Telefontid med sonens läkare idag. Hon lämnade goda besked. De prover vi tagit var felfria och normala - så skönt! Beträffande det nya som tycktes märkas då vi var på läkarkontroll på BVC ska undersökas vidare men är troligen också helt normala företeelser! Men ska undersökas ändå naturligtvis. Hostan som han dragits med så länge börjar vi få bukt med äntligen... Däremot börjar jag få panik över att sommaren är här i ett nafs och också snart över - vilket innebär att jag ska återgå till jobbet... Usch! jag vill inte! En mental note till mig själv också - vår alldeles egna adopterande kändismorsa kommer nog till förskolan på fredag! Kom då ihåg att hennes barns namn slutar på J och inte S som jag sagt säkert 5 gånger...

Vad gör man när tålamodet tryter? När barnet är gnälligt och trött och vägrar somna så mamma själv får pusta ut? När det lilla lilla fingret river på ett födelsenärke på nyckelbenet och det gör svinont? När barnet för tvåhundradegången kastar nappen på golvet? När han somnar och vaknar precis när jag ska lägga över honom i hans säng? När han drar mig i håret trots att jag sagt "Nej, aj, det gör ont!"När han inte vill tröstas utan slår vilt omkring sig trots att han inte heller vill något annat... Då känner jag mig som en usel mamma som stampar med foten och ryter... Genast känner jag mitt samvete bubbla över! Han är ju världens bästa unge och snart är det här svåra över. Jag håller honom nära och säger förlåt mot hans mjuka hår, han kommer snart att glömma varför han gråter. han förstår inte att han gör mig illa när han bara är nyfiken. Men ändå låter jag mina känslor få så stor plats...

Lätt flygresa, förvirring på slutdestinanation, spartansk övernattningslägenhet, sushi och indiskt precis utanför dörren, sov gott, sticka i fingret, lånad resesäng (Puh!), gott kaffe, ICA, COOP nära, tunnelbana, Skansen, bloggvän med barn, kändisspotting, lekplats, mer fika med gamla vänner med och utan barn, shopping, Gamla stan, Pärlans kola, gunga, fika lite till, fler vänner, läsa pizzerians take away-meny, skit på TV, huvudvärk och snorig näsa... Imorgon är det sista dagen, träffa fler vänner, packa ihop, städa av, åka hem!

Årets hittills mest soliga och varma dag tillbringade jag inne - hade lust att sy och maken fick mängder med kvalitetstid med sonen. Trots att jag var hemma! Sen drog vi till den stora parken i stan för att kolla på djur... Vi var lite sena och villade sen bort oss på väg till en god väns kalas! Har tillbringat kvällen ute i solen grill, vin, vänner och gott humör! Sonen hade lite svårt att komma till ro i vagnen men somnade sen. Han vaknade dock av den högljudda resan med spårvagnen... Han höll sig vaken ända hem så vi körde "standard" med pyjamas, gröt och mediciner och vanlig nattning! Funkade toppenbra! Snart reser vi till huvudstan för ett par dagar och då blir ingenting som vanligt för sonen. En annan vagn, ingen säng, Ingen matstol och mer tid på stan... Hoppas det ska gå bra! Vi får ju inte glömma bort hans behov!

Igår morse när vi var precis nyvakna alla tre mullrade åskan fram över vårt hustak. Sonen tittade storögt mot fönstret - han har inte hört åskan sen vi lämnade hans födelseland. Där drog åskan fram varje dag nästan och måste utgjort ett vanligt inslag i vardagen... Dag har vi varit på 10-månaders kontroll. Det gav nya saker att fundera på som hänger ihop med tiden i moderlivet och kort efter födseln, bitar som vi kan väldigt lite om... Jag som hoppats på att kunna andas ut... Imorgon en undersökning som ska kunna ge svar kanske. Just nu är hostan bättre iaf, alltid något!I övrigt har vi nog en rätt åldersadekvat och normalt utvecklad son...

Jag försökte genom mobilen men det gick inte - däremot är datorn på gott humör ikväll så självklart ska jag också hjälpa till att vaccinera ytterligare 95 barn!

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

 

Vaknar till sonens småprat där han ligger i sin säng i mörkret och vaknar till liv så sakta... Han är nästan jämt glad och det smittar av sig! Vi har haft två toppenbra nätter (lätt läggning och inga uppvaknanden och vaknat närmare 7) och detta är dagen innan helg. Idag börjar vi ge antibiotika då sonen har/haft en lättare öroninflammation ( avdelning dålig mamma - jag har inget märkt) och hans medicinarsenal behöver nu skrivas ner för att inget ska glömmas! Några timmar på Öppna förskolan - sonen kryper nu nyfiket mot de andra barnen och deras lekar, inte alltid poppis att lägga sig i men det går fint! Det regnar ute och vi går mot köpcentrumet under tak. Letar efter en klänning att bära på ett bröllop snart, hittar ett par "skor" till sonen till samma tilldälle. Träffar 3 andra föräldrar som hälsar och pratar lite... Kul! Vi har haft en bra vecka - träffat många vänner och deras barn! En gemensam dusch med maken gav lite närhet och väckte andra känslor än föräldraskapet... I helgen ska jag vara själv på natten för första gången - maken ska på svensexa och blir borta över natten - men det ska nog gå fint - vi ska på födelsedagskalas min unge och jag! Men jag gissar att vi båda kommer längta tills pappa kommer hem igen! Vad ska ni göra i helgen?

På vardagarna tillbringar jag ofta 10-11 timmarhelt ensam med sonen - för det mesta är det full fart och inte sällan varierar sovtiderna och framförallt hur länge han sover. Många gånger sover han på en promenad eller transportsträcka av något slag... Det vill säga att jag inte vilar särskilt mycket från honom på dagtid... På helgerna är vi ju ofta båda två med honom och det är sällan jag är helt ensam i vårt hus. Men nu är jag det... Ligger på sängen och försöker känna in den nästan magiska stillheten och smakar på tystnaden... Så skönt! Men som så ofta nuförtiden störs jag av tankar på hur effektiv jag måste vara om jag vill hinna med något när det är tyst och tomt... Jag vågar inte bara sträcka ut mig på soffan eller sängen och somna typ. Och så längtar jag efter dem, makens skäggsträva kind, sonens babymjuka! Åh vad jag vill pussa på dem båda två! Men inte riktigt än...