Allt eftersom vi har skaffat saker till vårt kommande barn har jag bockat av i en lista - skrivit vart vi köpt det och hur mycket det kostat. Mest för skojs skull... Vi har skaffat en hel del saker till sova - säng, madrass, plastad frotté, lakan, täcke, kudde och sängkläder. En nattlampa finns, speldosor och en del gosedjur. Det behövs en bäddmadrass eller två som är lättare att slänga in i tvättmaskinen då det händer olyckor...

Vi har en del till att äta; en matstol som just nu är omålad, kanske skaffar vi en annan stol - det som är praktiskt med denna är ju att den går att dela och användas som pyssel/lekbord. Den har "testkörts" av våra kompisars barn och det har funkat alldeles utmärkt... Så den känns helt ok. Det finns tallrikar, muggar, skedar, haklappar osv...
Det som skulle kunna saknas är ett ordentligt förkläde med ärmar så hela ungen slipper bli kladdig!

Lekutbudet består mest i redan använda saker. Klossar som går att stapla på varandra, lägga i rätt hål i en klosslåda, sätta samman till olika saker, kasta och känna på...
Det finns köksredskap, lite plastdjur och lite bilar och flygplan och sånt... Pussel har jag inte köpt så många än, de enklaste blir kanske för enkla och jag är inte mycket för pussel själv. Memory är bra - ska göra egna också hade jag tänkt... några andra enkla spel har jag också köpt.
Utomhuslekar kan man ju tänka sig att det blir. Spann och spade och några sandformar - samt en plastbalja med hål i för att samla in dessa leksaker finns.  

Böcker har jag köpt - både nya och begagnade. Från pekboksvarianter i tyg och hårdpapp till kapitelböcker för större barns godnattsaga - några böcker hade jag köpt två gånger! :-D

Musik har jag börjat kolla på. För nostalgins skull köpte jag några CD-skivor med låtar jag själv lyssnat på och en Emil-skiva...

Film är ju lätt att fixa - vi har ju nån form av barnkanal på TVn och mycket finns att se på nätet... Det är jag inte orolig för. Dessutom tror jag att vi ska försöka pyssla med annat än att se film...

Kläder har jag ju som sagt MYCKET av redan. Det svåraste att köpa är underkläder och strumpor. Det är helt enkelt så könsbestämt redan vid rätt låga åldrar... läskigt...

Det som vi får komplettera med när vi vet vem är ytterkläder och skor. Regnplagg ska också skaffas - samt allt det där som behövs inför vintern... Mössor, halsduk, vantar och sånt...

För bad och hygien saknar vi en balja - men vi har siktet inställt på en hopvikbar eller uppblåsbar. OM det är ett litet barn. Blir det något större unge så får vi nog fundera på det där med badande... kanske blir det på sommaren, utomhus eller hos kusinen eller mormor?!

Övrig hygien som potta, skötbord - köpeblöjor eller tygblöjor... Ja, det märker vi helt enkelt. Det går inte att förbereda allt allt allt...
Jag tycker ändå att vi lyckats förbereda ganska bra so far...

Du som är erfaren förälder. Vad saknas? Vad har du för tips om ovärderlig barnpryl eller leksak, klädesplagg eller matattiralj som vi borde skaffa innan lillo är här...

För det är nästan bara lillo som saknas oss nu...  

3 lediga dagar är nu över... Vi har hunnit med rätt mycket...

Lördag - vi tog bilen på en utflykt och stannade på alla loppisar på vägen. Vi lyckades hitta några saker vi gillade och fick ta den nya kameran på en riktigt tripp! Fikan var inget vidare - men men man kan inte få allt!

På kvällen grillade vi och käkade ute på däcket och knaprade lite chips på kvällskvisten.

Söndag - först tog vi oss en liten tur för att få på auktion - men den innehöll inget vi ville köpa så besvikna åkte vi förbi the one and only varuhus istället. Där är fikan alltid att lita på! Vi kom hem med lite nya växter bla...
Sen tog maken tag i städning och jag plockade lite kantareller och grejade med tvätten...

