Känner mig gråtarg - ledsen in i märgen, deppig, trött och less på allt...

och så tänker man på alla de stackars människor i Norge som mist en eller flera anhöriga och så får man dåligt samvete för att man inte ens vet VARFÖR man är på dåligt humör...

Det sitter i sen igår - min märkliga kollega som har semester kommer till jobbet och ställer till det i hjärnan på mig. Jag får ångest när jag ser honom och går undan som en slagen hund. VILL INTE VARA i närheten. Vill inte höra hans grymtningar, frustningar, fnysningar och vill inte se hans ticks, hans små dutteliduttgrejer, hans ritualer och allt han måste göra. Vill bara ha det tyst, vanligt och fridfullt.

Känner hur energin rinner ur mig...

Vaknade idag - känner mig tjock och ful - ska sätta igång med att gjuta lite betong som jag bestämt mig för att göra. går ner i källaren och inser att hela vårt källarförråd har fuktigt golv. Allt som står på golvet är blött och allt som kan suga upp vatten har gjort det.

SÅ - jag röjer ut källarförrådet, lyfter upp, flyttar vår sprillans nya vagn till cykelrummet (den är som tur är inte skadad - men den barnvagnspåse jag har satt på är genomblöt) ställer de tavlor som stått i källaren ovanpå något av plast. Flyttar spjälsängen och känner hur ledsen och arg och sur jag är för att hela huset tar in vatten när det ösregnar. Hur trött jag är på att alltid vara den som fixar och donar och strukturerar upp saker. Okej - maken har inte mycket saker i källaren som han är rädd om. Det är mina minnessaker, mina julprydnader och mitt mitt mitt. Men det stör mig att jag inte får någon bekräftelser på att det är trist när allt blir förstört.

När jag kommer in har maken fikat - själv - och då blir jag ännu mer less och sur och trött på allt.

Smäller i en dörr och går till närmaste café - själv. Sitter där och njuter en kaffe och en bit morotskaka, läser ett par kapitel i min bok. Som handlar om en sprängladdning som tar livet av två små barn i en mellanstor svensk stad. Så hemskt, så aktuellt.

Sen går jag hem och gör mig fin, vi ska nämligen ut ikväll, jag och min fantastiska man! Så nu har jag tjurat färdigt för idag och måste gå ner och ge honom en kyss och lova att allt är bra!

 

Cecilia summerar

23 juli 2011 19:04

Ja...ibland är det bara en sån dag när allt irriterar och gör en tömd på kraft.
Jag hoppas du tycker bättre om dig själv nu och att ni får en fin kväll din älskade och du.

Det är tungt att irritera sig på andra, och oerhört svårt att släppa det. Jag försöker jobba på det eftersom det blir alltmer tydligt att jag aldrig kan förändra andra. Däremot kan jag (även om det är toksvårt ibland) förändra hur jag själv hanterar saker.
Här har jag hittat en artikel och några tips:
http://www.betania.se/halsomanagement/aktuellt/110208-sa-tacklar-du-puckon-pa-jobbet

http://www.villhabarn.se/blogg/3395

litenlangtan

24 juli 2011 12:35

Tack för pepp - jag skäms såklart för att jag upplever jobbet som så irriterande så fort han är där. det som tröstar mig är att många före mig har känt likadant och att jag inte är ensam i mina tankar/känslor. Det ska bli v ä l i d i g t skönt att komma ifrån jobbet om ett tag

 

Susanne

23 juli 2011 19:16

Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...