Just nu är sonen i en testningsfas. Han ser hur vi reagerar på hans utspel och hans nycker.

I lördags var vi på väg till stan för att gå på ett fik och ha en liten mysig familjefika tillsammans. Vi skulle stanna på en lekplats på vägen och rasa av oss lite och vi hade packat väskan med gott och gjort oss alla i ordning.

På vägen till bussen fick sonen gå själv och hålla en av oss i handen. Tills det var något som inte passade. Då började han galltjuta. Maken satte honom då i vagnen och försökte ge honom napp och snutte som tröst. Det funkade inte. Då blev sonen tillfågad om han ville gå brevid? Han bara fortsatte att böla hägt och ljudligt och skrek som om det var någåot riktigt allvarligt som var fel. Han skriker sällan så där högt och länge - inte ens när han slår sig.
Då tog jag upp honom och började bära honom, han ålade sig och skulle prompt ner och skrek och skrek och skrek...
Efter ca 50 m gav vi upp och vände hem. Han skrek som en stucken gris hela vägen hem. INGET hjälpte.
När vi väl kom hem så tog det stopp och sen var det bara över. Som om inget hänt.

Han ville väl inte vara ute då?

Igår var han jättetrött på eftermiddagen då han bara sovit ca 30-40 minuter på dagen. Vi hade bestämt att vi skulle träffas och åka till en affär i stan efter jag slutade jobbet. Vi fikade också och det gick bra. Men på vagnen hem började han skrika - inte som i lördags - inte gråtskrika - utan bara illskrika. Så högt han bara kunde så det skar i märg och ben... Gissa om båda föräldrarna skämdes och försökte med alla medel få tyst på honom. INGET funkade nu heller. Nappen kastade han bara i väg. Snutten likaså och så skrattade han sig hes mellan skriken för han fick ju sina föräldrar rejält irriterade...

Planen var att vi skulle gå till affären på vägen hem. Men istället fick jag ta barnet och gå hem - för han slutade inte skrika. Maken hörde honom nästan ända upp till affären och morrade tyst inombords.
Just där och då var han rätt billig på Blocket kan man säga...

När vi kommit bort från alla människor tystnade han och jag pratade med honom i lugn ton. Sa att så där kan man inte göra, då blir både mamma och pappa arga och ledsna för du beter dig väldigt dumt. Och då gör mamma och pappa det också och så blir det ännu värre...
-Mmmm sa han - sen var vi vänner igen, tror jag...

Och mina egna reaktioner måte jag ta ansvar för som vuxen. OM jag ätit ordentligt och om jag hade haft möjlighet att sova bättre natten till igår så hade inte jag reagerat så starkt som jag gjorde.
Då hade inte heller sonene fortsatt påsamma sätt när han inte fick reaktionen han ville ha.

Så gör om gör rätt. Ät ordentligt och försök att sova så bra det går. Då är jag kapabel till att bibehålla mitt humör och det blir bättre för alla. 

De dagar jag jobbar sent får sonen mycket mindre dos "mamma" och då kommer han oftare till mig på natten. När jag slutar tidigt har vi möjlighet att gosa ikapp lite på eftermiddagen och då sover vi alla mycket bättre. Fan att man ska jobba så ojämnt...

Ikväll är jag sen. Men jag passa de på att sitta väldigt nära och gosa och stryka min pojke över ryggen och tala om för honom hur mycket jag älskar honom och hur stolt jag är över honom. Hoppas det kan ge lite effekt på nattsömnen om jag inte hinner mysa så mycket med honom ikväll...


  

 

Maja Gräddnos

9 januari 2013 13:27

Ett tips. Sluta med en gång upp med att skämmas för att han skriker. Det kan barnen känna på mils avstånd och då vet de om att de får önskad effekt :-)
Det är en jobbig period detdär, när de protesterar för att de måste protestera. För att testa gränser om vad de kan påverka och inte påverka. När jag läser det du skriver minns jag plötsligt livligt barn som varit arga för att gå OCH bli burna OCH åka vagn. Och man har lust att säga Men flyg då för helsike om du kan!!!
Tvärt-om-metoden kan funka. Jaså, du vill inte åka vagn? Då får du inte åka vagn... Och rätt effektfullt kan det vara om man sätter sig ner och skriker värre än vad de gör själva.

Men säg inte "gör inte si och så för då blir mamma arg och ledsen". Sonen har inte ansvar för dina känslor <3 Han har tyvärr rätt att testa dig. Konsekvens-reaktionen från dig måste vara någonting annat. Exempelvis att han inte får åka vagn förrän han slutat skrika. Då ger du honom ett val, skrika eller åka vagn. Inte valet mellan vilket humör han vill att du ska vara på.

Kämpa på! Ibland är de helt enkelt pissråttor :-)

http://majagraddnos.wordpress.com

litenlangtan

9 januari 2013 15:14

Det jag utelämnade i bloggen var att jag inledde med att säga:
-Jag ser att du är trött och kanske hungrig, manna och pappa är också trötta och hungriga och då blir det lätt fel...
Sen kom det där andra...

Jag tackar för tipsen och ska läsa på mer om 'non violent communication' som jag fått jättebra tios om. Ett måste är dock att äta och sova för att minimera att triggas på fel sätt!

 

Maja Gräddnos

9 januari 2013 15:37

... och ett intag av choklad i pressade situationer! För föräldrarna alltså - inte barnet. :-)

http://majagraddnos.wordpress.com

litenlangtan

9 januari 2013 18:15

2 bitar vid fikan hjälpe inte...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...