Så hur känns det då? Den mest ställda sportfrågan i värdshistorien... Och den ställs också till oss som precis blivit familj...

Tja hur känns det? Det känns fortfarande lite konstigt och knasigt men mest av allt är det faktiskt helt ljuvligt. Han har hittentills vart änglalikt snäll - han har ätit som han ska, bajsat som han ska, sovit som han ska och verkar trivas med oss - sina nya föräldrar...

Han gillar när vi leker med honom och han kan ligga själv och bubbla med munnen eller skratta åt sina mjukdjur... Han gillar snutten när han ska sova och han suger gärna på nappen en stund i bland...

Han var en godmodig kille från första stund och ler brett mot både mig och maken. Kanske mest mot mig vilket känns lite jobbigt för oss båda men tja, det kanske beror på att jag har lite lättare för att fåna till det med honom. Jag är lite mer latjo helt enkelt...

Allt har gått förvånansvärt bra. I början var man liksom sådär rådvill - va? Ska han ha mat nu eller? Eller är det blöjan som inte är torr? Eller är det något annat? Men han är superlätt att lägga på kvällen. En lite större flaska ersättning och sen i säng. Godnatt godnatt och så släckte vi ner och la oss på sängen vi med och inom 5 minuter hade han somnat... Ofta har han sovit middag i selen eller i vagnen vid bordet när vi äter...

Idag har vi väl haft första "missödet" - han hade gjort nummer 2 i megalass och vi var i ett köpcentrum och jag gick till skötrummet för att fixa detta. När jag börjat klä av honom inser jag att jag inte har några blöjor med mig... Så det är ju bara att klä på honom igen och gå ut till pappan... Pappan kom iaf på att vi kunde gå till en babybutik och köpa blöjor där istället för att åka hem...
Så det fixade sig... Sen åt vi lunch ute och gick hem - det har vart många nya intryck och framförallt ljud omkring lillen idag då vi vart på "stan" i flera timmar. Så nu var han helt övertrött när vi kom hem... Maken har dock fixat det tillslut genom att slänga på sig selen och söva honom i den... men nu vågar stackarna inte göra något annat för att han inte ska vakna... han behöver sova lite för att bli sitt vanliga soliga jag...

Men mest av allt känns det som att han är den vi väntat på! Han är en fantastiskt söt liten krabat och är fin på alla sätt - vi är så lyckligt lottade som fick just honom. Detta har jag just berättat för honom idag. Att han är otroligt efterlängtad och att jag är så tacksam att just han kom till oss... Det ska jag säga till honom många många gånger genom livet - han är just den vi väntat på...
Han är perfekt!

 
Den här pyjamasen har jag köpt för att jag tyckte den var så fin, jag hade faktiskt aldrig kunnat drömma om att få en liten kille som passade så perfekt i den...