De ringde faktiskt från avdelningen på barnsjukhuset igår för att fråga om vi skulle komma i nästa vecka?!

-nu har ju haft lite bekymmer sa sköterskan.

Men peppar peppar, vi är fortfarande friska allihop. Ingen feber och inget snor...
Stora verkar inte så bekymrad, han ska ju få isglass!

Vi föräldrar tycker allt att det är lite pirrigt...

Stora vaknade 06:30 och låg stillsamt och tjattrade fram till väggklockor visade 07:00, då vi sagt att det är ok att gå upp.

Frukost till Team Umizoomi på iPaden. Vi försöker dra ner på sötad youghurt så just nu är det lite trögt att få i dem frulle. Till Stora funkar det att ge naturell youghurt med bär eller lite hemgjord sylt.
Lilla däremot blandar jag 50-50 ca... Några dagar till. Han äter normalt mängder med fruktyoughurt men inte nu...
-Jill inte haa, mamma säger han...

Efter frukost satt båda två på pottan en stund och jag kollade datorn och drack kaffe...

Sen har de pysslat med trolldeg och gjort koja, haft picknick, lekt att det regnar.

Efter lunch tog vi tag i dagen och gick ut. Kyla och fukt gjorde att det ska vara lager på lager. Efter Stora kommit ut och jag börjat klä Lilla hör jag Stora ropa att han är kissnödig! Av med alla paltorna och kissning utomhus ackompanjerat av Lillas gråt för att det inte går snabbt nog att få på honom kläder.

Tog Lilla i vagnen och Stora på sin cykel. Planerade att gå till en lekplats en bit bort men efter 10 min började det regna och jag upptäckte att jag glömt regnskyddet till vagnen! Vänder hem under protester. Vi kivas en stund huruvida vi ska gå ut eller gå in.

Nu sitter jag och huttrar och fryser på en lekplats som ligger närmare. Om exakt 3 minuter tänker jag försöka få med mina barn hem igen. Jag behöver värma mig och varva ner lite... Hoppas mina barn håller med!

Eftersom Stora har en historia som vi inte helt känner till fanns det i hans dokumentation ett frågetecken. Vi hade på något sätt missat eller inte förstått det när vi fick ta del av informationen vid det där samtalet för 3 år sen som var så avgörande fantastiskt.

När vi satt på barnhemmet och skulle få den sista infon innan vi äntligen skulle få hålla honom för första gången och föreståndarinnan berättade om hans frågetecken - då blev vi som frågetecken...
Vad innebar det här nu?

Men turen var med oss - han har inte uppvisat några som helst frågetecken efter det. Inga som helst men efter det här... alls. MEN vi måste följa upp det med undersökningar hemma i Sverige.

När vi talat med vår barnläkare om det har hon sagt att OM det var några som helst problem skulle han inte utvecklas så fint och åldersadekvat och allt MEN det måste undersökas. 
Han ska sövas och genomgå en MR-undersökning.
MR är alltså en magnetkamera som rullar runt kroppen och barn brukar i regel sövas för de kan inte ligga stilla så länge som undersökningen kräver och de tycker ofta att ljudet är obehagligt...

Så det är det vi har försökt göra sen han fyllde 2. Men sjukdom, feber, förkylning och annat har hela tiden kommit i vägen. Senast var ju precis efter semester.

Nu har vi fått en ny tid - i nästa vecka. Och jodå, lite hosta har vi allt med oss men ingen förkylning, ingen feber och inget snor... Kors i alla tak om det faktiskt går att genomföra undersökningen den här gången...

Detta faktum medför visserligen att jag plötsligt blir oroad - hur ska Stora förberedas? Han som inte ens gapade för tandläkaren nu senast!
Jag vill inte att han ska ha samma läskiga erfarenheter som mig av sjukhus, undersökningar och sövning tex.
Plus att det alltid medför en risk för barn att bli sövda... och jag vill inte ens tänka de där tankarna för då förgås jag av oro...
Samtidigt vill jag ha det överstökat! Avklarat, borta.
Jag är inte orolig för vad undersökningen ska visa, jag är mest orolig för hur det ska gå att ta med Stora till sjukhuset, sticka honom i armen och vänta på avdelningen medans han är nersövd. Fy fy fy vilken vånda...

