Ytterligare bröllop på gång fick jag höra igår. N-E och hennes kille har sedan ett tag tillbaka pratat om det hela men inte kunnat bestämma sig för när var och hur. Nu är det klubbat och klart. Det blir snart. Utan en endaste levande själ - nästan. Vänner och bekanta får stå åt sidan men familjen närvarar visst. N-E är härligt obrydd - jag vill inte planera nåt...

Hur kan man inte vilja planera sitt bröllop? De skulle kunna lämna det till mig, jag gillar ju att planera festligheter! En möhippa hade inte uppskattats där tror jag så det får stå åt sidan det med...

En härlig eftermiddag fick vi med N-E iaf. Maken bakade en rabarberkaka som jag undlät mig att smaka - jag åt ananas istället... Men det luktade ljuvligt och såg ut att smaka gudomligt. Sen satt vi i solen på gräset i flera timmar och bara pratade om allt mellan himmel och jord. Hennes jobb, vårt kommande barn, deras bröllop, hennes blivande man, resor, bostad, segelbåtar och semesterplaner och allt möjligt!

Jag var så glad över att N-E kom förbi igår - det är sällan man ser henne nuförtiden och det är en vän som både jag och maken trivs väldigt bra med. Hon är klok och smart och tänker på stort och smått. Desutom är hon rak och ärlig och en riktigt bra vän!

Nu har jag precis fått tag på vår AC-handläggare. Dessvärre har vi ju precis bytt till oss en ny/gammal sådan och personen i fråga är inte så insatt. Men historien förtäljer att vi som väntar har ju ungefär samma förutsättningar och de brukar inte samla på sig för många ansökningar av samma typ. De som skickat efter oss har förmodligen skickat till ett specefikt barn/syskongrupp och vårt barnhem har tagit sig an det antal ansökningar som de tror sig kunna placera "inom något år" och vill helst inte ta sig an för många av samma typ. Det har vi ju själva kunnat lista ut.
Precis som tidigare information så kör landet på som vanligt och AC har någon på plats som bevakar BB och RB. Vår representant jobbar inte under juli och större delen av augusti så jag räknar inte med att han ringer till oss.
Om nu någon ringer till oss...

Eftersom det inte finns någon rak kö så väntar vi på med samma förutsättningar allihopa. Det har faktiskt funkat ganska bra hittentills.
Jag läste en så fin dikt på Maja gräddnos blogg om sommaren så jag tänkte faktiskt passa på att försöka njuta den här sommaren. Göra små utflykter och grilla, njuta och greja ute så mycket som möjligt. Kanske är det faktiskt den här sommaren jag blir brun?

 Jag brukar vara "fint vit" som N-E sa vid något tillfälle. Men nu har jag redan anlagt en tendens till solbränna på både fram och baksida i helgen... Aj!   

Jag läste för länge sen att Helga stickade sjalar som presenter till sina barns fostermammor i Korea. Jag tycker det är en väldigt fin och hållbar present som är väldigt personlig dessutom. Så jag snor det rakt av...

Jag har precis stickat klart den här sjalen som är tänkt som gåva till den kvinna som stått lillo närmast i livet. Om det är en fostermor eller en sköterska på barnhemmet eller om det finns möjliget att ge den till den mor som burit hennom under hjärtat...

Havsgrön sjal med fallande löv...

Jag har också satsat några hundralappar på lite små sovenirer som det tipsas om i PMet från AC kring barnväntan och hämtning av sitt barn...
Jag är förberedd - nästan så förberedd jag kan bli...
Men det verkar inte hjälpa...

Har haft en rätt okej fredag kväll - slappat i solen, sett konsert, ätit god mat och bloggat... vad mer kan man bergära av en fredag i juni?

Det bidde ingen skärgårdstur igår - vädret var inte så kul när vi vaknade så vi stannade hemma, pysslade, städade och fixade lite...

Men det var ganska skönt att bara slappa och såsa runt lite på förmiddagen. Sen gick vi och handlade och förberedde - makens barndomskompis med kille kom över på eftermiddagen och då sprack molnen upp och vi fick en mysig kväll på uteplatsen med grillning, mat i öveflöd och rött vin och efterrätt!