Måndag - japp, en tredje ledig dag tillsammans med maken! Den började med att maken kutade 2 mil och jag cyklade brevid... Det var faktiskt mycket jobbigare än jag trott - även om inte farten var så hög för mig hela tiden...
Sen har vi påbörjat det hårda jobbet med att skrapa och måla på huset. Det är sista biten vi gör själva nu och maken ska fixa detta på sin semester. Jag plockade svarta vinbär och krusbär och tog några rabarber också och kokte krusbärskräm, svarta vinbärssaft och sen gjorde jag en "eftersylt" på bären och rabarberna som piffade med lite vaniljstång...

Att äta krusbärskräm med grädde - något jag inte gjort på säkert 25 år kändes märkligt. Så lätt att göra och swish - rakt bakåt i tiden - så smakade det ju när man fick kräm hos mormor och morfat på landet!

Doften av vinbärssaft var också väldigt bekant... Jag har ingen saftmaja så jag får köra handduk i durkslag men det funkar ju det med...
Vi har inte jättemycket bärbuskar på tomten men jag delade systerligt med den granne som visade intresse... På kantarellpromenaden igår fick jag inte fatt i så mycket blåbär heller - det är dåligt med blåbär i år - men kanske att hallonsnåren nere vid sjön ger nåt.
Jag är inte mycket för saft - MEN det är gott till porterstek som vi gör på kalkon ibland! :-D *mums*

Inget samtal i dag heller...
Kort vecka och lite roligheter i helgen - jag ska nog stå ut.
visst har det regnat men inte alls så mycket som vi trott att det skulle göra...

På någon blogg någonstans hittade jag ett tips om Maria Wetterstrands sommarprat i P1 och det lyssnade jag på igår. Det var ett synnerligen tänkvärt "prat" och jag kommer att lyssna på det igen - och ta del av hennes tankar kring sina och andras barn och hur man uppmuntrar dem till stordåd. Det talades mycket om den närvaro och den förståelse som saknas i stex skolan där det istället hotas om ordningsbetyg och straff för skolk mm. Det finns nog många som tagit skolk som en väg ut ur en mobbingsituation eller någon annan situation som egentligen skulle kräva en helt annan åtgärd - men där skolan och det klimat som finns i skolan inte uppmuntrar barns tro på vuxna utan tvärtom får misstron att gro med mer problem som följd.

Det är svårt att förklara eller återberätta det - men det var ett tänkvärt prat som jag ska höra igen!

Försov mig på morgonen idag. Maken väckte mig kl 7 och frågade om inte jag skulle gå till jobbet idag... Jag flög upp och började svära - jag kunde inte ens minnas att klockan ringt... 07.15 var jag dock på jobbet eftersom jag bor så nära och vi hade bilen nu så det var bara att rulla ner för backen och rusa in...

Tur var det för chefen kom ganska nyss för att hämta en sak - och nu har han nyss gått... *puh*

Det var något mer jag tänkte på som jag så gärna ville skriva om idag... Men nu står det helt stilla... Det kanske kommer åter!

Nu har jag ju fått hem min nya kamera - jag skriver min för maken använder sällan kameran... Och eftersom jag är den som oftast fotar så kommer det kanske vara så även framöver...

Jag har smugit runt i trädgården och jag tog en hel del söta bilder på min syster och hennes två killar igår...

Nu har jag lyckats föra över dem till datorn också och jag måste nog säga att jag är över förväntan nöjd med kameran redan första dagen så här...
Men det finns ju massor att lära mig...

Igår kändes allt lite sugigt och deppigt och tugnt. Idag känns det lite lättare igen... Men det är så där det är hela tiden.

Det finns mängder med saker att sysselsätta sig med men jag har liksom tappat fart... Dels är jag trött och behöver semester. Dels är det så mycket roligare att pyssla och fixa och färdigställa när man faktiskt vet vem som ska ha det. Dels så är tiden fullbokad mest hela tiden med annat...

