Så är vi framme vid årets slut...
Dags att summera, knyta ihop säcken och kasta ett öga bakåt men ställa in siktet framåt...

Såhär skrev jag (bla) den 1/1 i år:

Som helhet har 2009 varit milsvitt bättre än 2008 som var året som gud glömde...
Det jag måste göra nu är att sikta in mig på att byta jobb, hitta något jag skulle kunna trivas bättre med och satsa på det. Jobba på relationerna mellan mig och mina föräldrar och syskon. Fortsätta att jobba på relationen till min man och hans familj och relationen till mina vänner!

2010 är ett väntans år - det vet vi redan! Kanske kommer vårt barn födas under 2010... :-D 

Jo, jag har sökt jobb, jag har ansträngt mig lite granna och jag blir mer och mer övertygad om att jag måste bort härifrån. Men HUR? Men som situationen ser ut just nu kan jag inte bara byta till vad som helst. Om vi ska få ihop slantarna till adoptionen så måste jag bli kvar här. Alla vet vad det handlar om och jag får helt enkelt bita ihop lite till.

Relationen till min mamma och min bror förbättras ständigt, vi anstränger oss gemensamt. Till pappa däremot så går det sämre... Jag måste samla mod och kraft och säga några saker till honom men jag har helt enkelt inte orkat.

Jag har förlorat en vän - trampat på tårna på några andra - men också fått en hel del nya vänner. M-S är en av dem... Och jag ser fram emot att träffa fler - framförallt inom den här "branschen" - Adoptionen - den kommer öppna nya dörrar för mig och jag längtar efter att få bekanta mig med alla dessa trevliga föräldrar!

Relationen till min man är lugn, kanske lite för lugn, vi väntar båda två på det magiska som ska hända oss - han sa igår att det hade vart lättare med en graviditet - där det syns utanpå att det händer saker inuti. Men nu har vi ingen mage att beskåda - vi har en hög med papper - fast den växer också :-P
Vi kan ju inte heller förvänta oss att människor omkring oss ska förstå vad som händer oss. När vi inte ens begriper det själva...

Men under 2011 kommer vår familj bli komplett och vårt liv ta fart på allvar. Nu kan vi våga hoppas, längta, diskutera och kommunicera vårt barn med andra på ett helt annat sätt. Nu är det en verklig person som vi ska möta. Nu är det inte ett blekt 'fantasifoster' längre... :-D

Så himla skönt!

För min egen del så får 2011 bli ett år då jag måste engagera mig lite mer i min egna personliga utveckling. Det känns som om jag fastnat i mitt fack. Jag måste tro på mig själv och min egen duglighet. Jag har vart sån här förut och tagit mig ur det på ett föredömligt sätt. Jag har saknat motivation och morötter... Men för att duga till som morsa så måste jag snäppa upp mig, "sikta på att vara bra"!

Med en pepp "mig" i bagaget kanske ett nytt jobb kommer ramlandes också - det gjorde det förra gången och vem vet, det kanske funkar igen!

Hoppas att 2011 ger oss flera anledningar att skåla!

Ett gott slut önskar jag er alla, och ett ännu bättre NYTT år!



Haha, ett av världens bästa citat! Passar såhär inför ett nytt år!