Jag är tillbaka på en någorlunda sträng LCHF - dvs jag äter mest LCHF på vardagarna och slarvar inte hela helgen utan bara på lördagar. Då blir det fortfarande slarv med besked men jag känner oftare och oftare att jag egentligen skulle skita i det också - att slarva alltså - kroppen mår ju ändå bäst på LCHF. Det händer inte så mycket på kg-fronten men det är inte därför jag gör det här. Det är faktiskt mest för att jag mår så mycket bättre när jag inte äter bröd, pasta, ris och potatis.

Frukt äter jag när jag känner för det - men inga enorma mängder. Igår avslutade vi dock med en supergod fruktsallad men då hade vi först grundat med en ordentlig middag så jag tror det var ganska lugnt...

Tillbaka på jobbet idag - tidig vecka innebär lördagsjobb också men då är det åtminstone sovmorgon... Jag tror dock att många av mina kunder har klämdag så det blir nog rätt ensamt här idag.

När solen tittar fram som idag så går dagarna lättare att härda ut. Jag har iofs bibehållit min inställning att vi får vänta nu. Hittentills har jag vart rätt pepp på att vi ska få ett snabbt besked. Och att makens marathon var i fara... Men nu när det är avklarat så blir det en lång sommar - som ändå kommer gå jättefort. Det gör ju sommaren alltid...

På något sätt känns det som att den info som A fick fram i onsdags tog udden ur maken iaf. Han verkar dyster och säger att det känns som om det aldrig blir något BB för oss. Han tyckte inte att informationen tillförde något hopp utan snarare gav känslan av att vi kommer få vänta - länge länge...

Jag tänker försöka behålla tankarna på att vi ska göra sommaren till en skön period  - Vi måste försöka vardagsnjuta lite mer och hitta på saker under väntetiden. Ikväll blir det nog Anna Järvinen på Liseberg. Dax att försöka hitta på något över midsommar också - tveksamt om det blir samma som tidigare år då vårt värdpar är precis nygifta... :-D
De kanske har oganiserat ifrån sig...
Fast midsommar brukar bli rätt opretentiöst då det är knytis...

Samtidigt så stör det mig inte riktigt lika mycket längre - alla de här sakerna som var jobbiga och dryga innan - kring högtider och så. Med allra största sannolikhet så är det ju sista året som vi inte har ett barn med på dessa tillställningar...

Det gör det lättare att ta sig igenom ytterligare en sådan dag utan barn...  

  
Kanske ska satsa på en träff hos en spåman?

Vår lands-mamma A har vart i kontakt med AC idag och hon fick tag på sin kontakt innan de stängde telefonslussen för idag.

De behöver inte förnya sitt medgivande förrän till hösten men det är ju lika bra att vara ute i god tid och ha koll på läget...

Hon hade passat på att fråga om situationen just nu också. Totalt väntar 6 familjer på vårt barnhem just nu - vi har alla samma typ av medgivande dvs 1 barn 0-36 mån.
Det kommer många äldre barn och syskonpar från vårt barnhem MEN även lite yngre barn - varför vi har fått våra handlingar skickade dit...
Den familj som väntat längst under det gångna året har väntat 1 år - men det har inte varit från vårt barnhem.

Under sommaren sparar AC in på nyuppstartande av ärenden och så men någon kommer ändå förmedla BB och RB...

Deras kontakts förhoppning var att de skulle få BB under hösten och kanske tom under sommaren...

Maken blev inte så upplyft av den här infon och jag känner att jag redan försöker intala mig att det blir inte på länge än. Det jag känner är väl att vi gått omkring i allt vanligt så länge nu och har bara laddat och sett fram emot att vi ska få BB. Det är det enda stora roliga som ska hända. Det var så mycket lättare med ett bröllop. Där fanns mängder av förberedelser och ett DATUM framför allt. Nu finns massor med småsaker som ska göras och planer att smidas men vi vet inte när allt måste vara klart...