I måndags: grill hos vänner

i tisdags: secondhand långt-bort-i-stan plus laxinköp...

i går onsdag: påhälsning av syster med sambo och hund i ny lya och lerverans av deras nya tapeter

i dag: middag eller fika hos mamma - kanske svampplockning

imorgon fredag - ingein aning men det blir nog fint!

helgen: öppen hittills - maken ville åka till Ekehagens Forntidsby (gäsp!) men eftersom han snällt hänger med mig på allehandla upptåg så får jag väl följa med honom dit i helgen... :-D

Jag har i några dagar försökt byta till mig en damcykel på Facebook i ett forum där man byter och skänker saker... Killen som har cyklarna ville ha vinylskivor men jag erbjöd honom att sy något eller sylta och safta...
Han ville ge mig båda cyklarna mot att jag lagade hans byxor! Men nu har han fått ett bättre bud - en kasse vinylskivor OCH byxlagningshjälp...

Jag har vart och inventerat cykelbeståndet i morsans gubbes garage... Turkos är ju min favoritfärg och jag har just paxat en petrol/mörkturkos damcykel som stod lääängst in i det trånga garaget och bett att få en pakethållare monterad på den - och den får jag nog utan att sy en enda söm! Nästa sommar ska jag och lillo cykla!

Frio, frio! Usch det är kallt... Det var bara 10 grader nu på morgonen när jag cyklade till jobbet. Jag önskar jag hade fingervantar på mig...

Men jag har iaf en fin mjuk sjal om halsen - en present jag fått av Maja Gräddnos! Hon tyckte att postgången från hennes stad var lite långsam - men jag tröstade henne med att läsa här om brevet som kom.

Igår hämtade jag ut min nya kärlek - den kamera som jag fått lov att köpa för att kunna avancera i mitt fotande! Det bidde inte en Canon, det bidde en Nikon.

 
En kompis som är duktig på kameror tyckte detta var en bra första instegskamera! Jag hade ju spanat på en Canon men var i butiken och provade hur de låg i handen och den här kändes bekvämare att hålla i så det blev den här... Och jag gillar den redan!

Ska verkligen försöka lära mig att fota bättre och skapa intressantare bilder...

Hoppas snart det bästa motivet ever kommer att göra inträde i våra liv!
Idag ska jag göra ett nytt försök att få tag på AC... Det känns rätt hopplöst men skam den som ger sig!

Besök hos min syster i eftermiddag, det ska bli kul!

Söndag kväll - det har vart både en händelserik helg och en lugn sådan...

Lördagen började med att maken var ute och tränade och sen åt vi frukost och slog in presenter. En av våra kompisars barn fyller år och de brukar ha ett stort sommarkalas med jordgubbstårta och korvgrillning i sin trädgård.

Vi planerade att åka förbi lokala secondhandbutiken på vägen men den var stängd. Så vi tittade förbi ett annat ställe som ligger på vägen. Dessvärre är det mycket rörigare där. Hittade iaf en barnbok på engelska/spanska som jag tänkte vi skulle skicka till vår lilla faddertjej i Ecuador!

Sen drog vi iväg - tidigt - men fastnade i bilkö där vi satt läääänge...
Vi var som alltid först på plats på kalaset. Födelesedagsbarnet lyckades skapa dramatik genom att ramla ur sin gunga men det gick bra... När presenterna delades ut gick ungen totalt i spinn och efterföljade fiskdamm var såklart lyckad - men alla ungarna gasade igång rejält på innehållet i godispåsarna.

Jag och maken passade på att busa med R's dotter. Hon är verkligen så himla härlig. Hon håller just på att få kläm på att krypa nu och rullade runt bland leksaerna på filten på gräset!

Kvällen fortsatte hemma med hembakad pizza och film - lugn och skön kväll. Precis när vi gjorde oss redo att gå till sängs ringde min telefon. Det var vår granne som lämnat stan tidigt på morgonen för vidare färd mot Europa via Malmö. Han hade precis kommit på att han glömt att flytta över pass och pengar till den väska han beslutat sig för att ta med. Så han undrade om vi kunde hjälpa till?

Som tur var har vi ju nycklar till varandras lägenheter så jag gick in och hämta hans pass och hans pengar. Sen satte vi oss i hans bil och drog ner mot södern. De hade som tur var en person i hushållet som inte druckit nån semesteröl så vi mötte upp dem halvvägs - på Eurostop i Halmstad - där köpte jag kaffe för att klara hemresan och han blev glad att se oss där och tankade upp bilen...
Sen åkte vi hem igen... Var hemma igen vid 02.30och då var det bums i säng...

