemässigt och personlighetsmässigt.

Jag försöker att inte låta fantasin skena iväg med mig men ibland är det så befriande att bara blunda och tänka att vi är hemma nu - med vår lillo - småmyser i sängen på söndagmorgon... Går en promenad med vagnen och tittar på fåglarna och blommorna i skogen eller leker på lekplatsen...

Läste förresten på vårt forum att ytterligare en i "mammagruppen" äntligen är hemma nu - efter 9 veckro i landet med sina 2 små charmtroll! Det måste ju vara fullkomlig lycka!
Åh vad jag längtar tills vi får känna detsamma!
 

 

Hedda

16 maj 2011 17:31

Jag tänker också mycket kring barnets ålder. Visst är det så att det känns enklare att tänka sig en liten. Träffade en tvååring och en fyraåring i helgen. Och fyraåringen var ju så - stor! Vi skulle kunna få en fyraåring och det skulle säkert bli underbart, men det känns som ett så stort och "färdigt" barn med ett ganska långt liv bakom sig redan. Som man inte vet vad det innehåller.
Även jag fantiserar om hur det skulle vara att ha den lill* redan. Hur kan man låta bli? ;) Kram.

http://heddasdagbok.wordpress.com

 

Mymlan

16 maj 2011 20:36

Samma här.Det är svårt att låta bli :) Hoppas ni får BB snart. Både Litenlängtan och Hedda.

http://mymlansskriverier.blogspot.com

litenlangtan

16 maj 2011 20:43

Åh, det hoppas jag med! .-D

 

Sara

16 maj 2011 21:03

Kommer så väl ihåg hur det var att vänta o vänta och ingenting veta. Det ÄR jobbigt att veta och speciellt i en sådanhär väntan MEN en dag är väntan över ;-)

Hoppas så för er skull att det snart kommer ett litet BB!!!

http://saxdesign.blogspot.com

 

Cecilia summerar

16 maj 2011 22:57

Vi fantiserade om ett litet (adoptiv)barn till den dag vi fick BB. Eller snarare frågan om vi ville tacka ja fastän de tänkte placera ett barn på över två år hos oss. På ett ögonblick förändrades fokus och jag minns tacksamheten över att det där JA:et kom så omedelbart. Och att allt kändes mer rätt än vi hade kunnat föreställa oss. Jag hoppas och tror att det blir så för er med. Och jag hoppas så att det blir SNART!

Jag lånade din bloggbild idag. Den passade så bra med dagens inlägg. Hoppas det var OK!

http://www.villhabarn.se/blogg/3395

litenlangtan

17 maj 2011 06:45

Det är helt OK - jag har ju själv "lånat" den...
Den illustrer så bra vad det handlar om - skitsamma vilken mage barnet kommer ifrån - jag vill ge det närhet, värme, kärlek och omtanke!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...