Nu laddar jag om för sommarkväll - fisk till middag. Imorgon drar vi till skärgården och njuter av solen förhoppningsvis. Sen är det snart skatteåterbäring och midsommar...

Och sen går märkliga kollegan på semester och då kan jag andas ut i 4 veckor och sen är det redan augusti och då kan jag bärja bli lite nervös igen...
Tiden går ändå rätt fort...
Tjip! 

Så känns väl just den här veckan som en sån där omöjlig vecka när det gäller BB? De jobbar ju knappt nåt på AC eftersom det är röd dag imorgon och blir klämdag på fredag...

*trött*

Jag brukar ogilla tisdagar men sen vi bytte till just tisdagar på spanskan så har den dagen fått lite mer stjärnglans...
Igår hade vi ett riktigt flamsigt kurstillfälle och det pratades nästan lika mycket svenska som spanska...
Men sen jag fick lite mer seriös inställning till min egen insats så har det blivit mycket roligare!
Läxorna görs och jag har ägnat en hel del tid åt att repetera...

Igår efter jobbet tog jag loss sjalen från blockningen - som jag tänkt att vårt barns "fostermor" ska få - eller om det nu kan bara barnhemsföreståndarinnan eller om någon av sköterskorna ägnat mer tid och uppmärksamhet åt hennom... Den blev faktiskt jättefin när den fick torka i utstpänt läge. Hinner jag ska jag fota den och lägga en bild på den andra bloggen...

Maken har insjuknat i halsfluss och det visar sig att han hade rätt i sina aningar om att allt inte stod rätt till innan loppet i helgen som gick. Men han vägrade låta kroppen bestämma och gurglade sig med chili/vitlök/ingefära i dagarna tvenne innan och lyckades hålla bakterierna stången såpass att han kunde springa. Och nu är det helt okej att vara sjuk... Så han behöver pysslas om lite extra... Det får bli i kväll!

Imorgon fick jag en ledig dag från jobbet och det ska bli skönt att bara släppa allt och ta en riktig lat-dag. Planen är att dra ut till en skärgrådsö och sola och slappa på allvar. Vi packar en väska full med mat och filtar och böcker och bara softar - ska bli riktigt skönt!

Vädret verkar stabiliserat sig och jag hoppas mina vänner får en underbar bröllopsdag. Lite ledsen i ögat eftersom vi inte får delta men jaja, jag är med dem i tanken och jag vet att de kommer få en fantastiskt härlig dag! Jag tänker ibland på vår bröllopsdag och hur underbart roligt och härligt det var att ha sina vänner och släktingar samlade! Förra året körde vi Kräftskiva nån vecka efter vår årsdag med lite papperstema och om det finns möjlighet så kör jag gärna repris på firandet av vår årsdag i år med...

En i spanskagruppen berättade om en vän till henne som också fått ett BB - och kanske var det från samma land. De bor i Gbg men jag tror inte de är med i vårt nätforum. Tyvärr var min vän mer intresserad av att prata om sin nya kille (!) än om sin väns adoption - hur det nu är möjligt :-D

De hade fått en son på 6 månader och skulle väl packa och resa innan midsommar och bli borta ett par månader - visst låter det som vårt land?
Jag började såklart spekulera i om det kan vara de som väntat sen augusti på vårt barnhem - det skulle kunna stämma då de har ett bio-barn och nu adopterar ett syskon till henne... Matchningen kan därmed ta lite längre tid ju. Ska se om jag kan tvinga fram lite mer info om det här :-)

Tja, dagens orerande hade mycket lite med adoptionen och alla förväntningar att göra...
maken sa igår att han brukar tänka:

-Men varför skulle de ringa idag?

