I den här världen skapas ringar på vatten och jag har hittat ett eko på mit inlägg om föräldraskap.

Jag läser det som riktat mot mig mellan raderna för ingen har egentligen kommenterat här.

Jag kan säkerligen uppfattas som naiv när det kommer till mitt föräldraskap - och att jag tror att saker och ting är okomplicerade och banala.

Det må vara hänt. Men jag är inte mamma än. Jag har varit i en jävligt motvals situation mot min vilja i rätt många år. Jag har inte bett om att få vara ofrivilligt barnlös, ovanligt lättirriterad, lättstött och sårbar. Jag har inte bett om att få känna mig förbisedd, kvävd av sorg och avundsjuka under alla dessa år. Men det är mina känslor - jag har bara velat få känna mig helt vanlig. En mamma.

En mamma med drömmar och förhoppningar om ett långt och lyckligt liv som familj. Med semester och förskola och VAB och kalas och fiskdamm och simskola och skidsemester som så många andra.

Det kommer finna många hinder att ta sig över - men måste jag bygga upp dem nu? Måste jag köpa hem ett helt bibilotek med böcker och ha telefonboken full med nummer till psykologer? Måste jag förutsätta att allt ska gå snett och på tok? Måste jag se allt i svart och kantat av problem? Jag kanske är jävligt naiv - men jag är så förbannat trött på allt som är negativt i adoptionsvärlden. Det har bara pratats problem och risker och SN och väntetider som ökar - jag vill ha något att glädjas över och jag vill känna mig lite helt vanlig. Som en mamma.

Kan vi enas om att föräldraakapet är att vara tilljänglig för sitt barn. Som en ocean av kärlek och som en sarg av skyddande ömsinthet. Att finnas där när vi behövs och även när vi inte behös som en åskådare och njuta av att få ynnesten att vara nära i det här livet.

the end.

 

Jenny Ljunggren

7 juli 2011 23:45

Hej! Jag har läst din blogg ett tag men inte kommenterat innan.
Jag tycker inte alls att du verkar naiv. Jag tycker du verkar vara en person med båda fötterna på jorden för mellan raderna i ditt inlägg läser jag att du är mycket väl medveten om hur saker och ting skulle kunna utveckla sig. Men jag tycker inte alls att det är fel att ha visioner och strunta i att se allt nattsvart. Det betyder ju inte alls att man kommer att blunda för problemen om de uppstår. Nä vet du vad, om man siktar på stjärnorna så är risken rätt stor att man åtminstone når trädtopparna. Siktar man inte uppåt alls så stannar man vackert kvar på marken...

litenlangtan

8 juli 2011 07:50

Tack Jenny! Då har det framgått - det jag ville säga... Skönt!

 

Hedda

8 juli 2011 11:22

Har inte läst det andra inlägget som du hänvisar till, men jag tycker att din text om föräldraskap var fin. Självklart fokuserar man inte på de negativa bitarna när man väntar på sitt barn. De kommer säkert ändå och det tror jag verkligen ni är förberedda på. Som adoptivförälder är man nog ofta mycket mer förberedd än en bioförälder. Man har ju gått alla dessa kurser och diskuterat frågan i det oändliga. Keep it up girl. :-)

http://heddasdagbok.wordpress.com

litenlangtan

8 juli 2011 11:49

Tack Hedda - jag tror att författaren till "ekot" är rädd att jag ska tro att mitt barn är som vilket bio-barn som helst.
Men jag försöker förklara för alla och en var med bio-barn att vi kommer inte kunna agera som de med vårt barn.
Jag har upplevt adoptionsvärlden som väldigt negativ med fokus på problem istället för glädjen och ynnesten att få älska och fostra ett barn fött av någon annan!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...