Det är väldigt sällan jag och maken grälar - men nu är det andra gången på kort tid vi tjaffsar om det här med förskolan...

Jag vill gärna också prova på att lämna under inskolningsperioden - innan det blir "allvar" från februari...
"tror du inte det är bättre om en person sköter inskolningen?" sa maken vid något tillfälle. Jo, så kanske det är... tänkte jag.

Igår föreslog maken att vi skulle hämta och lämna vartefter hur jag börjar på morgonen då han ska jobba halvtid.
Jag föreslog att han sköter lämna - hämta första veckan sonen ska lämnas själv och så kör vi lite uppdelat andra veckan för att gå på "allvaret" sen.

Grejen är den att hans jobb säger okej till halvtid - men han ska vara på jobbet senast 9. Och ska han hämta innan vilan blir det för kort arbetsdag och ska han hämta efter vilan blir det svårt att hinna till 9.
Jag anser att hans jobb får vara mer flexibla - det handlar om ett barn och inte en sak. Det kanske inte ens funkar att lämna honom själv där ännu - det ska vi ju inte räkna med. 3 dagar är väldigt kort tid tycker jag... Imorgon är första dagen han ska vara där själv med kompisar och personalen... Hittentills har det funkat bra men så är ju pappa med hela tiden just nu.

Vi pratade hårt och maken bara går iväg och det gör mig skitförbannad - jag kallade tillbaka honom men han gjorde middag till sonen så jag satt och väntade ut honom. Sen gick han och tränade och när han kom tillbaka hade jag hunnit fundera lite på varför jag blir så arg och upprörd över hela grejen.

Jag tror det handlar om kontroll. Att från och med NU tappar jag "kontroll" över vad mitt barn gör på dagarna, hur han är och vad han upplever och upptäcker. Förut har jag vart där och upptäckt med honom, guidat honom och väglett honom. 
Eller pappa för den delen, men jag vet ju att pappa gör det på ett galant sätt - vi tänker lika och vi uppmuntrat på samma sätt och förhindrar saker på ungefär samma sätt.
Nu tappar vi möjligheten att påverka och vara med och närvarande under större delen av hans vakna tid.
Det handlar om att förlora kontrollen lite granna...

Och det är tufft för en som gillar att ha kontroll, gillar att påverka, gillar att hänga med.

Men nu är det dags för vår son att stå på sina egna ben lite mer, lära sig av andra, påverkas och influeras av andra - bra och dåligt. Men ändock - andra än mig och maken. 
Det kommer vara otroligt utvecklande och stimulerande för honom så jag är glad att jag tänkte till.

Däremot måste jag och maken enas om hur vi enklast släpper kontrollen och gör det bästa för vår son!

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...