Idag har maken tränat och jag tog igen lite sömn - sen åt vi frukost och bestämde oss för att dra iväg på ytterligare en bilutflykt. Vi åkte till Gällstad som ligger en bit utanför Borås och shoppade lite...

Egentligen inget till mig mer än lite inredningspynt. Maken fick en skjorta, en pikétröja och en träningsjacka... Vi hittade också superdupersöta toppar till lillos kusin som faktiskt har födelsedag framöver...

Vi hittade också några "solskärmar" med texten Sverige på som kan bli perfekta gåvor i landet!

Nu har vi avnjutit en härlig middag och slöar i soffan...

Tack vare en blogg om små gryn har vi fått en ny favoritlåt i familjen - Arne Alligator sjungen på finlandsvenska... :-D

Testa själv hur det är att ha den här på hjärnan!

Vi har pratat en hel del om vårt kommande barn i helgen. Hur ska man annars fördriva ca 3 mörka timmar i en bil mitt i natten...
Det känns märkligt och obegripligt att VI ska bli föräldrar. Trots att vi sett fram emot och planerat för det här så länge så tränger såg tankarna på - om att det faktiskt borde närma sig vår tur...

Vi har ju fått lite mer info om hur det funkar på barnhemmet...
Skönt att det är några månader till nästa barnkalas iaf - kanske var det här vårt sista utan eget barn? Det hade vart väääldigt skönt!

Den här veckan har märkliga kollegan varit på semester. Jag märker med en gång på mig själv att jag är mer lugn och harmonisk. Inte alls lika lättirriterad eller stressad. Jag har inte ens bråttom härifrån på kvällarna. Det brukar jag ha och är alltid först ut genom dörren efter dagens slut.

Jag har också två tjejer som sommarjobbar och det är också väldigt skönt. Att bara vara omgiven av karlar hela dagarna - det funkar - men det är alltid trevligt att ha en kvinna att prata om "mjuka värden" med... :-D

Jag kom faktiskt att tänka på det häromdagen. Nog för att mina manliga kollegor också kan sätta sig in det fina med att bli mamma på telefon - men de kan nog inte stödja och peppa och glädjas som mina kvinnliga kollegor.

Hur jag sen ska få något gjort de resterande veckorna känns mer och mer ofattbart. Men samtidigt så klurar man ju på om det verkligen ska bli något BB alls...

Snart är vi uppe i "minimiväntan" på 6 månader som AC hela tiden förmedlat. Samtidigt som man kan läsa sig till på vårt forum att det är få familjer som väntat så länge på BB.

Well. Det verkar bli en träff med ytterligare en blivande a-familj som väntar från vårt barnhem under sommaren. A och hennes man som bor en bit ifrån oss har planerat in en tripp åt vårt håll och vi ska försöka ses! Det ska bli jättekul - för nästa gång vi ses är förhoppningsvis i landet!

S & S fick sitt resebesked igår och de kommer få vänta några dagar ytterligare hemmavid men nu vet de vilken dag de kommer få sin son! Jag blir varm i hela kroppen när jag tänker på det!

ämnet är önskad av Kvarnlyckan.

Som liten var jag en rätt lycklig unge - det var när mina föräldrar skilde sig i början på tonåren som det blev lite stökigare i mitt liv.

Jag inbillade mig att jag var stark fast jag var ensam. Jag delade mina innersta tankar med min dagbok och mina vänner.

Jag flyttade hemifrån tidigt, tillbaka till min stad men utan att egentligen känna någon - det funkade bra, trots att jag inte hade något heltidsjobb. Jag klarade mig bra ändå.

När jag träffade min första pojkvän tog jag mig an vårt nya liv med hull och hår. Han flyttade från sin mamma till sin "nya mamma" - mig!