Åh, jag vet ännu inte vad jag vill bli som vuxen. Jag har ju alltid jobbat med service/försäljning och trivs bra med det. Samtidigt har jag alltid hållit på med kreativa saker - från matlagning via media till färger och inredning. Jag ser den röda tråden klart och tydligt. Det har med kreativitet, form, funktion och vackra ting att göra. Allt man äter måste se aptitligt ut och smaka gott, det är en konst att bemästra smaker och blanda och balansera dem.
Inom media behöver man bemästra andra saker - information och sälj ska se snyggt ut och förpackas och presenteras på ett lockande sätt.
Inredning har med stil och smak att göra. En vill förmedla känsla, personlighet och någon vill glänsa med sina tillgångar eller invesetera i fina saker. Balans och presentation är ledord även här.

Någonstans längs vägen har jag alltid vart den där personen som tar tag i saker, fördelar resurser, styr upp och initierar och inspirerar.
Jag gillar att planera, strukturera och driva saker framåt. Men jag är skit-ointreserad av pengar. :-D

I helgen hittade jag ett jobb jag ska söka som handlar om att skrukturera, att vara flexibel och problemlösande. Att vara informativ, händig och tillmötesgående.
Det ligger nära där jag bor nu och det känns som det är ett måndag-till-fredags-jobb vilket jag längtar lite efter sen jag slutade inom detaljhandeln med ständiga kvällar och helger.
Jag tror jag gärna vill ha det här jobbet. MEN jag är gissningsvis inte ensam.
Hur F A N skriver man för att fånga läsarens uppmärksamhet. Har jag nån som jobbar med rekrytering i min läsekrets? Jenny, hur gjorde du nu för att få ditt nya jobb. Är det nån annan som bytt jobb nyss utan att ha kontakter? Jag behöver hjälp!
Det är inte så himla ofta jag ber om det men...
Hjälp.

Måndagen den 27 oktober kommer något spännande att ske. En Linas matkasse ska levereras hem till oss för första gången. Vi är kanske lite udda hemma men än så länge äter vi inte middag ihop med barnen. Den intas faktiskt efter barnen somnat. Fortfarande. Så vi valde mellan en Linas barnkasse eller en Linas originalkasse till mig och maken.

Jag som faktiskt gillar att handla mat - försöker storhandla på nätet nu när vi inte längre har bil.
Jag som typ aldrig använder mig av recept - ska försöka följa recept i 5 dagar... :-D
Jag som inte äter kött - får väl hoppa över eller passa till maken de dagar det inte är något jag äter.

Spännande ska det bli iaf!

Jag kommer ihåg min egen oro över HUR jag skulle kunna sova med en liten knatte i sängen. Och visst var det lite oroligt innan jag vande mig. Minns hur det jag låg vaken länge i början när Stora fick tillgång till vår säng genom att vi tog bort en sida på såjälsängen som stod vid våra fötter.
Han kravlade likt en grävling genom våra täcken och landade slutligen i trakten av våra huvuden men ibland vände han om och bökade sig neråt igen. Jag var ständigt orolig för att han skulle ramla ur vår säng men han klarade sig alltid.

Nu mera vaknar jag knappt när han kommer. Om jag hunnit somna så sover jag ganska hårt tydligen. Maken sover illa och klagar ofta över att han inte kan sova ordentligt. Jag sover oftast gott, trots en liten igel som likt en målsökande robot kommer närmare och närmare om en själv flyttar sig.
de sensast veckorna har jag dock vaknat med fötter i ansiktet, bröstkorgen och magen... Fötter som stampar, sparkar och kickar...
Eller en skalle som dunsar ner på ens egen och ger skallskador...
I natt fick jag sätta mig och och väcka honom och peka på hans egen dunkudde och säga:

-Det där är din kudde kan du vara vänlig och ligga på den. Han plirade på mig och somnade sen om i fallet ner mot kudden...

