2009 på vintern kände jag en märklig svag smärta på vänster revbensbåge... Jag jag skrivit om det fler gånger här...
2010 - ett par månader senare hade jag fortfarande ont från och till och sökte läkare på vårdcentralen.
Han påstår att det inte finns några organ som kan bli sjuka där, revbenet är det inte... Jag fick anti-inflammatoriskt och smärtstillande och det blev tillfälligt bättre. Men efter ett tag återkom det. Jag sökte läkare 4 gånger för samma sak och han hittar fortfarande inget.
På sista besöket bad jag om röntgen och först efter att jag gråti toch förklarat min oro inför stundande adoption fick jag en lungröntgen - som inte visade nåt. Så jag har inte fortsatt att söka.
Men ont, det har jag fortfarande från och till.

Jag trodde att det handlade om stress och outhärdlig väntan/längtan. Men sen ett år tillbaka lever jag ju familjeliv. Och smärtan återkommer, ökar, minskar, försvinner ett kort tag för att återigen öka och irritera mig och oroa mig.

Så i fredags fick jag ett brev som jag välkomnar! En kallelse till mammografi. Det KAN ju handla om det värsta tänkbara och då är det ju på tiden att jag får veta det.
Visst känner jag mig aningens oroad men samtidigt är det skönt.
Om inte mammografin visar något ska jag söka läkare igen för mitt onda. Någon slags förklaring måste det ju finnas på den knepiga smärtan. Den är ju aldrig outhärdlig utan mer som en smygande irritation och dov liten molvärk som ibland ökar och ibland minskar. Ibland tänker jag inte alls på det och ibland är det väldigt närvarande i mina tankar.

 

Annalena

13 januari 2013 10:06

Jag hoppas att den INTE visar något, även om jag förstår att du vill veta vad som är fel.
Lycka till!

litenlangtan

13 januari 2013 19:13

Ja såklart hoppas jag också att det inte visar något men det är så träligt med sjukvård som inte tar oro och smärtor på allvar... På vårdcentralen tar de absolut inte mig på allvar när jag inte kan redovisa när och exakt var och hur det känns...

 

Annalena

13 januari 2013 21:46

Nej, det är himla svårt ibland att förklara ett problem eller en smärta. De kan vara så diffusa.
Vi (jag jobbar på vårdavdelning på lasarettet), är ibland väldigt snabba med smärtlindring, men många gånger handlar det tyvärr om att vi i dessa besparingstider inte har möjlighet att sätta oss ned och lyssna på en patient, eller prata runt den, så det onda kanske släpper lite. Menar att det kan ligga oro eller ångest bakom mycket ibland.
Håller tummarna!

litenlangtan

13 januari 2013 23:01

Som du skriver är det nog väldigt vanligt att man ger smärtlindring istället för att ta reda på orsaken bakom.
Det är därför jag bara fortsatt ha ont istället för att gå tillbaka till min vårdcentral.*
MEN jag vill ha svar - något måste det ju vara tycker jag.

Vi får se vad det handlar om...

 

Annalena

14 januari 2013 08:35

Du får inte tro att jag menade att du bara var orolig och att det är därför du har ont, för det tror jag absolut inte! Men min kommentar kan kanske tolkas så.
Ligg på dem bara! Man måste vara frisk för att orka vara sjuk.

litenlangtan

14 januari 2013 11:08

Tanken har ju slagit mig - att det handlar om en psykisk stress och inre oro för mycket som haft med barnlösheten att göra.

Det som är sjukt är ju att man slutar gå till doktorn med det onda för att man inte blir trodd eller tagen på allvar...

Jag ska stå på mig - det är ju lätt att dokumentera och föra dagbok över smärtan som kanske kan ge ledtrådar...

 

Annalena

14 januari 2013 20:30

Klok tjej! Fortsätt med det!

 

Moa

18 januari 2013 16:59

Jag tror att bukspottskörteln sitter där, och den kan bli inflammerad. Inget farligt, men det kan man testa med blodprover :) kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...