Det ensa positiva i hela den här adoptionssoppan hittills är ju breven som våra referenter skrivit om oss...
Vi har inte kommit från vår hemutredare nån gång och känt oss glada, nöjda och tillfreds. Inte en enda gång har hon antytt något som skulle kunna boosta våra självförtroenden inför vårt annorlunda färäldraskap.

Jag minns faktiskt hur et var i november (gud så länge sen det känns) när vi kom från hennes kontor under pågående IVF. Hur ledsen och liten jag kände mig. Hur gärna jag hade behövt en postivit injektion i vårt misserabla barnläsa liv...
Men istället blev det tvärtom... Vi var sågade, ratade, stampade på och vidade på dörren...

Så under vår "soregetid" läste jag en bok och fick lite annat perspektiv på hur hemutredningen kunde vara. En hemutredare gav intryck av att vilja vara ett bollplank, ett stöd och en upplysare...

Jag skulle så gärna vilja träffa just den hemutredaren... För vår hemutredare har inte vart något av de där sakerna. Jag och maken pratade igenom det ytterligare en gång igår kväll...
Han sa:

" Jag hade önskat att vi någon gång, bara en enstaka gång, fått höra varför vi kommer bli bra föräldrar, vad vi har som gör att ett barn kommer att få en trygg och stabil uppväxt hos oss. Det som sagts är bara de dåliga sakerna och då har jag svårt att se hur vi skulle kunna bli föräldrar enligt dom. "

Han har rätt min man, vi har bara fått negativa saker att fundera över, inget alls som lättar upp en stämning eller ger en självförtroende att orka genom det här. Hur skaffar man sig det och var får man ork och sug och mod att ta sig vidare?

NU ska jag släppa detta och frösöka koncentrera mig på jobbet några timmar...

Ikväll ska jag laga kalops på kalkon - undra hur det ska gå?

 

Kvarnlyckan

10 juni 2010 21:31

Jag önskar jag kunde säga eller göra något. Försäkra att det går bra men det är så jobbigt att vara utlämnad åt en människa man inte kan kommunicera med. Man behöver inte tycka samma sak men att inte förstå sig på människan som påverkar ens liv, det går inte att dela eller försöka släta över.

http://kvarnlyckan.wordpress.comh

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...