Jag har ju vart inne på helt andra spåret: Varför skulle de inte kunna ringa idag? På ett sätt känns ju 'augustiparet' som en stor propp i vår kö men det är ju inte nödvändigtvis så - de matchar ju barnen på bästa sätt oavsett väntetid i landet - men jag önskar ju bara att det ska hända något positivt för dem jag känner som väntar. Främst då A och S som väntar på samma barnhem! För händer det något för någon av dem så vet jag ju att nästan gång är det kanske vi... Som det är nu känns det som att 'augustifamiljen' ska ha först och sen A opch S i tur och ordning (hur den nu är eftersom de skcikade samtidigt) och sen om det då kommit två nya BB så klurar man ju på vilka de är och i vilken ordning de skickat sina handlingar...
Jag blir bara trött i skallen av att tänka på det här - nu ska jag gå och lossa en lastbil i stället!

Igår var det Landsfika! Vi kände ju igen några stycken sen innan - S och jag skulle ju träffats förra veckan men på grund av sjukdom blev det inte så. Men ikväll hade vi våra karlar med oss också...
S nummer två hade faktiskt också med sin man - farmor agerade barnvakt åt lilltjejen...

Sen kom ett par som gjort en roligt och spännande rsemesterresa - i 'vårt' land! De har precis fått sitt medgivande och stått 1½ år i kö i AC och de står även i kö till La Casa. Fördelen som de har är att de gjort landet på Turistvis - utan barn - vilket måste vara en klar fördel! De hade vart i huvudstan, vid kusten, på de Karibiska öarna som tillhör landet och även varit i Amazonasdjungeln...
De berättade ganska ingående om de olika resmålen och vad som var bra och mindre bra med varje ställe.

Vidare var en  tjej på plats som precis fått BB! Från samma barnhem som dig Mia! De hade blivit utsedda till föräldrar till en liten kille på ca 8 mån och hade fått resebesked omgående så de ska iväg om ca 3 veckor!
Hon verkade lite lätt stressad över saker och ting och javisst kommer vi också vara lite nojjiga när det där händer oss. Men en kul kommentar som slank ur henne var ju:

-Jag känner mig inte alls redo att köpa massa barngrejer men jag måste ju...

Där känner jag att vi har en stor fördel som har mycket prylar och en hel del kläder och sånt.
Visst har vi kvar saker att köpa men ju mer förberedd man känner sig ju lättare tror jag de där veckorna blir. Då kan jag koncentrera mig på bara titta på bilderna på lillo!
Och appropå att vara förberedd så köpte jag souvenirer igår - med Sverigetema - några kylskåpsmagneter, några nyckelringar och några blyertspennor...
Jag prutade ner nyckelringarna 10:- styck till 29:-
Det är galet vad de där småsakerna ändå kostar... Butiksföreståndaren frågade om jag skulle ut och resa - ja, vi ska adoptera från Colombia sa jag...
-Åh kan du inte komma och visa ditt barn här sen sa hon...
-Öh, jomenvisst - svarade jag... men VARFÖR skulle jag göra det???? Jag bara undrar - det är som med chefens fru... Du MÅSTE ringa mig!
Jaaaa, det var ju den första jag tänkte på liksom... or not...

Åter till tjejen som precis fått BB. Hon berättade att de ringt till AC och frågat lite på måndagen förra veckan och då avslöjade deras kontakt inte något alls. För att sen ringa på tisdagen och förmedla deras BB!
Och trots att min känsla igår var bedrövlig så blev man ändå lite pepp av att träffa henne och höra hennes berättelse. Det sker alltså på riktigt. Det är inte en dröm bara - plötsligt händer det...

Snygg bild jag meckat ihop va?!

Jag mailade ju vår nygamla kontakt på AC igen igår men inte ett ljud än såklart. Självklart förstår man ju att de har en mängd saker att göra där på sitt kontor på AC - men man kan ju önska att de gav lite mer fylliga svar när de ändå delger oss information så skulle de ju slippa så mycket fler följdfrågor...
Att det kommit två nya BB innebär ju att vi vill veta mer; hur länge har de väntat? Hur gamla var barnen? Finns det indikationer på att det kommer fler BB snart?

