Hedda skriver om mötet med sin chef och planerandet för sin kommande föräldraledighet - vem ska ta över och hur länge blir man borta och så vidare...

Främsta frågan är ju NÄR det kan tänkas ske - att man får "gå hem" som de kallar det här på mitt jobb...

Det är ju så otroligt svårt att svara på. Man kan berätta om hur det ser ut för andra. Man kan anta och gissa och "räkna med" att det kan ta si och så lång tid...

Det kan ju gå både snabbare och långsammare...
När vi kastades in i det här i november så la jag mycket tid åt att försöka tolka den statistik som gick att luska fram. Det kom BB rätt tätt tyckte jag. Men det finns ju ett "mörkertal" som i all statistik. De som adopterar från vårt land som INTE är med i vårt forum, eller fyllt i sin info i listan som medföljer...

Jag hade goda förhoppningar om BB i maj/juni och jag hoppades vara hemma igen till makens jobb behövde honom igen i augusti. Men inte då.
Samtidigt så har ju en av våra nära fått BB. Från vårt barnhem. Och de hade ju väntat ganska exakt så länge som vi gjort nu...

Men som vi alla vet så betyder det ju ingenting - det finns ju ingen rak kö...

Igår bokade jag in en händelse en lördag i augusti. En rolig sak som vi faktiskt väntat på ganska länge... Men det har liksom inte blivit av...
Helgen innan där är det den årliga grillfesten i de norra skogarna då vi ses i familjen och grillar och frossar i god mat!

Det känns jättekonstigt att inte våga boka upp sig på saker längre än ett par veckor fram i tiden - men det är ett syndrom som jag dragits med ett tag... Jag tror att de allra flesta som väntar BB känner på samma sätt... Man hoppas att man inte ska ha möjlighet att delta på det där som är men man vet ju aldrig. Det känns som om man har svårt att vara längre än 4 veckor fram i tiden i sina planer...

Appropå detta så har jag kunnat läsa mig till att den tjej som skulle kunna lämpa sig som en ersättare för mig planerar att resa någonstans i höst. Och vara borta ganska länge...

Jag vet inte om jag ska prata med henne om att eventuellt jobba här eller om jag bara ska skita i hela saken. Det är på min chefs bord att ordna en ersättare. Jag har ju pekat med hela handen och serverat honom en färdig lösning - som nu verkar kunna gå i stöpet eftersom personen i fråga också ska ut och resa...
Jag orkar inte oroa mig för detta så jag tror jag lägger det på hyllan lååångt bak på hjärnkontoret.
Inom koncernen har de helt andra sätt att jobba - en av de andra väntande mammorna har i dagarna fått träffa sin ersättare och verkar helnöjd. Trots att de kanske inte är närmare BB än vad vi är så har någon redan tagit plats och kommer gå sida vid sida tills det är dags. Det måste ju kännas skönt!

Jag tänker för mycket...

 
Inte riktigt mina planer men ni 'get the picture'

 

Sara

29 juni 2011 12:58

Tycker att du ska släppa allt och låta din chef ordna med ersättare för dig, det är hans jobb. Du har ju gjort det du kunnat och mer därtill, men det är inte din uppgift att fixa med din egen ersättare. Nej släpp den tanken och tänk bara på ditt och det som kommer framöver - jobbet det fixar sig!!

http://saxdesign.blogspot.com

litenlangtan

30 juni 2011 07:07

Du har helt rätt Sara! Men min erfarenhet säger mig att han är dålig på det här med personal. De behov vi haft hittentills har han inte uppfyllt en enda gång... Så jag vet vem som brukar få lösa de där problemen - nämligen jag. Men som du säger, det är INTE min uppgift... så jag släpte just det där nu!

 

Siri

30 juni 2011 12:31

Hej!
Livet är "on hold" under väntetiden, tro mig, jag vet! Vi levde så i nästan fyra år, men Kina har ju en "rak kö". Dock ville vi inte planera längre semestrar och annat för väntetiden hade ju kunnat minska helt plötsligt... Däremot så tror jag det är bra att hitta på saker att se fram emot under väntetiden, saker som kanske går att boka av/om ifall ni är iväg och hämtar er guldklimp. Och som våra vänner sa till oss och som jag bara blev helt tokig av att höra (men inser hur rätt de hade) var att "passa på att sova medan ni kan". Nu kan man ju inte ha en sömnbank - det hade varit förträffligt - men att njuta av att få sovmorgon och verkligen tänka på det. De dagarna kommer sannolikt inte tillbaka förrän barnen är tonåringar och själva sover länge...

Hoppas dock ni slipper vänta alltför länge.

http://www.syskonlangtan.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...