21 månader gammal är min son nu - 2-årsdagen är inte långt borta egentligen. Vi har varit en familj i snart ett och ett halvt år. Tiden går så fort, den fullkomligt flyger fram. Och står i princip still. På samma gång.
Varför kan jag inte säga. Men det är så det är.

Våra veckor flyter i varandra även om de ser helt olika ut för mig. En lång med lördagsjobb. Ett välbehövligt avbrott mitt i med en föräldraledig dag. I veckan som gick gjorde vi inget särskilt egentligen.
En kort vecka med många ledig dagar på raken. Jobbet funkar just nu. Jag härdar ut lite och ser framtiden an.

Sonen snackar och babblar och bubblar. Vi har som igår börjat använda rullgardinen igen. Inte för att det är så ljust så vi blir väckta på morgonen direkt. Men kanske lurar det vårt barn att tro att det är natt fortfarande när det faktiskt ÄR svart i rummet och jag väser:

-lägg dig ner och sov lite till, det är natten!

När han väcker mig med en välriktad spark i revbenen eller en box i huvudet strax före 6...

Det är inte alltid charmigt att samsova. Helst inte när han inte behandlar sin pappa på samma "kärleksfulla" sätt som mig...
Idag fick jag iaf sova till kl 06...

Att lämna på förskolan gick bra. Han satte ner hälarna i dörröppningen och kved "mammamammamamma" några gånger men sen sa någon det magiska ordet 'bilar' och vips så släppte han min hand och så var han långt inne på sin avdelning...
Han fick sällskap med ett antal små kompisar vid fönstret när det skulle vinkas ordentligt... 
Sötisarna... Det är skönt att det fungerar nu och att det bara tog några veckor innan det började flyta på som det skulle. Å andra sidan har jag ju märkt det förut med tex den medicin han ibland måste ta. Det var KAOS när vi skulle börja ta den igen efter sommarens uppehåll men det gick några dagar och så var det en "vana" det med...

Vi har också vant oss vid att sonen pratar. Inte hela meningar. Men väl 2-ordsmeningar - ibland. Det var roligt att följa med precis i början - nu är det ingen idé att skriva ner alla nya ord längre, de kommer hela hela tiden... För det mesta kan vi tolka och utläsa det som inte låter klockrent.

Favoritordet är fortfarande NEJ men vi märker också att SEN är ett populärt ord. Som vi antagligen använt ofta. För allt vi säger nej till replikeras allt som ofta:

-Sen?

Hemma blir han arg ibland. Kastar sina leksaker och mat omkring sig, till synes utan direkt anledning.
Det är omöjligt att hitta någon specefik orsak till utbrotten men det är kanske en fas han ska igenom.
Andra faser som kommer och går märker vi ju av och när de klingar bort har han oftast någon ny färdighet. Nu vet vi inte riktigt vad det är men kanske handlar det om en slags anspänning i familjen, kanske på grund av det här med förskolestarten... att vi vart ledsna och oroliga för om det ska gå över och när det ska gå över... Eller så har det med framtiden att göra...

Snart kommer en ny stor omställning ske. Han ska bli storebror och vi ska få ett barn till!
Vi har försökt förbereda så gott vi har kunnat. Pratat om en bebis till. Berättat vad som ska ske. Hur det ska ske. Han är ju ännu för liten, på tok för liten för att få ett syskon. Men vi har inte haft något val egentligen. Vi kunde helt enkelt inte tacka nej till att bli fyra.

Vi bor för trångt, vi är inte mentalt helt redo för ett syskon heller. Men vi har aldrig kunnat välja NÄR i livet vi ville ha barn. Vi är bara så tacksamma över att vi får den här möjligheten, att vår son ska få växa upp med ett syskon.
Vägen fram till det här har inte varit rak. Den har varit krokig, bitvis riktigt snårig och näranog tagit slut nånstans mitt på.

Men nu verkar det bli så här. Vår familj ska utökas med ytterligare en liten person. Det kommer bli tufft - det är jag helt medveten om. Vår son är en viljestark personlighet. Att dela sina föräldrars uppmärksamhet med ännu ett syskon blir en stor omställning för oss allihop. Vi har ju längtat och väntat så länge på honom så vår önskan hade ju varit att han skulle få vara ensam med oss lite längre än vad det blir. Men samtidigt så är det ju skönt att ha barnen tätt, de kommer ju få stor glädje av det när de blir lite större tror jag.

Men berätta mer om bebisen tänker ni...
Hmmm, jag tänker inte ge er så mycket info. Jag har hintat tidigare om ett spännande 2013. Men allt har varit så osäkert... det är fortfarande inte helt helt 100 att det här går vägen - men det känns tillräckligt säkert för att jag ska våga skriva om det här. Jag behöver det. Jag behöver lufta det hållit hemligt så länge nu.
Jag säger inte mer än så här...
;-D

 

Sara

11 mars 2013 21:17

Men gud så här kan du inte göra, bara berätta liite, fatta hur nyfikna vi blir, när var hur????
Längtar tills du berättar mera ooooooo vad spännande!!!!!

litenlangtan

11 mars 2013 21:26

näe, liiiite kan jag väl få hålla på det... du vet väl dessutom var du hittar mig om du bara måste ha mer information?!

 

TeachMom

11 mars 2013 22:11

Så underbart - grattis! Förstod att något var på gång. Grattis igen. :)

http://varforintejagocksa.blogspot.se

litenlangtan

12 mars 2013 07:26

Tackar! :-D

 

Åsa

12 mars 2013 16:03

Stort grattis! Misstänker att vecka 11 indikerar hur långt gången du är? Kram Åsa

litenlangtan

12 mars 2013 18:30

Tack! Jag vet inte vilken av de Åsa jag känner du är men den nyfikne vet var svaren finns... Kram

 

Sara

12 mars 2013 19:26

Är så glad för er skull!!! GRATTIS!!!!

litenlangtan

12 mars 2013 19:52

Tack tack!

 

Jenny / Ekomamma i stan

13 mars 2013 12:42

Ojoj, vad spännande! Grattis till att ett syskon är på gång! Och nu inser jag att din pysselblogg verkar ha fallit bort när jag omorganiserade min bloglovin, har du möjlighet får du gärna maila mig adressen. Kram!

http://ekomammaistan.wordpress.com

litenlangtan

13 mars 2013 12:47

Tack snälla!
Min pysselblogg har legat i träda läänge. Har du instagram kan du hitta mig där istället...
Jag mailar dig!

 

Hej och Hopp

16 mars 2013 04:20

Grattis!
Så spännande!

http://Www.mintusenmilaresa.blogspot.com

litenlangtan

17 mars 2013 18:15

Tack! Hur går det för dig då!?

 

Hej och Hopp

17 mars 2013 23:23

För mig går det fantastiskt bra - tackar som frågor.
Världens finaste lillebror finns i Kina och världens finaste storasyster gläds och förbereder sig på alla möjliga sätt här hemma!
Och en oerhört tacksam och lycklig jag bara förundras över livet

http://www.mintusenmilaresa.blogspot.com

litenlangtan

18 mars 2013 20:17

Jag läste detta! Det är ju U N D E R B A R T!!!
Här är det ju svårare att förbereda då vår blivande storebror inte kan berätta hur det känns för honom...

 

Colombia mormor

3 april 2013 22:03

Hörde av en fågel som viska i mitt öra:)...håller tummarna att allt går vägen!!

litenlangtan

4 april 2013 23:45

Tackar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...