Jag sa till maken igår att jag bestämt att det inte får hända nu utan tidigast i mitten/slutet på augusti då han verkligen behövs på jobbet vid kursstart...
Han frågade om jag verkligen klarade av att hålla fast vid det - åtminstone igår och kanske idag. :-D

Gårdagen var bedrövlig - men idag känns det bättre. Mycket tack vare fikan igår tror jag - den gav hopp! Både om det fantastiska land vi ska besöka och att det plötsligt händer...

Nu ska jag fortsätta med dagen...

Var ledig i fredags och hade ju inte fått något svar från AC på torsdagen...
Idag möttes jag av två mail i mailkorgen... AC har omorganiserat. Igen. Vi fick nyligen ett mail från den AC kontakt som gällt för oss under tiden vi samlade papper, nu skulle han få nya uppgifter och nya länder - bye bye - bollas över till personen vi hade först...
Nu fick vi ett likadant mail från henne. Hon skulle gå vidare med nya uppgifter och han vi hade innan, som nyligen bollade över till henne blev vår nya kontakt igen. Förvirrat? Ja, för oss med.

Vidare så har två familjer fått BB från vårt barnhem - är vi då återigen 5 väntande familjer?

Måste räta ut de här nya frågetecknen... Familjen som väntat sen i augusti väntar fortfarande. Vad sjutton har de för medgivande då? Har de som oss - på 1 st 0-36 mån eller kan det vara något annat? Kan de ha ett medgivande som gått ut och måste förnyas? Kan det vara ett äldre par med ett högre medgivande? Bah, jag blir tokig av att spekulera.
I lördags var det de ofrivilligt barnlösas dag. Jag ville helst inte tänka på varken den dagen eller på mors dag. Den har jag bojkottat rätt länge.
Att vara barnlös är en smärtsam historia som jag så sakteliga lämnar bakom mig och jag känner inte mig så hårt bunden i de banden längre. Men visst gör det ont att tänta tillbaka på alla smärtsamma upplevelser!
Sen årskiftet 2006/2007 har vi ju försökt få bli föräldrar. Snart 4½ år... Och eftersom vi inte vart ihop i mer än 5 år så förstår ni själva att vår relation är byggd på vetskapen om att vi inte kan få barn.

Men vår kärlek är stor! Det märks ju inte minst när han är borta. Igår kom han hem och det var så häligt att få krypa in i hans famn igen! Fast han luktade så konstigt! De hade bott i ett äldre hus som måste vart väldigt dåligt ventilerat för det luktade instängt och gammalt...
Han tog en dusch och hoppade i andra kläder och sen var han som vanligt igen! :-D om än något stel och trött i ben och knän - men det är förståeligt efter 4.2 mil på asfalt...

Mors dag firades alltså inte i vårt hem igår. Men förhoppningsvis blir det inga fler bojkottade morsdagar i framtiden. Jag tänker ofta så när det kommer till de här "högtidsdagarna" och helgdagarna. Att det här är sista påsken, fdelsedagen, midsommar, morsdag som passerar utan egna barn...

AC's mail gav mig samma info som S fick sist. Det kan ta upp till 1 år innan man hör något - så försök härda ut!
Ja, människor har klarat det innan mig så javisst, det får gå...
Nu har vi passerat det kritiska Marathonet som maken så gärna ville springa! Nu är det ingen idé att vi får BB förrän sent i augusti... Makens jobb vill ju helst att han ska jobba i början av augusti och in i september eftersom det är kursstart då och MYCKET att göra på hans jobb...
Så nu ställer jag in mig på att vi får BB tidigast i augusti...

Appropå jobb och så. Jag bedriver ett högst vetenskapligt expriment. Jag har inte pratat med min chef på över 4 veckor i telefon. Det är minst 3 veckor sen jag senast fick mail från honom. Förra måndagen fick jag höra att han åkt på 2 veckor semester med sin familj UTAN att ens meddela oss mellanchefer alls. Det är ett jävligt märkligt sätt att sköta sitt jobb tycker jag. Speciellt som jag ju ändå väntar barn. Vart ska jag ringa om det händer sig så att vi får BB? Han är ju personalansvarig menar jag...

Nu kommer det ju inte hända men what if?