Mina äldsta vänner som faktiskt vet det mesta om mig - som jag bott med, skrattat med och gråtit med - dem träffar jag nästan aldrig längre... Jag har skrivit många gånger om dem. R och A och några till...
Men för något år sen bestämde vi oss för att försöka ses ibland och äta middag och prata ikapp.

Länken mellan oss tjejer (6 st totalt) är R... hon har ställt in alla gånger vi sågs förra året. Och nu bestämde hon ett datum i januari. Som hon flyttade fram till början på mars. Nu hörde jag mig för hur det blir den här marslördagen vi sagt vi skulle träffas. Efter en veckas betänketid meddelar hon att hon inte kan och vill flytta det till mitten på april...

Det är nästan skrattretade. Jag och R har faktiskt inte träffats sedan sonen fyllde år och tja, vi går in i hans 21 månad så det är inte långt borta att det blir ett år...
Jag vet att det inte är personligt - men det är märkligt att inte kunna ta sig loss från allt som är vardag med vab, jobb, familj, måsten och tvång för att ägna en lördagkväll åt att snacka skit med gamla vänner och äta något gott och kanske dricka lite vin...
"Inte för att hon inte vill"...

Jag är glad att jag har andra vänner för tänk om hon hade varit min enda...
Jag är tacksam över att jag har andra vänner, nära och nya... de betyder alla väldigt mycket för mig!
Jag måste komma ihåg att tala om det för dem ibland också!

Det är ledsamt med dessa gamla vänner som man ändå delat så mycket med. Men de tycks liksom inte hänga med in i den tid man lever nu.

För att avrunda med lite av mina vardagsbekymmer så gick det faktiskt bra att lämna på förskolan idag. Visst var det lite gnäll idag med men det kändes som att det var mest för att det "hör till"...
Sonen fick lyssna på barnradio på vägen dit och han gnällde lite när han blev avklädd men gick självmant in på sin avdelning hållandes handen med mig. När vi väl kom in grät han men sprang fram till pedagogen och blev såklart upplyft. Sen vinkade vi i fönstret och då såg jag att han grät men det gick nog snart över... Det kändes ändå bra idag... Hoppas det går bra för pappa att lämna imorgon...

 

Susanne

25 februari 2013 13:54

Jag känner igen så mycket av det du skriver om gamla vänner. Desto viktigare bli de nya vännerna man möter på vägen och jag är glad att du är en av dem! Kram!

litenlangtan

25 februari 2013 14:03

TACK och detsamma till dig! Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...