Idag händer två väldigt spännande saker...

1. S & S ska äntligen bli föräldrar till den lille kille de blivit matchade med i landet, på samma barnhem som vi väntar från. Superspännande! De ska tillochmed få träffa hans fostermamma och få mer information om hans vardag de första åren. Det är ju helt ovärderligt att få möjlighet att ställa frågor och få veta om hans egenheter mm.

2. Jag har bokat ett frisörbesök idag. Trots att jag inte vet HUR jag vill klippa mig. Trots att jag inte fått BB (jag hade ju nån nojjig idé om att spara tills dess) men det ska bli skönt. Det behövs framför allt. mitt hår är låååångt och riiiisigt! Så nu jävlar ska det av...

Kanske får jag upp en tapetvåd eller två på kontoret också - man vet aldrig!

Ha en fin dag!

Vi hade en lyckad kväll igår - men var nära på att missa hela grejen på grund av att vi inte kollat tillräckligt noga vart vi skulle ta vägen...

Det regnade en hel del också men det kvittade - vi var inomhus och hade trevligt... Vi tänkte eventuellt möta upp ett par kompisar (med barnvakt) som var på stan men vi orkade inte med det efteråt utan åkte direkt hem.

Idag vaknade vi rätt sent - vi är ganska duktiga på att sova länge och det är ju bra att passa på nu innan lillo kommer - att sova länge! Efter frukost tog vi en tur till ett byggvaruhus - vårt handfat har kajkat ihop och vi behöver reservdelar - men det fanns inte just där. Nytt försök i morgon...

Hemma igen tog vi en liten fika på närbelägna fiket och sen har jag gjort saker jag inte hann igår... Jag skulle gjuta lite betong igår - men eftersom det regnat så jäkla mycket har vatten stigit upp genom golvet i källaren och jag fick ägna 4-5 timmar åt att lyfta upp allt och torka och flytta om och slänga och tja, jag blev väldigt grinig av allt ihop. Idag var det ännu mer vatten på golvet i källargången men inget mer i vårt förråd som tur var. Har bland annat gjutit ett par ljuslyktor som ska pimpas och ges bort.

NU har jag också gått igenom alla lillos kläder vi laddat upp med i byrån i sovrummet. Jag har några yttepytteplagg strl 68 (mest för att de vart så fina så jag inte kunnat motstå dem på loppisar) Några få plagg är i strl 74 - både begagnade och nya. Strl 80 har vi kanske ett 10-tal olika plagg i. Nästa storlek 86 har vi både bodys, tröjor, byxor och några tjockare munktröjor/koftor och pyjamasar. Storlek 92 har vi också nästan motsvarande av och något plagg i storlek 98...

Badkläder köpta second hand för 10-20:- stycket i några olika storlekar, strumpor och shorts finns lite blandat av. En solhatt som är unisex, några enstaka plagg som är exklusivt för en tjej finns - men det mesta skulle jag ändå säga går att använda av både en tjej eller en kille...

Jag och maken gjorde en ihopräkning av vad jag spenderat (ja, det är mest jag som handlat!) och vi landade på ca 3500:- för barnkläder. Då kostar det dyraste plagget 129:- och det var maken som shoppat det!

Jag känner mig rätt nöjd. Jag har inte "övershoppat" men sen vet vi ju inte vad som kommer till användning. Vi kan ju bara hoppas på att lillo kommer kunna använda en del av de där sakerna i af. Mest begagnat men en del nytt. Det som inte kommer passa får självklart blir gåvor till barnhemmet.

Maken har skojjat hela dagen om att "imorgon ringer de"... Men varför skulle de?

Vi har helt enkelt inte tid!

Veckan är späckad av saker. Utflykter och upptåg varje dag! Men det gäller ju att passa på. Sommaren är till 2/3 förbi. Det har gått tokfort. Vi har inte ens badat i år!
Ändå har vi mängder med saker kvar att hitta på - hur ska vi hinna med?
Paddla kanot, kräftskiva, grillkvällar, konserter, minigolf, badminton, plocka svamp, bada i havet, myspromenader, plocka blåbär och lingon, familjegrillning, utomhusteater och kanske bio om det regnar nån kväll?!

Vad har du för planer i veckan?

Känner mig gråtarg - ledsen in i märgen, deppig, trött och less på allt...

och så tänker man på alla de stackars människor i Norge som mist en eller flera anhöriga och så får man dåligt samvete för att man inte ens vet VARFÖR man är på dåligt humör...

Det sitter i sen igår - min märkliga kollega som har semester kommer till jobbet och ställer till det i hjärnan på mig. Jag får ångest när jag ser honom och går undan som en slagen hund. VILL INTE VARA i närheten. Vill inte höra hans grymtningar, frustningar, fnysningar och vill inte se hans ticks, hans små dutteliduttgrejer, hans ritualer och allt han måste göra. Vill bara ha det tyst, vanligt och fridfullt.

