Måndag morgon - med livet som insats halkade och gled jag till jobbet imorse... Det är bedrövligt hur illa det skottatas och grusats på gångbanorna i vår kommun... Eftersom vi praktiskt taget bor i en nedförsbacke tog jag det säkra före det osäkra och sneddade över en snötäckt allmänning istället för att glida ner för backen...
Ville inte gärna halka och landa i en pöl med isvatten...
Tur iaf att jag tog god tid på mig - för inte fan gick det fort. Idag är det måndag och det betyder nån form av träning...
"inte en chans att jag försöker promenera idag" tänkte jag - MEN - maken steg upp vid 6 för att springa INNAN jobbet så hmmm, jag kan väl inte vara så dålig så jag inte ger mig på att promenera i dagsljus på eftermiddagen? Eller?

Helgen har vart väldigt bra, vi hade ju N-E på middag i torsdags och det inledde min helg... bra kväll och det gav lite funderingar som grott hos mig...
Vi pratade mycket om vår adoption såklart... Jag beskrev att jag läst i boken "adoption - banden som gör oss till familj" men lagt den åt sidan pga att det är så många adopterade som är negativa till adoptioner själva... Jag orkade just då inte ta in något som var negativt och jag berättade lite om mina tankar för N-E...

Hon sa att hon kunde tänka sig att de adopterade gärna vill ha blodsband till sina barn eftersom de själva inte haft just det... Vilket är en mycket intressant och smart tanke...

Jag har inte tagit upp nån ny deckare när jag läste ut senaste boken utan har nu fortsatt läsa den här adoptionsboken...

Det blandas friskt, de flesta adopterade som boken handlar om är komna hit på 70-/80-talet och de har oftast ett eller flera syskon som är biologiska barn till föräldrarna...

Adoptivföräldrarna gör ingen skillnad på de biologiska och adopterade barnen och har kanske svårt att sätta sig in i de känslor adoptivbarnen har av utanförskap och olikhet. Familjerna verkar ofta varit öppna med adoptionen men inte pratat så mycket om den...

Stora svåra tankar, hur ska man göra för att underlätta för barnet framöver...
Jag tror att det är ganska "safe" fram tills barnet börjar skolan och får så många andra personer omkring sig.
Sen blir nog tonåren kanske svårare eftersom barnet/den ung* vuxne inte bara brottas med de "vanliga" existensiella frågorna utan också grunnar mer på sitt ursprung och sina olikheter - inte bara med familj och släktingar utan också med sina vänner, klasskamrater, andra barn och vuxna...

Svårt svårt... Men saker som jag måste fundera mer på... HUR gör bäst för att bejaka de olikheter som trots allt finns. Jag är iaf glad att vi bor i en kommun där olikheter är vardag...
Vi har ju tom en granne som har en adopterad son - han är väl kanske 5 år eller något sånt... Men jag har fortfarande inte fått möjlighet att prata med hans föräldrar...

Well... på eftermiddagsprogrammet idag då - nån from av motion, bibblan för makens räkning, HIV-test (tjoho!) och boka tid för att gå vidare med vänster-sida-smärtan som iofs känns mycket mindre idag...
Men ska likväl tas vidare...

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...