När jag skrev inlägget igår visste jag inget om dagens goda nyheter. Men jag kollade mailen sent i går och då hade våra vänner A & J fått BB som igår!
Så häftigt och roligt!!! En liten flicka väntar på dem i landet och de skulle försöka komma iväg så snart som möjligt och hinna få allt klart innan domstolarna går in i viloläge iom valet!

Jag förstår att det är omtumlande för dem och visst blev det lite nervpirrande även för oss. Det innebär ju att vi hamnar näst på tur efter "augustifamiljen" som vi fortfarande inte vet så mycket om. Något påverkar ju deras möjlighet att få BB - något här hemma i Sverige.

Dessutom hade det kommit BB på ytterligare ett syskonpar till Sverige!


Så plötsligt har vi hoppat upp ett pinnhål på stegen - och nästa gång kan det kanske vara vårt tur...

Jag är så otroligt glad för A & J som snart är på väg och jag hoppas såklart att S & S snart får sin sentencia och komma hem - för NU har de vart lääänge i landet!

Synnerligen glädjande besked!

Tisdag är snart över. Det har vart en bra dag. Jag har fått gjort lite på jobbet och jag känner att jag faktiskt inte alls har tid och möjlighet att surfa runt på alla bloggar och läsa och kommentera på samma sätt längre...

Efter jobet har jag tagit en sväng på stan - lite second hand-butiker och köpte en present till maken. Vi har ju precis haft bröllopsdag och han hade fixat en present till mig som ska användas när vi reser iväg till vår europeiska huvudstad.

Middag intogs med mamma på restaurang. Hon ville hitta på något och vi sågs precis efter att det började störtregna. Vi tog en liten biltur och hade en trevlig kväll. Sen fick jag skjuts hem och strax därefter kom maken efter ett fiasko på en löptävling. De blev tilltalade av en funktionär och denne sa att deras lag var på 3:e plats. Så laget stannade kvar och väntade på sina medaljer och priser. Men när prisutdelningen väl blev av så var det ett annat lag som kom på 3:e plats...
Snopet.

Beträffande livet i övrigt - jag är enormt less på att vänta. Men nu är en resa bokad, hotellet är betalt, en romantiskt storstad hägrar om ett par veckor. Det ska bli fantastiskt roligt och mysigt och ljuvligt att komma ifrån ett tag. Jag hoppas vädret är okej och att hotellet är bra.
Jag har listat lite olika secondhandbutiker och såklart har jag några speciella platser vi ska besöka.

Tills dess är det bara att hålla ut. Med den korta lilla semester i ryggen kanske man orkar hålla ut resten av hösten. Chansen/möjligheten att vara hemma med barn till jul börjar väl gå om intet. Det är ju tråkigt men tja, vi kan ju inget göra.

För ungefär 1 år sen var vi överlyckliga över att vi hade vårt medgivande i handen och så nöjda över att vara godkända av nämnden! Ett helt år har gått. Vi har kommit så långt det går utan att vara en familj. Det är både supermaxat och häftigt och ledsamt och långsamt - samtidigt.

Ibland tänker jag inte på det alls. Att vi ska bli föräldrar och det hänger på ett samtal från någon vi aldrig har träffat. Ibland tänker jag så mycket på det att det nästan gör ont.

Ibland tänker jag att det var enklare när allt gjorde ont och jag grät hela tiden. Det var liksom lättare att få känslorna ur kroppen och ta avstånd från det. Det var enklare att relatera till och jag var mer arg. Nu är jag hela tiden någonstans mittemellan. Inte arg, inte ledsen, inte glad, inte nöjd, inte pigg, inte trött - bara i väntan...

Det är höst på allvar. Det är mörkt på morgonen när jag går till jobbet och det blir mörkt inne på ett annat sätt. Hela sommaren passerade och jag överlevde det med. Hösten kan bli fin med sol och värme - men precis som sommaren blir det bara trasnportsträcka. Jag tror faktiskt aldrig jag har haft så här tråkigt så här länge...

Gårdagen kröntes av ett besök av Kvarnlyckan! Vi fikade och tjabbad en bra stund i vårt kök... Idag har regn vänts till sol och jag förbereder en kräftskiva....Strax ska jag möta mannen i mitt liv och planera vår resa till Europeisk huvudstad om ett par veckor. Jag har också fått svar från AC... Inte så givande men ganska snabbt. Svaret var att barnhemmet borde inte åta sig fler handlingar än de kan handlägga på 1 år... Just nu har det kommit många syskongrupper och några äldre barn...Jag tackar för ert pepp det betyder väldigt mycket för mig!

Fy fan va sugigt livet känns just idag. Sommaren som skulle bli min bästa sommar blev fan inte ett skit mer än en transportsträcka! Ytterligare en bekant som väntar barn... Och vi väntar ju också barn men det märks ju inte, det finns inga glädjande besked att dela med någon. Bara själsdödande jävla väntan...

Usch usch usch...

Jag har inte haft lust att skriva - det finns för övrigt väldigt lite att skriva om.
Hösten är här på allvar men jag känner mig bara matt och le åt allt.
Det känns som att något ska hända på jobbet - chefen var här igår och gick igenom en matris för utvecklingssamtalet. (Kors i taket) Detta ska göras om några veckor med samtliga i personalen. Samtidigt ska han ta ett snack med märkliga kollegan. Om det faktum att han har väldigt mycket tix och trix för sig och det stör ut den personal som finns här. Vår extratjej som ska komma tillbaka har sagt att hon helst inte vill vara här...

