Lyckan är att mötas av ett tandlöst flin när vår son slår upp ögonen och man lutar sig över honom i sängen eller vagnen... Lyckan är när han griper tag i mina fingrar och för dem girigt mot sin mun för att smaka på mig. Lycka är att se hans pappa leka tittut med honom i vagnen och höra hur han kiknar av skratt...

Peppar peppar men det har gått så himla bra hittentills. Vi lattjar med honom hela tiden när han är vaken men han sover väldigt mycket. Det är iofs helt i sin ordning för det tar på krafterna för en liten 5-månaders att få nya föräldrar...

Men så till det som är smolket i glädjebägaren. Våra grannar...
De kom ju samma dag som oss och hämtade barn samma dag som oss.

De har haft lite mer otur än oss med sin son, han vill inte riktigt äta och han vill inte ligga ner och han vill stundtals inte sova...

De är kanske lite sämre förberedda än oss och har inte samma koll på saker och ting. De hade inte hört talas om det forum för adopterande från landet. Men nu börjar de förstå att de missat en hel massa info om allt som hör till...

Det svänger väldigt när hon snackar (ja, för han säger då INGET) för ena dagen ska de absolut gå och leta efter affären där vi kollade på vagnar häromdagen....

Nästa sekund är det ju tur att de inte la pengar på någon vagn för han vill ju absolut inte sitta i vagnen. Men han vill sitta upp hela tiden och vill INTE ligga ner.

Igår var hon helt förtvilad vid lunch då hon berättade att hon tagit av honom för att bada honom och upptäckt att han hade blåmärken över hela ländryggen och ena höften. Hon hade inte vågat bada honom...

Då upplyste jag henne om att det förmodligen var mongolfläckar han hade och att det var helt ofarligt men värt att dokumentera då det ofta ifrågasätts som misshandel då de liknar blåmärken. Idag hade hon en hel massa saker att säga om allt möjligt... Det är ett aber att gå till matbordet varje dag då vi tussats ihop med dem och äter alla våra måltider vid samma bord. Det ska bli väldigt skönt att snart resa på semester :-O

Och jag hoppas vi slipper stanna här med dem över jul...

Just nu leker pappa med sin son och det värmer mitt mammahjärta... Snart är det dags för middag och sista stålbadet för dagen...

 

M

10 november 2011 23:51

Så underbart det låter med er lille pojke! Så mysigt att ha en så liten solstråle.

Men det låter lite jobbigt med era grannar :-( Det är säkert jobbigt för dem själva, men trist att de måste göra det jobbigt för er också! Skönt att ni snart ska därifrån :-)

 

Jenny / Ekopyssel

11 november 2011 07:42

Tråkigt att höra med grannarna. De har som M säger det säkert jobbigt, men ni har ju hamnat i en helt ny sits som ni måste lägga er energi på - er familj! Det låter så himla underbart med er son. Är så glad för er skull.

http://ekopyssel.blogspot.com

 

TeachMom

11 november 2011 07:43

Skönt att allt går bra med killen! Trist att de inte verkar så förberedda. Jag förstår att de frågar er eftersom ni är närmast, men de måste ju också förstå att ni behöver vara i fred och boa in er. Hoppas att de kan börja klara sig själva snart.

http://varforintejagocksa.blogspot.com

 

Hedda

11 november 2011 10:47

Så skönt det måste kännas att vara så förberedda som ni är och att det funkar så bra med sonen!! Så vill man ju helst att det ska bli, även om man vet att det mycket väl kan bli så att barnet vägrar både äta och sova i den stora omställningen som hen är med om.
Kram!

http://heddasdagbok.wordpress.com

 

Susanne

11 november 2011 11:10

Härlig familjelycka! Jobbigt med era grannar... Men visst kan mongolmärken se lite skrämmande ut om man inte vet vad det är, i alla fall innan de har börjat blekna. Har ni några funderingar på vart ni ska åka på semester än?

litenlangtan

11 november 2011 20:51

A hade läst om märket i rapporten - vet inte om det stod i grannarnas papper men det borde det väl ha gjort?
Vi drar nog till samma ställe som A & J var på... Det kändes soft med en liten bebbe...
Allt flyter på hemma?!

 

jessica e

11 november 2011 12:44

Va roligt det är att läsa om er vardag i Bogotá, både Ris & Ros :-) KRAM

 

Cecilia summerar

11 november 2011 13:38

Stort GRATTIS till att ni äntligen har varandra!

http://cecilia.ekhemmanet.se

 

Hej och Hopp

11 november 2011 21:32

Vilket land kommer era grannar ifrån? Kanske har man mindre förberedelse och stöd där och att de därför är mindre förberedda.
Jag antar att de inte är från något nordiskt land eftersom du skriver så öppet om dem så kulturskillnader kan ju spela in.

Ofta tänker jag också att barn och föräldrar skapar varann. Självklart är det lättare att vara trygg om man är väl förberedd och det ökar ju möjligheten att ens barn kan vara trygg men får man ett otryggt barn så tror jag att det är lätt att barnets otrygghet smittar av sig - om allt inte går lätt så blir man själv tveksam!

I vilket fall som helst så hoppas jag att ni kan njuta av er lycka samtidigt och trots allt.

Hoppas ni får en härlig "semester" tillsammans med er lille son! <3

http://www.mintusenmilaresa.blogspot.com

litenlangtan

11 november 2011 21:55

Det lustiga är att våra grannar kommer från samma land som du och jag. Men de är inte så kompisar med datorer osv utan har kanske inte sökt information om adoption på alla kanaler som de allra flesta ändå gör idag...
Den kan man ju inte klicka med alla människor och vi klickar helt enkelt inte med dessa.
Då blir det jobbigt och svårt att umgås med dem dagligen som vi då trots allt måste göra då de i matsalen sätter oss vid samma bord...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...