Idag har jag läst tillbaka lite i den pappersdagbok jag skriver om vår resa i Landet. Det kändes jättekonstigt att läsa om den allra sista kvällen utan barn. Hur vi hade gjort alla förberedelser; bäddat i spjälsängen, kokat alla flaskor och nappar, packat skötväskan med ombyte och allt för blöjbyte och snutten som pappan köpt.

Nu har vi snart varit 4 veckor i Landet och det har gått fantastiskt bra. Han har ju inte så mycket att protestera med eller konstra med heller - hela hans tillvaro går ju ut på mat och sömn och att vara ren och torr. Och lite lek och "gym" därimellan.

Det tillgodoser vi med allra största uppmärksamhet. Det andra - anknytning, närkontakt, att gosa i famnen, att våga vara ledsen och arg och bli bemött i sin ilska och alla andra viktiga saker. Det kanske glömts lite emellanåt. Jag försöker tänka på alla viktiga detaljer men det är svårt att komma på dem i "stundens hetta" men nu när jag skrev dem så ska jag försöka bekräfta hans ilska och ledsenhet bättre när jag hör och ser att han är arg och ledsen. Jag måste jobba på mitt tålamod som tryter när man mitt i natten står med en jollrande bebis som inte vill ha nappen, inte ligga, inte vara upprätt i famnen och som inte vill sova. Man blir som en hjälplös trasa - men det är ju inget han med medvetenhet sätter igång med för att vara motvalls. Kanske ville han bara höra mig viska "fem små apor" och vanka runt med honom i selen halva natten...
Det är ju bara att gilla läget och svälja det faktum att jag inte får sova. Hans bästa är också mitt bästa från och med nu... jag kan tex passa på att vila lite nu när han sover förmiddag.

Vi försöker tänka på att inte säga "duktig" hela tiden utan använda andra positiva ord när han rullar runt, när han håller upp huvudet, när han gör framsteg och utvecklas.
Jag tänker mycket på maten och önskar oss hem på grund av det. Man ser nyfikenheten i hans blick när vi äter något. Han vill också ha något att stoppa i munnen.

Han är väldigt glupsk när han äter och blir helt skakig om flaskan dröjer - jag tror att det kan vara bra för honom att få riktigt mat att stoppa i magen. Det blir ju lite mer för magen att jobba med och det kanske mättar lite bättre än den ersättning som snart inte tillgodoser hans energibehov på samma sätt längre.

När vi har semestrat klart och återvänt till storstaden ska jag köpa några fler frukter och kanske en avokado och ge honom som smakis då vi äter lunch eller middag. Tror det kan vara populärt.

Nu har vi packat ihop alla våra ting från semesterperioden, nu i kväll drar vi tillbaka till storstaden och håller tummarna på en snabb adoptionsprocess - det hade värmt hjärtat att veta att vi är på väg hem snart...

 

Anneli

3 december 2011 21:42

Ni är verkligen de bästa för honom och det värmer i hjärtat när jag läser det du skriver. Det finns ingen i världen som är så viktiga som hans mamma och pappa....inte ens mitt i natten när det känns som tålamodet tryter. Jag är helt övertygad om att ni ser vad han behöver och ger honom det, det innebär inte att man måste tycka det är roligt att vara uppe mitt i natten när ögonen vill ramla igen och hvuudet ligga på kudden. Ta hand om er alla tre! Ni är fantastiska!

http://formeandallmyfriends.blogspot.com

litenlangtan

4 december 2011 01:39

Tack för dina ord - man behöver lite uppmuntran ibland...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...