Morgonens väckning bestod av ett par fötter storlek 26 i revbenen...

Men jag skulle faktiskt inte byta det här mot att sova ensam på min sida sängen i resten av mitt liv...

Vi gjorde planer med dagiskompisen om att ta en tur med de stora barnen på cyklar och de små i barnvagnar...
Den gick jättebra - via en lekplats och en liten picknickfika var vi på väg till vår sevärdhet med tillhörande café i närheten där vi bor.

Promenaden går genom en skog som mynnar ut i en hage och korsar några små vattendrag. Barnen cyklade på och förmaningen var att inte cykla så nära kanten på den lilla träbron då den inte har något räcke...

En av ungarna blev fast på bron med cykel och stödhjul. Jag skyndade fram och knuffade på och lyckades samtidigt få nya vagnens enda framhjul över kanten på bron. Det gick inte att få upp det och vagnen tippade ner i diket och jag föll jag med. Kände hur benen sögs fast i gyttjan under mig och det kalla lervattnet blötte ner mig rejält!
Först efter en stund kom jag att tänka på mitt barn som satt i vagnen! Han var dock oskadd om än lite blöt han med! Fick upp vagnen och alla filtar och regnkläder och väskor och mig själv... Men som sagt gyttja upp till naveln! Ingen hit!

Vi som inte ens fått i oss riktig fika! Vi kunde ju inte bara gå hem!
Ringde maken som kom till undsättning på cykel med rent ombyte och en ny jacka till Lilla! Sen fikade vi och tog en lång promenad hem igen!

Vilken dramatik! Nu är det dags för duschen!

Ibland känns det som om jag skriver i min vanliga gamla pappersdagbok igen. Ingen kommenterar det jag skriver ändå...
Sen kollar jag statistiken då och då och det är nånstans jämnt skägg 30-50 pers per inlägg ändå... Hej! Kan ni inte bara ge er tillkänna lite så bara. För att trösta en sliten tvåbarnsmamma en vanlig fredag?!

Vi vaknade av Stora runt 06:30 och åt frukost i någorlunda lugn och ro. Vid 9-ish begav vi oss in mot city för att hänga på öppna förskolan för adopterade. Det är ändå rätt skönt att som förälder vara närvarande men inte längre lika deltagande i barnens lekande. De reder sig bra själva nästan hela tiden.
Pratade med en annan mamma som har 2 pojkar som är 11 och 13 nu och när de var 3 respektive 5 började de bli mer samspelta och tighta...

Ganska ofta längtar jag efter att de ska kunna leka mer ihop istället för att ständigt slåss om sakerna. Det dröjer alltså ännu ett tag innan de blir mer på samma nivå...

Efter förskolan sa vi hej till maken och gick sen till vagnen - men innan den kom började Stora grina över det faktum att vi skulle åka spårvagn och inte buss... Stön!
Så halva resan satt han och storbälade och försökte kliva av... Lilla hade den goda smaken att somna i vagnen. Jag kände mig hopplös och maktlös då vi förra veckan tog buss hem och då var det Lilla som skrek för att vi åkte buss istället för spårvagn. Känns som att vad man än gör blir det fel.

På väg hem mötte vi en dagiskompis till Stora och hon och hennes mamma hängde på hem till oss en stund. Barnen lekte och vi pratade om att ses i helgen och låta barnen fortsätta leka. Sen satt vi i soffan och slöade en stund och nu är det äntligen ryggläge för mig i samband med nattning av Lilla.

Barnen har härjat på bra idag och inte ätit nån vettig mat på hela dagen typ. Det gör dem naturligtvis extra trötta och fredagsstirriga...

Jag är alltid extra trött på fredagar, trots att jag inte jobbar just nu. Ikväll blir det iaf nåt lättlagat från en italiensk delikatessbutik och lite godis och stickning.

Hittade ett jobb idag som kändes som "handen-i-handsken" så jag ska ägna helgen åt att fila på en ansökan. Enda minustecknet var att det ligger i samma kommun som jag bor :-)

Det här är med andra ord en rätt vanlig fredag för mig, hur ser dina fredagar ut?