Jag har inte vart tillbaka på min gamla arbetsplats sen jag gick hem innan Lilla kom. Eller jo, det har jag faktiskt. En gång. För att hämta lite porslin och brockor mm som jag lånade ut inför ett event vi hade i butiken.
Det är ju brukligt att man kanske hälsar på på sin arbetsplats under tiden man är föräldraledig - presentera sitt barn osv.
Men jag kände så jäkla olust inför det besöket med tanke på den stämning som var på jobbet innan jag gick hem. Det är svårt att förklara men det kändes verkligen inte bra att ens tänka på min arbetsplats.

Och ingen därifrån har hört av sig till mig på något sätt heller. Ingen.

Jag har dock saker kvar. Sånt som jag lånat med mig hemmifrån för att skapa en "hemkänsla" i butiken. Nån pall, en barnstol, ett barnmöblemang, lite glas och nån tavla.

Jag har tänkt på de där prylarna många gånger men jag har inte orkat möta nån från jobbet så jag har medvetet skitit i att hämta de där sakerna.

Igår ringde en "kollega" - en som jag vart med och anställt. En som jag fixade in på mitt föräldravick.
En som inte tillhörde den fasta personalstyrkan då. Jag fick känslan av att hon var den enda som "kunde ringa" eftersom jag haft mer eller mindre ansträngd relation till de övriga... Ingen var väl villig att ringa mig... det är iaf min uppfattning.
Hur som helst ville hen veta om jag ville ha mina saker och hur jag ville göra med mitt skåp osv...

Jag ska försöka hämta grejerna så snart som möjligt. För visst vill jag ha mina saker.
Men jag hade tänkt att jag skulle ha ett jobb först...
Nu har jag inte det så då får det helt enkelt bli så att jag hämtar grejerna ändå.

Måste bara bearbeta saken lite först. Och låna en bil.