Känner hur energin rinner ur mig...

Vaknade idag - känner mig tjock och ful - ska sätta igång med att gjuta lite betong som jag bestämt mig för att göra. går ner i källaren och inser att hela vårt källarförråd har fuktigt golv. Allt som står på golvet är blött och allt som kan suga upp vatten har gjort det.

SÅ - jag röjer ut källarförrådet, lyfter upp, flyttar vår sprillans nya vagn till cykelrummet (den är som tur är inte skadad - men den barnvagnspåse jag har satt på är genomblöt) ställer de tavlor som stått i källaren ovanpå något av plast. Flyttar spjälsängen och känner hur ledsen och arg och sur jag är för att hela huset tar in vatten när det ösregnar. Hur trött jag är på att alltid vara den som fixar och donar och strukturerar upp saker. Okej - maken har inte mycket saker i källaren som han är rädd om. Det är mina minnessaker, mina julprydnader och mitt mitt mitt. Men det stör mig att jag inte får någon bekräftelser på att det är trist när allt blir förstört.

När jag kommer in har maken fikat - själv - och då blir jag ännu mer less och sur och trött på allt.

Smäller i en dörr och går till närmaste café - själv. Sitter där och njuter en kaffe och en bit morotskaka, läser ett par kapitel i min bok. Som handlar om en sprängladdning som tar livet av två små barn i en mellanstor svensk stad. Så hemskt, så aktuellt.

Sen går jag hem och gör mig fin, vi ska nämligen ut ikväll, jag och min fantastiska man! Så nu har jag tjurat färdigt för idag och måste gå ner och ge honom en kyss och lova att allt är bra!

För ganska exakt 3 år sen var jag förtvivlad, ledsen, avundsjuk och kände mig så otroligt nere... Någon i min närhet var gravid. Någon som visste var i allt vi stod och någon som jag inte skulle kunna undvika...

Jag tror jag bad om ursäkt för mina tankar och känslor inför min man och han skrev ett så fint mail till mig...

Puss!

Vi ska inte behöva be om ursäkt för våra känslor eller tankar. Det är ett känsligt ämne och det är viktigt att vi bearbetar det här tillsammans.
Det är fantastiskt att vi kan vara så öppna mot varandra som vi är. Vi talar om när vi tar illa vid oss och det är en styrka som inte alla par besitter. Jag är övertygad om att det är vår öppenhet som hjälper oss i allt det svåra.

Jag tänker att bakslagen har kommit tätt efter varandra. Det finns ingen som bär skuld till det som hänt. Vi har underbara stunder tillsammans och jag har fått gåvan att lära känna världens bästa tjej. När det känns som svårast brukar jag tänkta på allt mysigt och roligt vi haft. Vi har en resa tillsammans att se fram mot. Det kommer ett bröllop om drygt ett år. Jag längtar att få vara där med dig.

Min sorg vill jag beskriva som en saknad och längtan. Att få vara en del i den värld som består av mammor och pappor. Att få stå vid ett café med mitt barn tätt vid mitt ben, att sitta på bussen med mitt barn i knät när hon tittar ut på kossorna, att känna den varma och mjuka kinden när vi sitter tillsammans i soffan. Det är dom stunderna jag vill uppleva.

Sorgen över att vi inte kan få barn på egen hand tror jag har lämnat mig. Tror den förhoppningen flög långt bort i samband med det första beskedet.
Hoppet har funnits och jag vill naturligtvis göra ett försök till. Chansen finns att även vi lyckas och händer inget så kan vi åtminstone säga att vi försökte.
Om vi inte försöker kommer kanske frågan att ständigt gnaga inom oss med ett svar som aldrig kommer att få.

Jag älskar dig när det regnar ute och när solen skiner mot oss. Jag älskar dig när tårarna rinner ner för våra kinder och när skrattet bubblar.

Du är min bästa.

Jag är så lyckligt lottad över att den här fina fina mannen är min och att jag delar hans vardag, hans glädje och hans sorger. Vi är inte helt framme vid vår familj ännu men det är nu inte långt kvar. Vi står tillsammans och hoppas att den dagen snart är här...

Så fruktansvärt att höra om det otroliga hat-dåd som skett i Oslo och på Utöya... Mörkrets makter så nära och så många oskyldiga liv släckta för alltid... Mitt hjärta gråter!

Så här på sommaren visas en massa dynga på TV naturligtvis. Något som äcklar och facinerar på samma gång är programmen om "extrema samlare" som de väljer att kalla det...

