Så har det gått nästan en vecka till - idag har det pratats en hel del adoption...

först på jobbet då en av mina kunder fick reda på att jag 'väntar barn'...

Jag har fortfarande så svårt att förstå hur människor kan säga till en att man ska bara glad att man "slipper" saker - som att föda barn, som att vara gravid, som att ha blöjbarn...

Hur kan de inte förstå att det enda jag fokuserat på och längtat efter i 4 långa år är just att vara gravid, föda barn och sen ha blöjbarn...

Och det värsta av allt är att jag inte ens kan välja bort det. Det är redan ute ur bilden av sig självt och jag har aldrig ens hadt möjligheten...

Nåväl - vi kan fortfarande få ett blöjbarn så det där kanske jag inte slipper - men ändå...

Det är ju väldigt få människor som väljer att adoptera på grund av de sakerna ändå. För att man inte ids eller har lust att byta blöjor liksom...
Fast jag kanske ska svara nåt i stil med att "nä vi bestämde oss för att adoptera en pottänad 3 åring för min man kan verkligen inte med bajsblöjor!" nästan gång bara för att se folks min liksom!

Nu på kvällen har vi vart och på kalas - en bekant som bjuder oss varje år och det är i princip samma gäster och samma mat varje år. Men det är alltid trevligt. Att träffa hennes familj och hennes andra vänner...

Där pratades det också mycket om adoption... jag fick tom frågan om vi adopterade av ideologiska skäl eller att vi inte kan få barn...

Finns det människor som väljer adoption av ideologiska och humanitära skäl idag?


När jag kom hem kollade jag FB och såg att S och A hade pratat om en som skrivit på forumet som fått besked om att få skicka sin ansökan till vårt barnhem...
Och de har samma typ av medgivande som vi - så om ingen annan i vårt väntansklan fått BB i dagarna så är vi 7 med samma medgivande som ska vänta nu då...

Både A och S verkade ta det med ro och se det positivt - att något borde hända kanske... S hade skrivit så fint på sin egen blogg om att "de har nu 5 månaders väntan bakom sig och att de kommer närmare och närmare..."

Jag har så svårt att tänka så men samtidigt så har det här halvåret gått fort... rasande fort...
Vi träffade också en liten tjej på 7 månader och tänk att vi båda tyckte att det där är en alldeles lagom storlek. :-D

Ja, det borde väl hända något snart... jag tänker på 'augustifamiljen' som jag kallar dem - de som väntat i 10 månader nu...
Nån på kalaset sa käckt att nu är det "bara 4,5 månad kvar för oss" och jag ville bara skrika rakt ut att NEJ, jag vill INTE vänta mer nu!

I helgen ska vi titta igenom våra anteckningar från vårt möte med FK. Vi borde kunna skicka in våra ansökningar om föräldrapenning i veckan som kommer för att sedan begära föräldrapenning så fort vi vet när vi kommer få barnet i vår vård...

 

I morgon ska jag till optikern för att kolla ut nya terminalglasögon och sen har vi faktiskt en ledig kväll... skönt!

Ha nu en riktigt fin fredag allihop!

 

Hej och Hopp

17 juni 2011 00:26

Den värsta "skönt att du slipper"-kommentaren fick jag när jag väntade på resebesked och hela tiden var hos min lilla i tankarna. Då säger en kvinna att men var glad - tänk om hon har kolik och skriker hela nätterna - nu slipper du gå omkring och bära på henne :-(
Tanken på att mitt barn fanns där - och hade ont och grät och att jag inte fick vara där och bära henne var som en kniv i hjärtat...

Och angående ålder - min dotter var ju knappa 10 månader när vi fick varann och jag har kommit på mig själv att tycka att det är den perfekta åldern. Yngre bebisar känns mer intressanta och roliga från den åldern. ;-)
Självklart beror det på att det har blivit min bild av hur det är att få barn - och ingenting kunde kännas bättre än det kändes då... :-)

http://www.mintusenmilaresa.blogspot.com

litenlangtan

17 juni 2011 08:05

Men åh, sicken kärring - jag är så glad över att vi inte behöver vänta så länge på RB efter BB sen för det måste vara den värsta väntan...
Jag tror faktiskt att nästa människa som säger "gött att du slipper..." ska få ett svar att:
"det bästa med att få biologiska barn måste ju vara att man slipper de idiotiska kommentarerna om vad man slipper när man adopterar..."

 

Hanya

17 juni 2011 20:04

Åh, jag är så glad att jag sluppit alla dessa idiotiska kommentarer, kanske för att folk överlag blev förvånade att vi ville ha barn öht? :-o
Och nu när vår dotter är två år, så måste jag säga att det nog är den perfekta åldern att adoptera, hon förstår, pratar och visar sina känslor. Och så är hon rolig :-)
Ang ålder...enligt anknytningsforskningen är tyvärr den allra sämsta åldern för ett barn att byta vårdnadshavare ungefär vid 9-15 månaders ålder, det är då traumaskadorna vid separationen från barnhemspersonal/fosterföräldrar blir som djupast och man får arbeta extra mycket med att anknytningen. Kan vara bra att ha i åtanke, om det nu visar sig att barnet är i den åldern, menar jag.

litenlangtan

18 juni 2011 10:44

Ja, tänk om man finge slippa alla märkliga kommentarer...

Det är såklart bra att känna till men inte kan man styra det där med ålder det allra minsta och det är ju egentligen lika bra det - men fundera över det och förbereda sig inför det kan man ju som tur är!

 

Hanya

18 juni 2011 13:23

Det var menat som ett tips, eftersom vad jag utläst av din blogg, troligen är ett barn under två år som ni blir erbjudna att bli föräldrar till.

litenlangtan

18 juni 2011 23:49

most likely... :-D

 

Nelle

19 juni 2011 19:15

man slutar aldrig att förundras över alla märkliga kommentarer som folk kan kläcka ur sig!

Lycka till med allt!

http://neverletmego-nelle.blogspot.com

litenlangtan

19 juni 2011 22:42

Tack Nelle! Välkommen hit och tack för att jag får en ny blogg att läsa :-D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...