Jag stod ut på jobbet tillochmed några minuters övertid - kunderna ville helt enkelt inte gå hem idag...
Väl hemma satte jag igång med middagen och så ringde mamma...
hon frågade hur livet var och jag berättade om att jag höll på att försöka söka lite nya jobb...

Hon frågade om lönen på det jobb jag tänkt söka och jag sa att jag skiter fullkomligt i lönen, jag måste bara bort. Fast det är såklart lite dumt att byta jobb nu innan jag ska vara föräldraledig - den pengen grundas ju på vad jag tjänar nu...

Då blev mamma eld och lågor och sa att det kunde väl inte bara så långt kvar nu. Jag undrade vad hon menade - vi verkar ju inte komma framåt alls - mest bakåt i kön...
Jo men hon hade minsann läst på familjeliv att det var nån som fått börja samla papper nu som hade könummer 20080501XX nåt...

... och det var ju visst ganska många barn som kommit från Colombia i år och det var ju bla bla familjer där nu som skrev och familjer som väntar på BB och bla bla...

Jag förklarade att de som blir tillfrågade att skicka papper inte nödvändigt står efter varandra i kön... Vi pendlar ju mellan plats 9-13 hela tiden och det är lika ofta bakåt som framåt... igår fram idag bak...
Det kan vara så att vi snart blir valda att samla papper eller så får vi vänta. Det har INTE enbart med kölistan att göra utan det handlar lite om vad för typ av familj de söker i landet också...
Jag lät säkert lite grinig men jag försökte förklara att vi inte ens fått svar på vårt senaste mail och jag vet inte riktigt vad som händer eller inte händer...
-Du kan väl ringa dem och fråga sa mamma...

Mamma är intresserad och det är jättebra - men familjeliv är en gryta av en massa åsikter, självutnämnda experter och halvgalningar :-D
Det som stör mig och faktiskt hindrar mig lite också från att delta i diskussioner där ÄR faktiskt min mamma. Jag gillar inte riktigt att hon har så total insyn i vad som diskuteras och avhandlas på ett forum - i princip det enda forum - för adoptanter...
Jag har ju kämpat så länge för att hon ska hållas utanför mitt liv. Jag har haft skäl till att låta henne stå utanför. Nu vill hon in och jag är inte riktigt beredd att släppa henne ända in. Jag vill ju inte att hon ska hitta mig här...
Jag har lämnat några spår efter mig där i en och annan tråd och kan andra hitta mig via bloggen och familjeliv så kan hon resonerar jag...
och här vill jag inte hon ska läsa.

Senare på kvällen efter middagen öppnade maken sin mail och vi hade faktiskt fått svar från vår AC-representant. Hon skrev att vi nog snart var aktuella för landet...
Vilket innebär???
Vi har ju som sagt var fortfarande plats 9-13 bland de köande och det är säkert 3-6 st som har könummer ganska nära vårt... plus att den som köat längst på landet har könummer 2007...
Men det låter ju hoppfullt och roligt att vi "nog snart är aktuella" iaf...
Jag tar inte ut något i förskott utan låter det hela bero tills vi faktiskt får samtalet...

Jag var dock tvungen att själv logga in på Familjeliv och läsa vad mamma läst såklart... Mycket riktigt hade ett par som hade turnummer 080501xx fått börja samla papper och de hade visst inte ens stått i kö???
Det stod också att läsa att Brasilien var på gång som pilotland när man pratade om att återuppta kontakt med dem. Vilket fick mig att tänka på vår städerskas härliga kommentar i går morse...
Hon frågade om vi inte kunde åka till Sydamerika sent nästa år för då kunde vi hälsa på dem i Brasilien och bo hos dem gratis såklart... De härstammar från Brasilien och jag och hon har pratat en del om adoptionen på mornarna när de är där och städar våra lokaler...

Jag sa att vi gärna hälsat på dem i Brasilien om det var möjligt såklart...
Kanske ska jag fråga lite mer om landet som adoptionsland när jag kontaktar vår AC-representat imorgon...

Nu ska jag sticka lite på en julklapp...

Hade förutsatt mig att gå upp en timme tidigare och skriva ansökningar innan jag gick till jobbet - men det sket sig... Satt istället och surfade på vackra ting och underbara bloggbilder och mös i min ensamhet med en kopp thé och honung med mandarinsmak som inköptes på marknaden i Milano... Gott!

Väl på jobbet blev jag först förbannad och sur för att äldre kollegan inte sett att kaffemaskinens sumpbehållare var full. Jag frågade vem som fyllt på bönor senast och det var han - "han hade gjort det i måndags och då var inte behållaren så full!"

Men tag för vana att tömma sumpen när du fyller på bänor sa jag - och städade upp skiten IGEN...

Sen tog jag ett röjartag i kylskåpet. Skurade ur dörrens fack och lite äckelpäckel och fick såklart ont i min höger arm som jag tom var med hos doktorn i förra veckan.

Sen irriterades jag på att knäppa märkliga kollegan som vanligt inte lagt över pengar i den andra kassalådan fastän vi haft öppet i över 2 timmar. Och ovanpå det stod han och bakade en snus och speglade sig/sköljde händerna i nån kvart inne på toa...

Jag blir så trött...

Jag kan vara i ganska god balans och må gott när jag vaknar på morgonen men sånna små skitsaker för mig totalt rasande och ur balans för resten av dagen... och det kommer tätare och tätare... :-(

Jag måste göra något! Tänka positivt, byt bild, rycka upp mig, fånle så det gör ont i ansiktet...

Ska göra fakturorna nu och sen ut och hitta på något kreativt och kul - så den här dagen går undan!