Ulle

27 juni 2011 13:19

Det är inte jobbigt att ha ett barn dygnet runt. Jag hävdar att de som säger så har fel. Jag skulle kunna tillbringa 24 timmar med mitt barn, om det hade varit det bästa. Men så måste man själv göra andra saker och förbereda barnet på ett liv utan föräldrar. Kram

litenlangtan

27 juni 2011 16:01

Jag håller helt med dig men jag tycker man rätt ofta hör föräldrar som klagar på att de får för lite tid till sig själva. Det roliga är ju att tid är setens som alla människor har lika mycket av!

Hedda

27 juni 2011 18:42

Ja, visst är det speciellt med väntan. Börjar ana det jobbiga i att ständigt få frågor om det som man själv inte vet, men hela tiden funderar över. När ska barnet komma? Vet ni något mer nu? Hur lång tid dröjer det? Hur länge blir jag kvar på jobbet...?

litenlangtan

27 juni 2011 22:09

Precis sådär är det... på gott och ont. Det är ju kul med spontana frågor men när man får samma frågor i stort sett varje dag från olika människor utan att kunna ge några svar. För man ställer sig själv exakt samma frågor...

TeachMom

28 juni 2011 00:08

Det var ett otroligt bra inlägg, håller med. Vi är ju hemma båda två fram till augusti, så jag känner egentligen inte den där känslan av att inte ha egen tid. Jag återkommer i höst när jag ska vara hemma själv. :)

litenlangtan

28 juni 2011 06:54

Det hade vart guld att kunna ara hemma länge tillsammans men eftersom vistelsetiden är rätt lång i vårt land får man nog tyvärr göra så gott det går. Som tur var kunde maken förhandla ner obligastoriska 4 veckor semester till 2 så han kan spara några veckor iaf... Få se om det nyttjas i landet eller hemma sen...

Sara

28 juni 2011 18:23

Det ÄR jättejobbigt att vänta, jag vet. Kommer ihåg hur jag oroade mig under väntan över att trots att alla våra papper var okej skulle landet inte tycka att vi var okej. Oroade mig för att beslutfattarna skulle tycka vi var för fula, för tjocka.....ja allt konstigt man kan tänka sig att tänka tänkte jag. Tänkte även "förbjudna" tankar som tex; "kommer jag bli lika glad över en pojke som en flicka??"......"kan jag älska ett barn som är äldre än vad vi förberettt oss på"osv osv. Men sen kommer samtalet och allt blir så SJÄLVKLART.....och JA jag blev lika glad över en pojk som en flicka och JA visst kunde jag älska ett barn som var ½år äldre än vad vi "tänkt" oss.

Behov av egen tid det har jag, men jag tror att det oxå beror på hur jämlika man är i familjelivet. Nu har jag en man som jobbar 7-18 varje dag och som ofta är borta på kvällarna och därav får jag ta det tyngsta lasset här hemma, av olika skäl har vårt liv blivit så. Jag har inget behov av att lämna bort mina barn för att få sova etc däremot uppskattar jag egen tid en timme här och en timme där då jag i lugn och ro kan vika tvätt och samtidigt lyssna på en ljudbok eller få prata ostört i telefon med en väninna, det är lyx för mig!!

KRAM!!!

litenlangtan

28 juni 2011 21:15

det är skönt att höra från er veteraner att det går bra i slutänden. Mittuppi det här känns det överjävligt. Men ni red ut det och det kommer vi också göra! Tack för fin peppning!