Det sjukaste programmet hittills var en äldre kvinna vars yngste son vuxit upp med sin äldre syster. För hans mor samlade på skräp. Jag tror aldrig jag sett ett så snuskigt hem med så mycket skit.
Människan kan inte ha duschat i sitt badrum på flera år. Hon kan inte ha ansvänt diskmaskinen på lika många år eller sovit i sin egen säng...
Flera av rummen var fyllda till bredden med skräp. Det kan ju inte blivit så på något annat sätt an att människan öppnat dörren - kastat in vad det nu vart - och stängt dörren igen.

Under programmet skulle det således städas ur. Ett helt fotbollslag med människor stod med skovlar och syllde soptunna efter soptunna med skräp. Det absolut äckligaste var att de under all bråte och skit hittade inte mindre än 2 helt torra och tillplattade kattskelett...
Katterna hade alltså tillhört familjen, tagit sig in i bråten och blivit fast under någonting.
De vuxna barnen tittade anklagande på mamman och sa:

-Du sa att han sprungit bort...

De kände alltså igen minst en av katterna...
Jag ryser över hela kroppen bara jag tänker på det här.

Nog för att det ibland är lite stökigt men aldrig så här... 

Torsdag - den här veckan har verkligen gått fort - skönt med ledig måndag!

Har i veckan sökt ett måndag - fredag jobb som jag skulle kunna tänka mig. Frågan är om de kan tänka sig mig. Det som stör mig allra mest med att söka jobb är faktiskt att aldrig få svar. Inte ett endaste litet ord om att "nej, vi behöver inte dig". Det är en nackdel med att söka jobb hos rekryteringsfirmor på grund av just det. Du får aldrig tillfälle att ringa direkt till arbetsplatsen...
Nu har jag inte engagerat mig till 100% i att söka nytt jobb heller och kanske kanske skiner det igen på något sätt. Ändå lägger jag energi på att rikta mitt brev mot företaget och ändra mitt cv så det motsvarar det som krävs då det går. men ett måndag - fredagsjobb hade vart gött faktiskt efter alla de här åren inom butik - med helgjobb, tidiga morgonar och sena kvällar...

Igår var vi kulturella - vi var på en liten jazz-spelning i en park där maken känner banjospelaren då de jobbat ihop... Det var mest pensionärer - och så vi - och några knuttar från en MC-klubb i närheten... Man kunde nästan se hur alla pensionärerna blev raka i ryggen när de tjocka läderklädda knuttarna med väst och hästsvans kom travandes med en picnickorg full med öl och slog sig ner under ett träd... Eller ja, några satt men de tjockaste stod kvar - jag tror inte de hade kommit upp om de satt sig ner i gröngräset! :-D
bandet var ett litet roligt och udda inslag i vardagstristessen - de var inte bara jazzmusiker - de var filosofer och hobbyterapeuter också... Mellan låtarna pratades det mycket om tänkvärda ting och ensamhet och hur fort livet snurrar på...

Idag har jag läst första rapporten från S & S's resa till landet. Jag hade bett om bilder och täta uppdateringar och idag ska de få träffa barnhemmets personal och förmodligen få ställa frågor och få veta mer som sin son... Roligt att få se hur hotellrummet ser ut och hur omgivningarna ser ut! Så himla spännande! Synd att vi ligger före dem i tid - jag vill ju veta nu hur allt har gått - som itne ens har hänt än... :-D

Jag börjar fundera över vad vi ska bjuda A & J på i nästa vecka när de kommer och hälsar på oss. De väntar också på barn från samma barnhem och  vi har haft en del kontakt via mail och här i bloggen...
Det ska bli jättespännande att träffa dem - kanske ses vi sen igen i landet! Jag hoppas på det!

I morgon är det fredag = nytt möte på barnhemmet. Kan det vara så att det går lånsammare att översätta handlingar tillbaka till svenska nu när det är så liten personalstyrka på AC?

Många frågetecken att räta ut...

snart 6 månader sen våra handlingar lämnade Sverige...

Jag har en gammal blogg som jag skrivit sen 2008 - den ska stängas ner inför det att jag går hem på mammaledighet. Min privata mail står nämligen angiven där och så länge den bloggen finns tillgänglig kan jag inte flytta över min privata mail på min pysselblogg. Dagens i-landsproblem... :-D

Tur man har lite att göra på jobbet...

Appropå jobbet så var märkliga kollegan på besök idag och jag kände genast hur han "rubbade mina cirklar" - jag blir omedelbart störd. Av hans närvaro...

Att det ska vara så uppenbart att jag inte klarar av honom...

Jag har tankat över en väldig massa bilder idag och tänker bjuda på några här...

På hela taget är jag supernöjd med min nya kamera!