Vi rusade till bussen för att upptäcka att vi var alldeles för tidiga. Så vi gick tilllekplatsen i närheten och gungade och busade runt lite. Sen tog vi ett eget säte i bussen...
När vi hoppade av började han känna sig orolig - han känner igen sig och vet vart vi ska - FÖRSKOLAN!

Han säger MAMMA?

Och jag svarar att vi ska till förskolan och att mamma ska gå till ditt jobb sen. Då vinkade han med sin lilla hand och jag bekräftar - ja, vi ska säga hej då och jag ska lämna dig på förskolan med dina kompisar och med *namn*, *namn*, *namn* (de pedagoger vi kan namnet på)...
PAPPA? frågar sonen. Jo han är på sitt jobb redan och kommer och hämtar dig sen när han har jobbat klart fortsätter jag.

Vi upprepar detta några gånger på vägen till förskolan och när vi är ända framme vid grinen börjar han gråta. Jag parkerar vagnen och lyfter upp honom och så går vi in. Jag hör inga barn och ser ingen alls. Sonen är såklart ledsen men finner sig i att jag kikar efter en vuxen.

Så ser jag att alla barnen är samlade i rörelserummet - sonens "huvudpedagog" kommer och möter oss och talar lugnt till honom. När jag klätt av honom frågar jag om han vill gå till henne och då sträcker han sig efter henne och får komma upp i hennes famn. De går och hämtar lite mjukt papper och torkar hans näsa och kinder... Han har nu slutat gråta medans jag knäpper jackan och knyter skorna.

Jag säger att vi ska vinka till varandra genom fönstret och går ut och stänger dörren. Sonen är fortfarande lugn i hennes famn. Det känns så himla skönt.

Så går jag mot grinden och vänder mig om och vinkar. Jag ser hur de talar med varandra där innanför fönstret och jag ser att han inte gråter.
Med lätta steg går jag ut genom grinden och skriver ett långt meddelande till min man.

Såhär borde det vara varje morgon. En bra känsla - att han är nöjd i pedagogens famn och att tårarna är torkade. Jag är övertygade om att de kommer ha en bra dag och att det går bra för pappa att hämta i eftermiddag.
Jag skrev faktiskt tillockmed ett SMS till dagisets telefon att det kändes skönt att lämna idag...

Det var stor skillnad mot den vilt fäktande, ilsket vrålande och hysteriskt gråtande sonen jag lämnade på förskolan för 2 veckor sen.

Nu håller vi tummarna för att det fortsätter i denna andan... inte att han resignerar utan att han förstår och accepterar - vi kommer och hämtar honom när dagen är slut.
Igår ville han faktiskt inte gå hem.

 

Susanne

20 februari 2013 16:02

Vad gott för er alla tre!

litenlangtan

20 februari 2013 21:26

Jätteskönt!

 

Martina

20 februari 2013 16:57

Vad skönt att det blivit bättre. Det brukar lösa sig men det är jobbigt innan. Det är klassiskt att de inte vill åka/stanna kvar på förskolan på morgonen och sedan vill de inte alls med hem när man hämtar.

litenlangtan

20 februari 2013 21:21

Vi vet ju ännu inte om detta är en trend men vi hoppas att det är på rätt väg...

 

Jenny / Ekomamma i stan

20 februari 2013 19:50

Vad skönt med en bra lämning! Och vad trevligt att du sms:ade och gav postiv feedback.

http://ekomammaistan.wordpress.com

litenlangtan

20 februari 2013 21:26

Ja, de ska ha beröm när de gör både vuxna och barn trygga...

 

Hej och Hopp

20 februari 2013 23:16

Visst tar väl hans huvudpedagog alltid emot honom om hon inte är borta vill säga?
Om inte - försök få till det. Han får möjlighet att bygga en trygg relation med en - ßuperviktigt tycker jag! Sen är det ju hennes uppgift att introducera honom och göra honom trygg med en till och sedan föräldrar.
Härligt med en sådan lämning!

litenlangtan

21 februari 2013 08:02

Ja tanken är ju att denna person ska vara hans huvudperson - men av olika skäl har det startat lite olyckligt ibland vid lämning. Som att hon mötte oss med en liten som storgrät på armen - då smittade det av sig och blev helt galet...

Vi får hoppas att det går bättre och bättre från och med nu!

 

Sara

23 februari 2013 09:02

Åhh vad härligt att läsa att du har fått varit med om en bra lämning!!!! Hoppas att det fortsätter så, men bli inte nedstämd om han nästa gång är ledsen för det kan svänga fort.

litenlangtan

23 februari 2013 13:12

Vi är ju hemma 4 dagar nu innan nästa lämning så vi får se hur det går på måndag!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...