Jag känner mig tjatig om väntan - för vår väntan är ju inte värre än någon annans väntan. Men det är outhärligt nu - samtidigt som dagarna går och går...
Nyss var det fredag igen... Nytt möte på barnhemmet - om det nu är möten varje vecka - det vet man ju inte...

Då och då kollar jag in den danska sidan där det står exakt hur länge den familj som väntat längst har väntat. Och exakt hur många som väntar på samma barnhem. Där står fortfarande slutet på mars som nummer 1 på listan som väntar barn från vårt barnhem. Den väntetiden slår vi ju med några månader...

Vad ska jag sikta in mig på? Vad ska ske? När när när får vi veta vem vi väntar på? Ibland känns allt som en enda stor dröm - som en fantasi som precis som tidigare drömmar om barn aldrig ska slå in...

I förra veckan besökte jag en vän med ett nyfött spädbarn. Jag träffade henne för ca 3 månader sen och vi pratade ganska mycket om väntan och längtan kring barn såklart... Hon hade någon månads väntan kvar på sitt lilla liv och jag hade ju inte mycket att komma med nu heller.
Att vänta ett biologiskt barn är ju ändå rätt så annorlunda - du vet på ett ungefär när den kommer ut och att det blir ett barn på 3-4 kg och med ett visst mått av skills och intressen... Kön borde man ju inte veta förrän den kommer ut men ibland vet de det också...

Vi har verkligen inte ett jota att förhålla oss till. Vi vet inte NÄR, vi vet inte VEM och vi vet inte vad hen kan eller är intresserad av...
det kan ju driva vem som helst till vansinne...

Nu är jag inte den förste att vara i den här situtionen där väntan spelar en central roll MEN det börjar bli riktigt långtråkigt och ledsamt nu...

Om vi dessutom ska ha en rimlig chans att vara hemma innan jul så hade det vart fint att få ett besked snart...


Tittar på AC's sida och noterar att två av tre handläggare är på plats. Vår har fortfarande semester... Snart är det Picnic i Slottskogen och strax inleds höstens program med samtal för 'dem som väntar' - det bär mig emot att behöva boka in mig/oss på något sådant men det är samtidigt bra att förkovra sig så mycket som möjligt såkalrt och det är alltid trevligt att träffa personer i samma sits...
Att vänta är 'överjävligt' långtråkigt och karaktärsprövande...

 

Ulle

8 augusti 2011 09:08

Usch, det börjar bli långdraget! Nu hoppas vi det vänder snart!

 

Ann

8 augusti 2011 11:54

Visst är det en märklig känsla, man har liksom ingen aning om nåt... Vi båda som älskar listor och planering vill ju liksom veta;-)
Mailade dig precis,
Stor kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...