Tanken var att åka till förskolan för adopterade men barnen har inte stressat till nåt på hela veckan så planerna gjordes om.

Fleeceställ och regnkläder, snuttefiltar och vanliga filtar. Kokt korv, varm choklad, ketschup och senap, clementiner, Festis och stövlar. En hel väska med packning och så vagnen såklart. Mot skogen i lätt lätt duggregn men barnen var nöjda och glada över att få knata runt i snårskog och leta svamp.

Vi hittade några väl blöta kantareller men alltid något.
Stora som är väldigt intresserad av kiss och bajs just nu skulle spana in en hundbajs vid sidan sv stigen, böjer sig ner, tappar balansen och råkar lägga knäet rakt i bajskorven... TUR att han hade galonisarna på och att jag hade våtservetter i ryggsäcken!

Vi gick till en glänta i skogen för att fika och Stora utbrister:
-Här plockade vi blåbär en gång.

Och han hade såklart rätt, det var exakt samma ställe som vi hittade blåbär på under sensommaren.
Det är fascinerande att han minns!

När jag plockade fram kokt varmkorv ur en termos blir han alldeles lycklig över en korv med bröd och mugg med varm choklad! Lilla verkade trött och var lite tjurig men åt och drack lite granna. Roligast var nog att ramla omkring i det blöta blåbärsriset och leta efter svamp med sin storebror.

På väg hem började det regna rätt mycket men barnen satt trygga inne i vagnens regnskydd.

Jag älskar att vara i skogen och jag älskar att ta med mina barn till skogs. Jag minns när jag var mitt uppe i barnlösheten och det enda som kunde bära min ilska, min sorg, min frustration - var långa skogspromenader. Jag fantiserade om att få gå där hand i hand med mitt barn, visa löven, träden, svampar och djur för mitt nyfikna kunskapstörstande barn! Och visst är det häftigt att kunna gå några hundra meter i en skog och se och höra glädjen i sina barns nyfikenhet!

Det här var det bästa vi gjort på hela veckan!