Han ville gärna ha barn men jag vill vänta - vi väntade så länge så kärleken svalnade och det tog slut. Jag höll mig kvar så länge jag kände att jag ville att allt skulle bli bra - men en dag vaknade jag och ville att det skulle ta slut. Då lämnade jag... 
Som singel levde jag upp, hade nya vänner, festade och levde loppan och var en riktigt partyprinsessa! Drog på festivaler, såg mängder med konserter, kände folk och band och var någon...

Barn fanns inte på kartan.

Sen fyllde jag 30, insåg att jag måste ta tag i mig. Insåg att det inte kunde vara 'dem' - det måste vara jag.
Började på allvar längta efter barn. Fick ett jobb på ett ställe där det kryllade av barnvagnar, gravidmagar, småbarn, byggprojekt, utbyggnad, renoveringar och tja - mina gamla klasskompisar var många av dem och alla frågade...

-Men hur går det för dig, har inte du barn?

Jag längtade i smyg och hoppades på att må så bra så jag kunde träffa någon.

En dag gjorde jag det. Mådde bättre, kände mig lycklig i mig själv,träffade nån och såg en ljusnade framtid som var vår!

Nu kommer jag till föräldraskapet - hur jag vill vara som mamma och hur jag tror det kommer bli...

Jag skulle vilja vara en tålmodig mamma som har tid med mitt/mina barn. Jag vill vara en god förebild, en inspiratör och igångsättare.

Men någonstans tror jag ju att jag kommer vara rätt sträng. Jag uppskattar barn som har hyfs, säger tack och är artiga och hjälpsamma och generösa. Jag kan väl lätt säga att jag är uppfostrad så själv och maken likaså. Därför tror jag att det är vår gemensamma norm på något sätt.
Att barnet/barnen får lära sig att uppföra sig...

Som barn hade vi ganska stränga regler kring mat och ätande - det vi tog till oss skulle vi äta upp och åt vi inte upp fick vi inget annat sen heller...
Hos min mammas nya man var det ännu strängare - vi fick inte lämna aldrig så lite. Tallriken skulle skrapas ren...

Så vill jag inte bli - mat ska vara gott och lustfullt - inte tröst och inte skamfyllt. Vi har pratat mycket kring maten och ätandet - båda vill att barnet ska smaka på maten, vi vill inte laga flera oliga rätter bara för att barnet/barnen ska äta men det ska inte vara tvång eller långrandigt och förknippat med tjat.
Låt barnen äta när de är hungriga och lämna när de är mätta. Blandad kost - kött (kyckling) fisk grönt och ägg. 'Ren' mat så långt det är möjligt, högvärdigt fett. Lagat från grunden - och låt barnet/barnen hjälpa till så långt det är möjligt!

Jag läste någonstans att man kan tänkas lägga grunden till fetma om ett barn alltid måste äta upp. Barnet lär sig inte känna igen mättnadssignaler utan pressar i sig all mat på tallriken och känner skuld över att lämna - jag kan åtminstone känna igen mig i detta. Jag rensar fatet. Jag lämnar sällan och tar om för att det är gott inte för att jag är hungrig.

Eftersom jag gillar att pyssla och hitta på saker så längtar jag efter att kunna baka, pyssla, pussla och spela spel och framför allt läsa med mitt barn/mina barn.
Jag spanar redan nu på massa kul saker man kan sysselsätta barn med i form av skattjakter, pyssel och pynt och saker man kan göra och ge bort. Det är en ådra som jag ärvt av min mor - och min far - att skapa och bygga och fixa till.

Jag har sen jag blev 30 haft en behov av att kunna vara själv. Att sitta ensam i soffan hemma och inte göra någonting - det behovet kommer inte att minska när vi fått barn. Men det kommer bli svårare att tillfredställa. Det här är en sak som oroar mig lite. Att jag inte ska ha någonstans att ta vägen när lillo är här. Att jag har en unge hängandes runt halsen vart jag än går. Att jag inte kan lämna över till pappan och att barnet är nöjt.

Pappan är nog oroad över att han inte får sova så mycket som han behöver - och att tiden att träna drastiskt ska minska. Jag kan känna att vi har ju inte strävat efter att vara en familj i snart 5 år och att livet ska se exakt likadant ut i tidsdispositionen som innan. Det är en omöjlighet.

