Bestämde mig igår efter jobbet för att INTE kolla FB igen under hela kvällen. Det skulle bara göra mig ledsen...
Så istället ägnades kvällen åt "jansson" och andra delen i 'morden i Sandhamn' och åt att färdigställa en mössa år syrrans kille...

Imorse låg jag i sängen och kollade så FB. En av alla dem som jag skrev till igår skrev att de var bjudna till ett annat par och hon kunde fråga om vi fick följa med. Så jag har tackat ja till det. Men inte i samma mail som frågan ställdes. Jag vill se om någon av de andra skriver något.

Ett annat mail hade jag fått - från en helt ny vän... ja vi har väl känt varandra i över 1 år iofs - men vi har blivit vänner för att vi "suttit i samma båt" med barnlösheten. Hennes son blir 1 år i januari och hon är en ivrig påhejjare av vår adoption såklart! Jag blev glad av hennes omtanke om mig och jag är lite rädd att hon kanske tog åt sig. Det hela gälde ju inte henner alls. Utan mina vänner som har hängt med ett tag.

Hon har också helt rätt i att vårt liv kommer få en helt annan fart när barnet väl är här och ja, vi väntar väl på det också... Vårt liv har försatts på paus. Ofrivilligt.

För övrigt så väntar vi på våra respektive arbetsgivarintyg. Jag väntar på polisens utdrag och på mitt dokument från landsarkivet.
Sen fick vi till sist våra läkarintyg igår - på hålat papper, tvärtemot vad det står i instruktionerna jag skickat.
Nu visar det sig gå bra med hålat men jag vill ändå ha det på ohålat...
För att det ska se prydligt ut. Så jag ringde upp vårdcentralen och förklarade läget. Sköterskan bara skrattade...

Man känner sig som en I D I O T som bryr sig om 4 hål i ett papper...
Men det blir också en skymf mot oss som på alla sätt försöker få det här att bli så rätt och bra som möjligt...
Vi fastnar i så löjliga detaljer som 4 hål i ett papper. Men det är i de proportionerna vårt liv befinner sig. 4 håls vara eller icke vara. Det kan ju förstöra min dag...

Sjukt!

Längtar till den goda lussekatten som ska ätas om en stund - behöver tänka på något annat...