Jag känner att jag knappt har ork nog för mig själv - hur ska jag orka knota omkring här hela hösten också?

Adoptionskostnaden har fått ett nytt pris idag. Upp igen till samma som i våras.

Jag är trött så trött.

Idag mailade jag till vår handläggare på AC - att vi planerar att resa iväg och att vi önskar få info kring vad som hänt sen sist...

Får se hur snabbt vi får svar. OM vi får svar. Dröjer svaret för länge ämnar jag be att få byta handläggare då jag faktiskt känner att det inte klickar riktigt. Med hemuterade teg vi och knöt näven i byxfickan. Här är en organisation som arbetar för oss medlemmar och vi betalar dyra pengar för att få deras hjälp och råd. Men händer där inget alls då man kontaktar dem så måste man ju få tala om det och byta handläggare.

Nu måste jag klara av några små kontorsgrejer - sen fylla på energi i form av lunch!

Helgen har vart okej - igår jobbade jag och sen hände inet mycket alls...

Idag har vi haft besök av lillos kusin och vi åt lunch och maken bakade en paj på björnbär från busken här utanför...

Jag och kusinen hade såklart lite pyssel för oss - bildbevis kommer nog på båda de andra bloggarna...

Nu på kvällen har vi vart i stan och ätit middag på indisk restaurang - trots att det inte var fullsatt så blev vi avglömda ett par gånger av personalen. Först fick vi inget naanbröd och sen fick vi inte kaffet tillsammans med efterrätten. Men personalen bjöd på både bröd, dessert OCH kaffet! Så tja, det var en helt okej kväll ändå!

Ny vecka imorgon - ska till företagsläkaren mitt på dagen och jag måste ta upp mina problem med axlarna och med värken i vänster sida. Får se om de kan remittera mig vidare...

Veckan blir nog ganska lugn - eventuellt ska jag vara barnvakt på fredag då min gamla klasskompis går på begravning för vår gemensamma klasskompis som gick bort. Eftersom hon inte kan amma så ska jag ju lösa det tycker jag.

Ja, sju månader...

Just den här helgen har jag inte haft fokus på detta men visst känns det trist att plocka ner lillos alla leksaker och låta kusinen leka med dem - igen.
Häromveckan var det ju R's äldsta dotter som grejade med allt...

När blir det vår unge som får leka med sina saker tro?

NÄr jag kollar på räknaren på lillos egen blogg inser jag att det nu gått sju månader sen vi postade vår akt till landet. Det har gått så ooootroligt långsamt men i samma sekund inser jag att det är ganska precis två år sen vi gifte oss och jäklar vad fort det har gått!

Tid är så himla konstigt - för samma tid förflyter på olika sätt, olika snabbt, men jag vet ju ändå att det är inte möjligt.

Det har pågått en liten diskussion på vårt forum med där en tjej som väntat drygt tre månader från samma barnhem ifrågasatt om det kommit några BB på senaste. S som är nere nu med sin son skrev att det är 6 barn som fått nya föräldrar i sommar - så visst händer det saker via AC.
Men jag tror inte någon fått BB efter dem i slutet av juni.

Vi har ju ringt och fått svaren att vi fortfarande är 7 som väntar...

Den familj som väntat längst från Danmark har heller inte blivit matchade... De har väntat sen slutet på mars...

Det som slagit mig är ju att det kan ju omöjligt vara så att de bara "lottar" mellan svenska familjer när de matchar barnen. Det adopteras ju barn från vårt barnhem till många andra länder också såklart. Så gissningsvis kanske de tar en eller två akter från varje land till matchningsmötena och lotten avgör vilket land som blir barnets nya hemland? När det gäller syskonplaceringar så är kanske Sverige ett föregångsland? Vi tar gärna emot flera syskon samtidigt.

Men att det går trögare för småbarnen (0-24 mån) har ju säkerligen att göra med att de bor i familj eller iaf fosterhem. Där har de en fostermamma att knyta an till och inte alls samma akuta situation kanske.

I natt drömde jag faktiskt att vi fått ett barn. Men det var en vit pojke och han var så himla liten så det måste ha varit en biologiska son... (?) Maken skulle sätta på honom ytterkläder för vi skulle gå ut och han visste inte hur han skulle göra med de små armarna och de små benen... :-D
Detta mindes jag starkt när jag vaknade av att makens klocka ringde vid 06.30 jag flög ur sängen för jag skulle ju öppna butiken - trodde jag försovit mig. Men jag insåg snabbt att det var lördag och somnade om...

Så jäkla sjukt att man drömmer om barn...

NU måste jag jobba lite... eller slösurfa lite resetips för vårt storstadsbesök. Vi gör nog som flera av er rekomenderat. Boka resa ändå - inte vänta mer... Jag måste se till att någon kan jobba för migbara sen bokar vi!

Ha en skön helg alla!

Vännen vars party vi drack oss snygga på i lördags berättade idag att de väntar tvillingar och de har just sett båda bebisarnas hjärtan picka på UL! Hon har haft mycket blödningar under tiden och tre missfall i bagaget... Så för deras skull hoppas jag nu att det går vägen! Något litet gnag inne i kroppen kände jag allt... Men det gick över på mindre än en minut! Att man liksom inte kan släppa det helt, ens när man vet att det är IVF, mängder med missfall och fortfarande 6 månader till leverans!? Hade vi vetat vem lillo var hade det inte vart några som helst problem! Men vi står fortfarande med punka på alla 4 hjulen på bebismotorvägen... Hjälp är tillkallad men har inte hittat fram än...