I fredags fick jag ju alla instruktioner och det var MÅNGA punkter. Man vill ju göra rätt från början och idag har jag suttit och granskat alla instruktioner bit för bit.
Maken har tagit tag i landsarkiven, jag har ringt till Folkbokföringen och läst innantill i dokumentationen. Jag har bokat in oss för nya läkarundersökningar och det ska tydligen tas nya prover. HIV är bra att ha ett aktuellt intyg på iaf sa en kontakt på AC.

Så maken får rulla upp ärmen och bidra med lite blod - igen - han som hatar blodprov...
Själv har jag inga problem med det...

Jag har ringt en NP som jag fått tips om och det blir kanske inte aktuellt förrän i januari när alla papper är granskade och klara - de verkade kunna ombesörja styrkandet av våra handlingar ganska snabbt och effektivt och inte var det så jättedyrt heller. Bra att vara förutseende och kolla sånt i tid iaf.

Vidare insåg jag att instruktioner för fotona var ganska omfattande och att "gamla bilder" oftast inte duger.
Jag ville såklart att min nyblivna mamma och tillika vän R skulle ta dessa bilder eftersom hon är en duktig fotograf och har rätt utrusning mm. Men av förklarliga skäl har hon inte möjlighet att hjälpa oss.
Ändå fick det mig att känna stor besvikelse och uppgivenhet och jag tänkte att det är då själva FAN att allt ska krånga och inte vara lämplig tid och inte vara rätt tillfälle och inte funka på grund av ett eller annat...
Jag var jätteldsen efter att jag vart i kontakt med henne. MEN nu har det löst sig. Vi kommer få hjälp av G som också har rätt utrustning och är bra på att fota - dessutom känner hon oss båda väl också så det ska nog gå fint!

Men jag får så dåligt samvete av att jag blir ledsen och känner mig sviken när jag är den som ber om hjälp. Visst skulle vi kunna få till bilderna själva men det känns svårt och onödigt när vi har vänner som skulle kunna hjälpa till. I veckan som kommer får vi försöka tänka ut kläder och stryka dem och möblera och fiffa som vi vill ha det. Kanske borde vi ta om bilderna ur hennoms rum eftersom vi inte fattat att vi måste vara med på alla bilder...

Vidare ska vi sätta fart med att få ändringar gjorda i våra referensters brev, jag ska på nytt läsa igenom dem och se vilka justeringar som behöver till. Sen ska vi skriva ett personligt brev och det ska också vara mycket känslosamt och målande ord...

Det är mycker som ska fixas med andra ord.
Pass ska jag skaffa ett nytt, lika bra att försöka få det gjort så snart som möjligt eftersom passen ska kompieras - och att passet måste vara giftigt ett antal månader efter att vi kommit hem.
hemutredaren ska kontaktas igen (!) och ska skriva under något intyg (igen!) och det är ju lika bra att ta tag i det med, kanske ska förvarna henne och se vilka dagar hon tänkt vara ledig i jul och nyår...

Håhå jaja... massor som ska göras. Och min syster undrade om vi kunde vara hundvakt i helgen... svårt...