Maken kom hem och vi skålade i lite bubbbel, tänk vad praktiska de där småflaskorna är, som rymmer 2 små glas av goda söta bubbliga droppar! Och tänk vad bra att slippa vara gravid för då hade vi ju inte kunnat skåla!
Fick redogöra för samtalet för maken, och sen satt vi där vid köksbordet och fånlog...

Sen visade maken de kläder som han hade köpt på stan på vägen hem, en liten mjukisdress i grått med Barbaskön på magen! Supersöt!
Han är väldigt klädintresserad och att han också känner sig delaktig och gör inköp till vårt barn känns roligt! Jag ska väl inte få ha monopol på det!

Åt en utsök middag som fick en att tänka tillbaka på sommarens grillkvällar, sen kollade maken fotboll och jag bloggade på pysselbloggen och gjorde spanskaläxan...

Idag var det inte så kul att gå upp; storm och regn... jag har ju inget val, bara att klä på sig regnkläder och knalla till jobbet...

Har talat med min ena chefskollega idag och berättat att nu väntar vi snart också barn och att vi hoppas det ska gå fort att få BB...

Hon var glad för vår skull men vittnar också om den här totala okunnigheten! Där människor är så totalt frågande när det kommer till länders krav, vilka val vi kan och inte kan göra och jag tror att de flesta som man möter och börjar prata adoption med lever med föreställningen att vi kan välja kön på barnet...
I de allra flesta fall svarar jag:

-Fick du välja? Och så ler jag stort...

En av våra städerskor, själv bördig från Brasilien, sa igår - jag trodde det var lätt att adoptera...
Och hon häpnade över kostnaden...

Det är ibland svårt att motivera varför och hur det kommer sig att saker är som det är i adoptionsvärlden. Men det är ett bra moment att öva på, HUR vi ska bemöta människors nyfikenhet och besvara frågor på ett sätt som förklarar och får dem att fundera vidare...

Det som är svårt i nuläget är ju att spekulera i vad det blir för en knatte eller "kakan" som maken kom på att vårt namn på det "lilla okända barnet" blir...
"Brunkakan" sa jag, det är en mjuk typ sockerkaka med kryddor (typ mjuk peppparkaka) från trakten där maken kommer ifrån... Och vårt barn kommer ju med största sannolikhet vara brun :-D

Så härmed är det officiellt - nu väntar vi på att få skicka ansökan om att adoptera "kakan"...

Nä nu är det hög tid att skriva ihop den där ansökan till det bästa jobbet som jag så gärna vill ha (jupp, det är ett nytt favoritjobb som är sökbart nu!)

 

Jeane

3 november 2010 19:13

Vänta lite, kommer ert barn från Brasilien??? Jag kollade på AC:s hemsida för ett tag sedan och såg att väldigt få barn adopteras därifrån. Själv har jag lite hjärta i just Brasilien då jag och en kollega jobbade där 1 månad, åkte runt på olika gatubarnsorganisationer... Well, det kanske inte är Brasilien så jag ska inte tråka ut dig med en massa om det i förväg :)
Kram och grattis igen!

http://jeanequidote.blogspot.com

litenlangtan

3 november 2010 21:55

Nope, inte Brasilien, men väl sydamerika! Har pratat väldigt mycket med städerskorna om sydamerika; Brasilien, Colombia, Ecuador osv...
Maken har alltid vart intrsserad av sydmerika så det här ska bli kul! Och sammanfaller vår resa med städerskans hemresa till Brasilien var vi välkomna dit och hälsa på!
:-D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...