Närhet är en annan sak som är viktig. Makens familj har inte vart så generösa med närhet. Han han inte minnas att han blívit kramad som liten. Det blev han säkert men man kanske har sina första minnen från 4-5 års ålder och han minns inte så mycket närhet.

Jag tror jag har fått rätt mycket närhet även som lite äldre barn. Och jag vill att vårt barn ska få krypa upp i famnen länge länge!
Jag och maken är väldigt fysiska och pussas och kramas ofta och gärna offentligt - sen vi träffades har maken ändrat sig på den punkten.
Vi tankar ofta närhet hos varandra och är fysiska i alla sällskap. Det tycker jag är en väldigt viktig bit - att stimulera även kroppens minne med fysiskkärlek och ömhet.

Som jag skrivit förut tror jag inte vi kommer ha plats för hur mycket leksaker och prylar som helst. Men musik och böcker ska barnen få precis så mycket det vill!

Ett visst mått av regler och ramar är nog bra - förbud tror jag kan göra de där sakerna mer spännande - men jag tror att vuxna åtnjöt mer respekt förr (alltså när jag var liten - det räckte ju att hota med mamma - men jag kan liksom inte minnas att hon var elak mot oss)
Men en regel som är bra är från min egen barndom - att erkänna/berätta om sitt bus/dumhet gör att det blir till hälften förlåtet (dvs - "straffet" ska inte bli så allvarligt" om man erkänner)

Rutiner och "ritualer" är säkerligen bra för att få igenkänning och kontinuitet hos barnet/barnen men det måste ske på barnets villkor.

Det är jättesvårt att relatera till och tänka ut hur man vill vara som förälder. Jag ser min egen uppfostran som god - jag vet vad som är rätt och fel, jag ljuger inte mer än nödvändigt och jag har respekt och ser upp till mina föräldrar - samtidigt som jag faktiskt inte tycker att de skött allt på bästa sätt. Men jag väljer själv vad jag vill föra vidare till mitt/mina barn och vad som ska förkastas...

Som ni märker skriver jag mitt/mina barn. Jag vill nog gärna ha fler barn. maken är helt på det klara med att vi "börjar med en" - sen har jag inte jättemånga år innan jag blir för gammal fär att adoptera - och som det ser ut nu har vi INTE råd med ett barn till. Men man vet aldrig.
Så därför skriver jag mitt/mina barn... 
Vi är inte överens alltså :-D

Båda mina föräldrar har jobbat hårt i sina liv och tagit sig rätt långt utan universitetsexamen. Hårt slit ger utdelning om man har tur. Min pappa är inte rädd för att ta tag i saker han inte behärskar. Jag har under min arbetskarriär lärt om och jobbat i tre helt olika branscher och klarat mig rätt bra. Jag är inte rädd för att byta bana igen. Maken har pluggat på universitet. Som första i sin släkt har han tagit examen och jobbar nu inom universitetsvärlden. Han trivs med det och har inte ambitioner att bli någon chef eller ledare. Men han har drömmar och utvecklas och förverkligar sina mål bit för bit. Det är för att hans grogrund och klimatet för att få möjlighet att utvecklas och nå sina mål är annorlunda nu.

Vi kompletterar varandra - han kan vilja många saker men har svårt att fatta beslut. Jag tänker fort och stakar ut vägen för oss. Jag har egenskaper för att leda och ta befäl. Jag är orädd och har stark vilja.

Tillsammans är vi ett ödmjukt och starkt team. Han har ordningssinne och jag har streetsmartness. Ingen 'got the looks' - det får lillo stå för

:-D

Det här är lite hur mina tankar går. Jag vill och hoppas att vårt barn kommer kunna visa oss vägen och att vi inte bara ska låta allt gå överstyr för att vårt barn haft en tuff start och en trasslig bakgrund. Det måste finnas ett visst mått av ramar. Och en hel massa kärlek!

  


Föräldraskapet är inte bara rosenrött skimmer - det har

jag förstått!

Ps! Vill du "önska" en rubrik - läs här och lämna ditt egna förslag på rubrik! Ds